Citat:
Ursprungligen postat av
klocksyndrom
Men notera en sak nu lilla svagbegåvade du. Jag kommenterar bara saker jag VET. Jag kommenterar INGENTING om händelseförloppet då det med stor sannolikhet enbart är R och A som vet exakt hur det har gått till än så länge.
Min TEORI kring detta är att R har blivit svartsjuk på A och tagit ute detta på spädbarnet Tage. Då R och A knappt hade varit ihop 2 månader innan hon blev gravid kan jag tänka mig att R tvekar på att han verkligen är fadern till barnet. Vilket jag också faktiskt spontant gör. Rasmus hade en stark barnlängtan precis som R´s pappa bekräftar tidigare i denna tråden. Rasmus idol är Victor Nilsson-Lindelöf och ville verkligen försöka leva fotbollsproffslivet till och med gjort tatueringar som ska efterlikna hans.
Är det bekräftat att de bara hade varit tillsammans 2 månader när A blev gravid? Han flyttade in där i januari och hon bör ha blivit gravid i mars. Han kan alltså med stor sannolikhet vara fadern till barnet, varför skulle han då inte vara det? R flyttade alltså in hos henne på en gång när de blev tillsammans, om det är bekräftat att de varit tillsammans i 2 månader innan hon blev gravid. Kan han ha pushat henne till att skaffa barn tro? Med tanke på att han enligt uppgifter verkligen ville ha barn. Nu verkar ju A ha ADHD också. Tänker att R pushade henne till att skaffa barn fast hon egentligen inte ville. Vilka "normala" tjejer väljer efter egen vilja att skaffa barn efter så kort tid i ett förhållande? Brukar vara rätt noga med att man skyddar sig också, så tror inte på att det var slarv med det. De närmar sig ändå 30, så man borde veta bättre i början av ett förhållande.
Jag tror att A blev pushad att skaffa barn och för att inte förlora R, eller för att han skrämde henne på något sätt, gjorde hon honom till viljes. När barnet sedan föddes blev allt mer fel. Antingen för att A inte ville ha barn och fick en "knäpp" och/eller så drabbades hon av förlossningsdepression/psykos. Eller så blev faderskapet inte som R tänkte sig när han önskade ett barn, och tog ut det på barnet när det "blev för mycket" för honom.
Att ha barn är inte alltid lätt. Barnet skriker, man vet inte vad som är fel. Man blir frustrerad när inget hjälper. Är man redan labil och/eller har diagnoser kan man kanske inte hantera situationen och tänker inte klart. Kan inte ta ett vettigt beslut och agera rätt i situationen. Istället för att lägga ner bebisen och lämna platsen en stund, som man bör, för att lugna ner sig och sen gå tillbaka och försöka igen, tar man tag i barnet och slår eller skakar. Och sånt händer nog inte bara en gång, utan flera. Och barnet får kontinuerliga skador. Barnet är väl nu ungefär 6 veckor och man har räknat med att brottet pågick ända från början. Så jag tror att man ingripit med skakningar och slag i ren labil desperation/frustration.