__________________
Senast redigerad av ksitpeks 2022-01-06 kl. 13:18.
Senast redigerad av ksitpeks 2022-01-06 kl. 13:18.
Citat:
Han kanske fick fri tillgång till Marielund 4:77 under tre års tid mot att han lovade att aldrig någonsin sätta sin fot på Marielund 7:1min feting i citatet
Det som fick honom att skriva på var just klausulen om hans tidsbestämda dispositionsrätt. Å inte fan var Ebba mamma till den!!! Det är säkerligen den han nu i efterhand inte är nöjd med. Ja tolkningen av den går nog betydligt isär. Det är vad jag tror, ty vad skulle det annars kunna vara? Den egne förespeglades han skulle ha i stort fri tillgång till huset under tre års tid och därefter skulle Ebba få huset till100%.
Det som fick honom att skriva på var just klausulen om hans tidsbestämda dispositionsrätt. Å inte fan var Ebba mamma till den!!! Det är säkerligen den han nu i efterhand inte är nöjd med. Ja tolkningen av den går nog betydligt isär. Det är vad jag tror, ty vad skulle det annars kunna vara? Den egne förespeglades han skulle ha i stort fri tillgång till huset under tre års tid och därefter skulle Ebba få huset till100%.
Citat:
Det har efterfrågats vilken § som visar att en generalsfullmakt upphör då rättsförmågan hos givaren upphört. Grunden till frågeställningen är Esbjörns påstådda demens och bristande rättshandlingsförmåga. För egen del så anser jag det räcker att ett antal jurister och även Lawline säger detta och ingen där säger något annat. Att kräva en § för att inse detta faktum, bara för att ”vinna” en diskussion här på Flashback är inte förtroendegivande.
Om vi inte kan hitta stöd för påståendet i lagen, så gäller vad någon juridikstudent skrivit på Lawline.
Det måste vara den här +50 000 inlägg långa trådens starkaste argument
Kanske dags att istället skulle inse faktum, att när inte stöd för påståendet står att finna i lagen, i den lag och det kapitel där stödet påstås finnas, så kanske det mest troliga faktiskt är att stöd saknas. Vi, här på Flashback, har sällan eller aldrig några större problem att finna stöd i lagar och prejudikat till påståenden om hur lagen fungerar, när påståendena stämmer. I detta fallet har ingen ens varit nära att hitta något som ens antyder att påståendet skulle kunna vara sant. Däremot har jag presenterat en lagparagraf, i nämnda lag och kapitel, som säger motsatsen. Men det blundas det visst gärna helt och hållet inför.
Avtalslagens allt annat än moderna skrivning ger en hel del öppningar för tolkning, så jag är lite förvånad att ingen ens har hittat någonting som ger åtminstone en långsökt tolkning till stöd för påståendet. Men jag tänker att det bara är ännu ett tecken på att påståendet inte stämmer.
Men visst, jag håller det absolut inte för omöjligt, därav mitt fortsatta ifrågasättande, var finns stödet? En lag eller ett prejudikat bör stå att finna. Rimligen en skrivning i AvtL 2 kap. om nu Lawlines kommentar stämmer.
Men jag förmodar att vi är överens om att det inte står att finna något sådant i nämnda lagrum?
§ 24 är däremot mycket tydligt. Fullmakten fortsätter gäller även när givaren inte längre råder över sig själv och sitt, tills dess att någon annan lagligen övertar ansvaret.
Att den generalfullmakt som Esbjörn utfärdade åt den "god"-hjärtade är giltig då Esbjörn bevisats vara rättsförmögen torde vara ostridigt, och mot bakgrund av § 24 så borde det också vara ostridigt att den fullmakten kommer fortsätta vara gällande även om Esbjörn senare visar sig vara dement.
__________________
Senast redigerad av mzs 2022-01-06 kl. 13:23.
Senast redigerad av mzs 2022-01-06 kl. 13:23.
Citat:
Om vi inte kan hitta stöd för påståendet i lagen, så gäller vad någon juridikstudent skrivit på Lawline.
Det måste vara den här +50 000 inlägg långa trådens starkaste argument
Kanske dags att istället skulle inse faktum, att när inte stöd för påståendet står att finna i lagen, i den lag och det kapitel där stödet påstås finnas, så kanske det mest troliga faktiskt är att stöd saknas. Vi, här på Flashback, har sällan eller aldrig några större problem att finna stöd i lagar och prejudikat till påståenden om hur lagen fungerar, när påståendena stämmer. I detta fallet har ingen ens varit nära att hitta något som ens antyder att påståendet skulle kunna vara sant. Däremot har jag presenterat en lagparagraf, i nämnda lag och kapitel, som säger motsatsen. Men det blundas det visst gärna helt och hållet inför.
Avtalslagens allt annat än moderna skrivning ger en hel del öppningar för tolkning, så jag är lite förvånad att ingen ens har hittat någonting som ger åtminstone en långsökt tolkning till stöd för påståendet. Men jag tänker att det bara är ännu ett tecken på att påståendet inte stämmer.
Men visst, jag håller det absolut inte för omöjligt, därav mitt fortsatta ifrågasättande, var finns stödet? En lag eller ett prejudikat bör stå att finna. Rimligen en skrivning i AvtL 2 kap. om nu Lawlines kommentar stämmer.
Men jag förmodar att vi är överens om att det inte står att finna något sådant i nämnda lagrum?
§ 24 är däremot mycket tydligt. Fullmakten fortsätter gäller även när givaren inte längre råder över sig själv och sitt, tills dess att någon annan lagligen övertar ansvaret.
Att den generalfullmakt som Esbjörn utfärdade åt den "god"-hjärtade är giltig då Esbjörn bevisats vara rättsförmögen torde vara ostridigt, och mot bakgrund av § 24 så borde det också vara ostridigt att den fullmakten kommer fortsätta vara gällande även om Esbjörn senare visar sig vara dement.
Det måste vara den här +50 000 inlägg långa trådens starkaste argument
Kanske dags att istället skulle inse faktum, att när inte stöd för påståendet står att finna i lagen, i den lag och det kapitel där stödet påstås finnas, så kanske det mest troliga faktiskt är att stöd saknas. Vi, här på Flashback, har sällan eller aldrig några större problem att finna stöd i lagar och prejudikat till påståenden om hur lagen fungerar, när påståendena stämmer. I detta fallet har ingen ens varit nära att hitta något som ens antyder att påståendet skulle kunna vara sant. Däremot har jag presenterat en lagparagraf, i nämnda lag och kapitel, som säger motsatsen. Men det blundas det visst gärna helt och hållet inför.
Avtalslagens allt annat än moderna skrivning ger en hel del öppningar för tolkning, så jag är lite förvånad att ingen ens har hittat någonting som ger åtminstone en långsökt tolkning till stöd för påståendet. Men jag tänker att det bara är ännu ett tecken på att påståendet inte stämmer.
Men visst, jag håller det absolut inte för omöjligt, därav mitt fortsatta ifrågasättande, var finns stödet? En lag eller ett prejudikat bör stå att finna. Rimligen en skrivning i AvtL 2 kap. om nu Lawlines kommentar stämmer.
Men jag förmodar att vi är överens om att det inte står att finna något sådant i nämnda lagrum?
§ 24 är däremot mycket tydligt. Fullmakten fortsätter gäller även när givaren inte längre råder över sig själv och sitt, tills dess att någon annan lagligen övertar ansvaret.
Att den generalfullmakt som Esbjörn utfärdade åt den "god"-hjärtade är giltig då Esbjörn bevisats vara rättsförmögen torde vara ostridigt, och mot bakgrund av § 24 så borde det också vara ostridigt att den fullmakten kommer fortsätta vara gällande även om Esbjörn senare visar sig vara dement.
Återigen fulciteras jag av denne skribent vars enda mål verkar vara att "vinna" en argumentation. Mycket av det mzs skriver är bra och riktigt men ödmjukhet inför lag tolkning och andras argumentation är inte hans starka sida. mzs bemöter inte mitt argument utan "glömmer" medvetet min argumentation och låter bli att citera det. Citatet lyder:
Citat:
Det har efterfrågats vilken § som visar att en generalsfullmakt upphör då rättsförmågan hos givaren upphört. Grunden till frågeställningen är Esbjörns påstådda demens och bristande rättshandlingsförmåga. För egen del så anser jag det räcker att ett antal jurister och även Lawline säger detta och ingen där säger något annat. Att kräva en § för att inse detta faktum, bara för att ”vinna” en diskussion här på Flashback är inte förtroendegivande.
Jag ska trots min generella inställning visa på en möjlig § som påtalar att en fullmaktsinnehavare bara får göra var fullmaktgivaren får göra. Det är från en mycket gammal lag Handelsbalken 1736:0123 2. ( https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/handelsbalk-17360123-2_sfs-1736-0123%202 ) Där står: ” 2 § Vad ombudsman eller fullmakt gör och sluter, det vare så gillt, som huvudman det själv gjort och slutit hade. Går ombudsman vidare, än honom betrott är; rätte själv upp all skada, (och böte tjugu daler), och huvudmannen vare saklös.” Det är första meningen ”Vad ombudsman eller fullmakt gör och sluter, det vare så gillt, som huvudman det själv gjort och slutit hade.” som är den viktiga. Jag hoppas att det är ostridigt att en person som inte har rättshandlingsförmåga, inte får teckna avtal och om hen gör så kan inte avtalet hävdas mot denne. Det ovanstående § visar är att en fullmaktsinnehavare agerar som om fullmaktsgivaren (här nämnd som huvudmannen) hade slutit avtalet. Detta innebär att om inte fullmaktsgivaren får sluta avtal så får heller inte en fullmaktsinnehavare sluta avtal.
Om inte detta räcker som ”bevis” så kan jag inte göra mer. Tjafsa gärna om det men betänk att hela lagen om framtidsfullmakter skulle vara meningslös om en generalsfullmakts giltighet inte skulle upphöra någon gång.
Ovanstående lag reglerar även det som gäller vid fullmaktsgivares död: ”8 § Dör huvudman; göre då syssloman redo och räkning för hans arvingar, och vare sedan vid sysslan skild, där dem ej annorlunda åsämjer. Dör syssloman, och varder något skyldig; svare hans arvingar så långt gods hans räcker.”
Jag ska trots min generella inställning visa på en möjlig § som påtalar att en fullmaktsinnehavare bara får göra var fullmaktgivaren får göra. Det är från en mycket gammal lag Handelsbalken 1736:0123 2. ( https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/handelsbalk-17360123-2_sfs-1736-0123%202 ) Där står: ” 2 § Vad ombudsman eller fullmakt gör och sluter, det vare så gillt, som huvudman det själv gjort och slutit hade. Går ombudsman vidare, än honom betrott är; rätte själv upp all skada, (och böte tjugu daler), och huvudmannen vare saklös.” Det är första meningen ”Vad ombudsman eller fullmakt gör och sluter, det vare så gillt, som huvudman det själv gjort och slutit hade.” som är den viktiga. Jag hoppas att det är ostridigt att en person som inte har rättshandlingsförmåga, inte får teckna avtal och om hen gör så kan inte avtalet hävdas mot denne. Det ovanstående § visar är att en fullmaktsinnehavare agerar som om fullmaktsgivaren (här nämnd som huvudmannen) hade slutit avtalet. Detta innebär att om inte fullmaktsgivaren får sluta avtal så får heller inte en fullmaktsinnehavare sluta avtal.
Om inte detta räcker som ”bevis” så kan jag inte göra mer. Tjafsa gärna om det men betänk att hela lagen om framtidsfullmakter skulle vara meningslös om en generalsfullmakts giltighet inte skulle upphöra någon gång.
Ovanstående lag reglerar även det som gäller vid fullmaktsgivares död: ”8 § Dör huvudman; göre då syssloman redo och räkning för hans arvingar, och vare sedan vid sysslan skild, där dem ej annorlunda åsämjer. Dör syssloman, och varder något skyldig; svare hans arvingar så långt gods hans räcker.”
Det är inte bara Lawline som mzs påstår som hävdar att en generalsfullmakt upphör att gälla vid rättsoförmögen het se dessa länkar:
- https://www.familjensjurist.se/fraga-juristen/trygga-min-framtid/skillnaden-mellan-generalfullmakt-och-framtidsfullmakt/
"Skillnaden mellan generalfullmakt och framtidsfullmakt
En generalfullmakt ger fullmäktige (den som får fullmakten) samma befogenhet att rättshandla och binda sig juridiskt som fullmaktsgivaren (den som ställer ut fullmakten, som du verkar vilja göra i detta fall). Fullmakten gäller alltså bara i den utsträckning som fullmaktsgivaren har kapacitet att rättshandla. För att täcka upp den diskrepans som uppstår i en situation där fullmaktsgivaren inte medvetet kan ingå avtal och generalfullmakten därmed är utan verkan, till exempel när hen blir fysiskt eller psykiskt sjuk, så finns sedan juli 2017 framtidsfullmakt. Framtidsfullmakt är till för att ge fullmäktige befogenhet att handha personliga och/eller ekonomiska angelägenheter när fullmaktsgivaren inte har kapacitet att göra det själv. Befogenheten påminner därmed lite om god man eller förvaltare. Svaret på din fråga blir alltså att det kan vara en idé att upprätta båda sorters fullmakter, eftersom de kompletterar varandra."
- https://www.jurio.com/se/artiklar/generalfullmakt
"Vad är skillnaden mellan generalfullmakt och framtidsfullmakt?
En generalfullmakt börjar gälla direkt när den har undertecknats, och du väljer själv om generalfullmakten ska gälla tillsvidare eller en bestämd tid. Generalfullmakten kan dock upphöra gälla på annat sätt, nämligen om fullmaktsgivaren skulle tappa beslutsförmåga på grund av sjukdom, hög ålder eller olycka.
En framtidsfullmakt börjar inte gälla omedelbart. En framtidsfullmakt skrivs i förebyggande syfte, för att börja gälla först den dagen när fullmaktsgivaren på grund av sjukdom, hög ålder eller olycka inte längre har beslutsförmgan kvar.
Medan en generalfullmakt slutar gälla om fullmaktsgivaren förlorar förmågan att sköta sina egna affärer, så börjar alltså en framtidsfullmakt gälla först när en sådan situation inträffar. Du kan läsa mer om framtidsfullmakter här. "
Att in absurdum inte förstå att lagen om framtidsfullmakt har till kommit av en anledning är bara idiotiskt!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera