Allt fler ryska trupper vid Ukraina - hur länge dröjer det innan Ryssland går in?

Varför säger du det här till mig? Jag vet ju mycket väl att Ryssland bara är ute efter att skrämma till sig fördelar och att de skiter i världsordningen om de inte själva får vara med att "bestämma".

Den där svadan kan du väl ge till något rysstroll som med näbbar och klor försvarar vad banditerna i Kreml håller på med? Inte till mig, som till hundra procent står bakom demokrati och öppenhet?

För mig är "dekad" en helt accepterad variant av "årtionde" eller "decennium", bara det att "dekad" betyder tio av något rent allmänt och kan därför användas på annat sätt ("dekadräknare", etc). Bara kortare att skriva. Vad är ditt problem? Du har skrivit tre inlägg som citerar mig idag, som bara blivit bortmodererade eftersom de tillfört noll i ämnet och du verkar inte förstå alls vad du svarar på. Jag är inte ett rysstroll, ok? Jag är inte på Rysslands "sida" i konflikten och jag anser att Ryssland ska tryckas tillbaka och att vi i väst gör alldeles för lite för att visa var skåpet ska stå, begrips?

Ta det lugnt nu hörni släpp oviktiga detaljer och fokusera på ämnet.

+1

Kanske är jag pucktrea här, men ändå. Ett litet reflektionstips:
http://jagarchefen.blogspot.com/2022/01/militar-retorik.html

Jag lutar åt att det Jägarchefen kallar den femte möjligheten är det som utspelar sig just nu. Och att det inte kommer att bli någon (ytterligare!) rysk inmarsch i Ukraina. Jag tycker även att det är intressant att fundera på varför Putin & Co känner sig så trängda – min bild är att det inte enbart beror på att de är dumma i huvudet.

Oavsett vem som visar sig svara rätt på TS fråga så är jag nämligen helt säker på att Ukraina inte kommer att vara det sista vapenskramlet från rysk sida under det här decenniet.

Förhoppningsvis kan generositetsprincipen prägla en del av den dialog som ändå finns mellan Ryssland och omvärlden. Givetvis tillsammans med mycket tydlig gränsdragning visavi det ryska beteendet och tonläget.

Det skulle för övrigt inte heller skada med lite mer av generositetsprinciper i den här tråden. Eller ja, hela forumdelen kanske.

(Och ja, jag är helt för att Försvarsmakten får ökade anslag för att kunna leverera bättre tröskeleffekt österut. Men nej, jag tycker inte att det finns fog för militär rysskräck i Sverige.)

Hur mycket av generositetsprincipen bör råda
då världen har att göra med en diktatur med imperialistiska ambitioner?

• Frågar du mig, så hittar vi den huvudsakliga målgruppen för Ukraina-operationen på hemmaplan. Budskapet är tudelat:

- Till ryssar som nostalgiskt ser bakåt: ”Vi ska återställa gränserna. Ta tillbaka som förlorades vid Sovjetunionens upplösning.”

- Till ryssar som önskar öppenhet, västorientering och mer demokrati: ”Don't make any fucking plans, OK?”

• Jag tror inte på Jägarchefens femte möjlighet. Ingen tror att Ukraina hotar Ryssland.

• Andriy Yermak, President Volodymyr Zelensky’s chief of staff sade nyligen till The Atlantic:
“We are in a state of constant military preparedness now for eight years.”
Men... det är Ukrainas militära beredskap vi pratar om här. Inte Ukrainas militära ambitioner.

• Man har grävt ner sig. Och förbereder sig på ett ryskt anfall - och en fortsättning på den invasion som startade 2014.

Jag vet inte, men jag tycker också att det finns viss fog för den femte möjligheten, även om jag också tror mer på de första och kanske fjärde möjligheterna.

Sovjet var ju bevisligen rädda under Able Archer 1983 och den sovjetiska statsledningen var under flera tillfällen väldigt paranoida kring en attack från väst. En del har sagt att det var ett arv eller konsekvens av Nazitysklands "svek" 1941 och möjligheten att Putin är av denna paranoida skola har framförts många gånger. Inte att Putin skulle vara tokig på något vis, utan bara att han är resultatet av en rysk militärpolitisk tjänstemannakultur där man ärligt och genuint är rädda för överraskningsattacker från väst, hur stolligt det än låter i våra egna öron. Jag tror inte att det är en slump att Jägarchefen faktiskt ägnar ett par ord åt denna femte möjlighet i texten, därför att det har inte undgått honom att en viss rysk paranoia föreligger.

Jag vet inte om det är en "bra" eller "dålig" möjlighet i det stora hela och hur det påverkar faktiskt krigsrisk. Å ena sidan är ju paranoia givetvis farligt, men de andra möjligheterna medger ju å andra sidan att Ryssland faktiskt kan ha bestämt sig för krig. Då spelar ju paranoia ingen roll.

(Jag vet för övrigt inte vad som är fel med TyrgilScramasax, men en propp tycks ju ha gått där. Men tack och lov ser jag att de värsta galenskaperna har modererats bort. Vederbörande verkar genuint tro att jag är ett rysstroll. Jävligt märkligt rysstroll då, som inte drar sig från att skriva att Putin bör mördas och att väst bör förinta Ryssland och samtliga diktaturer...)

Välgörande att du anlägger det historiska perspektivet på Putins möjliga mindset.
Den aspekten förtjänar att vändas och vridas på lite...

• Ett av problemen vid tiden för Able Archer var att ryssarna mycket riktigt var paranoida.
Precis som nu satt det största problemet i landets allra högsta ledning.

• Jurij Andropov hade varit KGB-chef sedan 1967.

- Vid folkresningen i Prag, våren 1968 förespråkade Andropov att ”extreme measures” skulle vidtas mot Tjeckoslovakien.
- Andropov hade varit ambassadör i Ungern 1956 och bevittnat hur officerare från AVH, den hatade ungerska säkerhetstjänsten hängdes i lyktstolpar.
- Andropov och Bresjnev inledde Operation RYaN år 1981, en enorm underrättelseoperation som motiverades med att man på fullt allvar trodde att väst skulle anfalla. Reagan ansåg det för stolligt för att vara sant.
- Able Archer inleddes i november 1983. Då hade Andropovs hälsa dessutom börjat svaja. Tre månader senare var had död i njursvikt och nästa skröplige farbror tog över.

• Vladimir Putin å sin sida var KGB-tjänsteman. mestadels i Dresden (dåvarande Östtyskland).

- Han gjorde karriär inom KGB i 16 år intill Sovjetunionens kollaps. I hans självbiografi hävdar han att han nådde överstelöjtnants grad. Möjligen gick ränderna aldrig ur.
- Jeltsin gjorde honom till FSB-chef 1998 (FSB var givetvis motsvarigheten till KGB). Dessförinnan hade Putin gjort lokal politisk karriär i St. Petersburg.
- Den 31 december 1999 avgick Jelstin och Putin tog över.

• En stor skillnad mot Andropov är, att Putin inte upplevde några omstörtande händelser i stil med Prag eller Budapest.
Men Östtysklands fall då? invänder någon. Jo, men där fanns en viktig skillnad mot de tidigare folkresningarna: Inga sovjetiska stridsvagnar rullade in i Berlin. Det mest dramatiska får väl anses vara, att Putin brände ett gäng KGB-dokument då muren föll.


Vad vi ser från Putin idag, behöver inte vara paranoia.
Beteendet ligger närmare projektion - att hänvisa till ett externt hot för att motivera de egna misslyckandena.

Putin föddes 1952 och var således i 30-årsåldern under RYaN:

The 1981 KGB assessment was more of along-range forecast than a storm warning, but the Politburo issued what amounted to a fullscale hurricane alert. Andropov and Soviet leader Leonid Brezhnev made a joint appearance in May 1981 before a closed session of KGB officers. Brezhnev took the podium first and bnefed the assembled intelligence officers on his concerns about US policy under the new administration in Washington. Andropov then asserted bluntly that the United States was making preparations for a surprise nuclear attack on the USSR. The KGB and the GRU, he declared, would join forces to mount a new intelligence collection effort codenamed RYAN." Its purpose: to monitor indications and provide early warning of US war preparations.

[1] och [2] RYaN = Ракетное Ядерное Нападение (kärnvapenmissilangrepp)
När (inte om) de fått positiva indikationer så skulle Operation Anti-RYan igångsättas och den innehöll kärnvapenangrepp mot Europa (inklusive Sverige) och USA. Notera att U-137 hände 27 oktober 1981 mitt under RYaN.
Detta satte stora spår i Putin vilket kan ses i hans senare politiska beslut och verksamhet mot väst, som han var inpräntad att inte lita på [3]

[1] A Cold War Conundrum: The 1983 Soviet War Scare https://www.cia.gov/readingroom/docs/19970901.pdf
[2] Stasi Documents Provide Details on Operation RYaN, the Soviet Plan to Predict and Preempt a Western Nuclear Strike; Show Uneasiness Over Degree of “Clear-Headedness About the Entire RYaN Complex.” https://unredacted.com/2014/01/29/stasi-documents-provide-operational-details-on-operation-ryan-the-soviet-plan-to-predict-and-preempt -a-western-nuclear-strike-show-uneasiness-over-degree-of-clear-headedness-about-the-entire-ryan/
[3] Putin's Asymmetric Assault on Democracy in Russia and Europe: Implications for U.S. National Security https://www.foreign.senate.gov/imo/media/doc/FinalRR.pdf

Ja, jag köper nog det du säger. Det är mer sannolikt att Putin kör ett eftertänksamt maktspel än att det rör sig om paranoia. Men jag tror ändå att paranoian finns där i bakgrunden, för det nämns rätt ofta tycker jag av kremlologer. Och militär uppladdning är alltid oroväckande, just eftersom saker kan eskalera utan att det egentligen är avsikten. Det finns ju historiker som anser att hela första världskriget var en "olycka" eller ett resultat på mobilisering som inte går att stoppa, inklusive idéer om att det var tågtidtabellernas fel. Ja, den uppfattningen kanske inte är så vanlig idag och det sista har väl föreslagits mest på skämt, men med en allvarligt menad poäng.

Varför ska Ukraina finna sig i militär uppladdning kring gränsen? Vad händer om Ukraina tröttnar och går till preventivt anfall, möjligen pga misstolkade västliga säkerhetsgarantier? Ja, detta är inte sannolikt, så klart. Men det finns en myriad av saker som i sig inte är sannolika, men som sammantaget ökar risken för en olycka.

Jo. Maktspel, fåfänga och prestige.

Ett område, där paranoian möjligen inträder, är rädslan för en allt mer ilsken opinion på hemmaplan:

• Problemet för både det gamla Sovjetunionen och Ryssland, är ju att båda dessa statsbildningar varit fullständigt oförmögna att skapa välstånd och garantera sina befolkning ens grundläggande friheter.
- Partiledning och politruker skodde sig under Sovjet-tiden med egna butiker och avdelningar för att köpa mat.
- Putin och hans oligark-kompisar (oftast opportunister som sett till att knipa tidigare statliga tillgångar i kaoset efter 1991) har spontanköpt lyxyachter sedan dess.

• Hade Ryssland hanterat läget bättre, och skapat ett liberalt, öppet samhälle med en fungerande marknadsekonomi, slagit ner på korruption och skapat en fungerande rättsstat, så hade vi kunnat ha att göra med ett Norge XXL, med enorma naturtillgångar och en rimligt välutbildad befolkning.

Spoiler

Sidenote: Kazakstan hade kunnat se en liknande utveckling, men fick en knäppgök till diktator istället - kompis till både Putin och Lukasjenko.

Tiden efter 2008:
• Sedan 2008 har Putin konsekvent skyllt sina egna misslyckanden på omvärlden. Medan han haft ångan uppe, har han börjat slå ner all opposition värd namnet med allt hårdare metoder. Media hamnar i skottgluggen - regimen trakasserar redaktioner och mördar journalister. Alltsammans skylls på ”extremister” och ”västliga agenter”. Ekot av Sovjetunionen är extremt tydligt.

• Det som skedde vid invasionen av Ukraina 2014 och det som sker nu, är inte resultatet av genuin paranoia. Det är rädslan för vad som händer i hemmaopinionen, när grannländer börjar söka sig bort från Ryssland.

- - - -

• Omvärlden hotar inte Ryssland (och det vet Putin). Däremot är det praktiskt att skylla på omvärlden (väst) för att skyla över egna tillkortakommanden och motivera egna, offensiva stridshandlingar.
Med säkerhet är det strävan efter demokrati som känns hotande för den ryska ledningen. Även om Putin inte skulle kalla det samma sak.

- - - -

Just nu 2022:
• Jag trodde verkligen att man skulle gå in i Ukraina den 26 december 2021; på 30-årsdagen av Sovjetunionens kollaps.
Så skedde inte (thank God!).
Vad som skett är, att det har gått alltför mycket prestige i den militära uppbyggnaden kring Ukraina.
Det är närmast att betrakta som en omöjlighet att Putin nu skulle beordra förbanden tillbaka till sina förläggningar with unfinished business.

• Kanske vill man knycka några extra delar av Ukraina. Av historiska eller praktiska skäl, t ex för att säkerställa vattenflödet i Krimkanalen (en betydelsefull detalj i sammanhanget, men knappast en detalj att gå i potentiellt storkrig för).

• Troligen vill man förödmjuka väst och pressa Biden till eftergifter (de kommer inte att komma). Bara att Biden pratar med Putin gör att Putins prestige ökar på hemmaplan. ”De måste prata med oss! Vi är också en stormakt! Kolla på oss!”

• Helt säkert vill Putin och hans inre krets av ministrar, visa sig kraftfulla och peka på att man håller på att återställa de gamla gränserna. Kanske den viktigaste signaleffekten av alla.

Således inte paranoia i normal mening. Däremot en pervers dröm om Sovjetimperiet 2.0. Mina tre kopek.

För mig handlar principen om att göra sitt yttersta för att förstå motparten och sedan argumentera/handla utifrån det man lärt sig. Tolkningen av motparten blir som regel mest rättvisande om man utgår från motpartens synvinkel, inte sin egen. Det är en vettig ansats just för att den ger ett bättre underlag än om man bara ser världen från sin egen synvinkel.
Så för att svara på frågan: som mycket som man är kapabel till. Responsen däremot, den behöver inte nödvändigtvis bygga på generositet!



Nej, du är ju mer inne på det inrikespolitiska värdet visavi befolkning och opposition. Där tänker vi olika – och det är givetvis gott så. Dock är jag med dig i idén om att det vi ser vid Ukrainska gränsen till stor del kan handla om att boosta militären, ge dem lite stormaktsvibbar. Dock tror jag inte att Ryssland ser Ukraina som en isolerad situation. Putin har satt ner foten i största allmänhet. Mer om det längre ner.




Litt sånn, ja. Låt oss som du är inne på anta att det ryska kynnet sedan lång tid till viss del präglats av både "västofobi" och stormaktsambitioner. Därefter kan vi testa ett scenario byggt på två, enligt mig, tydliga trender:

Ryssland störs och stressas, av

• NATOs europeiska missilförsvar, p g a rubbar terrorbalansen till rysk nackdel
• att forna Sovjetrepubliker blir mer västorienterade
• att forna Sovjetrepubliker är/går med i NATO
• att NATO blir mer integrerat med Sverige och Finland (den arktiska aspekten)

Ryssland halkar efter, inom

• industriell utveckling
• ekonomi och tillväxt
• militär förmåga
• europeisk och global realpolitik (delvis p g a giftmord och andra diktaturfasoner)

Gör en prydlig fyrfältare av de båda trenderna (Ryssland störs/stressas samt Ryssland halkar efter) och titta närmare på den kvadrant där båda trenderna är tilltagande och sanna. Låt oss kalla detta scenario för En stressad rysk örn på efterkälken. Utgå därefter från det ryska perspektivet.

I min analys av det scenariot är det fullt rimligt att den ytterst stressade och utmattade ryska örnen försöker göra så gott hen kan med de kort som finns på hand – medans korten fortfarande har något värde kvar. Överraskningskortet spelades ut 2014 och funkar knappast igen. Kvar finns exempelvis hackerattacker, valpåverkan, vapenskrammel, trollfabriker och giftmord. Hotfulla utspel. Uppdrivna energipriser. Kanske har Örnen andra trumfkort på hand som vi ännu inte sett, men kanske kan förutspå? Allt som sinkar eller distraherar omvärlden gör att Örnen kanske kan överleva en tid till – det kan vända, minns Stalingrad!

Regelrätta krig mot annat än pyttenationer är däremot helt uteslutet eftersom det bara skulle sluta i död och pinsamhet. Örnen kan sedan länge se skillnad på vilka byten den kan fälla och inte. Är pyttenationen med i NATO så håller den sig borta helt och hållet. Nu är den militära förmågan så låg att det till exempel räcker med en (1) modern västubåt för att sänka östersjöflottans landstigningstonnage. Det tidigare så stolta pansarvapnet saknar relevant skydd mot moderna PV-robotar. Och så vidare.

Det är också fullt rimligt att varje (upplevd!) händelse som stärker någon av de båda trenderna föranleder nya utspel. Finland upphandlar nya moderna flygplan med hög anfallsförmåga. Marinkårsbrigaden i Trondheim förhandlar till sig svenska närskyddsförband för uppmarschen mot Östersjön. Ukrainsk styrketillväxt hotar positionerna i Donbass och Krim. Örnen flaxar runt, allt mer förtvivlad och stressad.

Där är vi nu, enligt mig. Och det är inte ett happy place för någon av de parter som påverkas.

Det omvärlden kan göra är att försöka "byta kvadrant" och kyla ner situationen. Detta riskerar givetvis att uppfattas som eftergifter – som i sin tur kan leda till nya problem. I synnerhet om vi trots försöken inte kommer bort från scenariot med den stressade örnen på efterkälken.

Omvärlden kan också sucka och säga:
– Nej nu jävlar räcker det! och försöka lära örnen att den inte kan bete sig hur som helst. Det kommer sannolikt att sluta med blodsspillan. Något scenariobyte blir det dock inte med denna ansats vilket i sin tur kommer att leda till att historien upprepar sig så snart örnen repat sig en smula.

Idag, den 7 januari, firar ryssarna jul.
Den 13/14 januari firar man ryskt nyår.

I sann rysk tradition gillar man att gå till anfall under eller dagen efter en storhelg
eller vid semestrar, när motståndaren har annat för sig, eller - som en rysk kapten
i Östersjöflottan sade med ett flin: ”...when enemy has hangover.”

Under det Kalla Kriget var det kärvt att få permission under dessa dagar.

Firar Ukraina också dessa dagar? Det skulle ju i sådana fall ur rysk synvinkel kunna innebära att det är lämpligt att gå över gränsen då.