Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Det är ju det som är min poäng. Att hon hela tiden ursäktar hans egenheter och fadäser. Istället för att se att det är något som har påverkat och fortfarande påverkar henne, betydligt mer än att vara ett mellanbarn.

Mamman känns kärleksfull och omhändertagande, men det finns många studier på konsekvenserna av en emotionellt frånvarande pappa. Ex. Bowlbys Anknytningsmönster C.

Tycker ändå hennes val av make är intressant. Har ni hört hermafroditen tala? Han kan omöjligen vara far till barnen…

Barnet är väldigt lik pappa. Inget som tilltalar (mig), men jaja han rår ju inte för hur han låter. Det verkar vara hennes typ, eftersom frikortet är Adam Driver. Personligen ryser jag, men det är ju jag

Varför vill du så gärna få det till att Ernst Billgren är en dålig farsa och att hans vuxna barns påstådda problem beror på hans tillkortakommanden? Föräldrarna Billgren har tre välartade ungar som det gått bra för, är det inte föräldrars uppgift? Elsa Billgren verkar vara en självständig person som tidigt i livet flyttade hemifrån och skapade ett eget liv, precis som man ska göra efter barn- och ungdomen. Den här tråden är fan nedlusad med söndercurlade personer som tycker att det är föräldrarnas fel om det är motvind när de är ute på promenad.

Eller så kanske det är du som haft en tuff uppväxt och är den som är annorlunda?

Jag har ingen dold agenda eller syfte att svartmåla någon. Jag baserar bara mina reflektioner på det Elsa själv har skrivit och berättat öppet om i sina flöden och olika intervjuer genom åren.

Läs på om anknytninsteori så ser du hur tydligt det är att många av hennes känslomässiga mönster i vuxen ålder skulle kunna härledas till en otrygg-ambivalent anknytning. Man ju blir ofta väldigt känslostyrd, rastlös och trygghetssökande med en stark önskan om att hålla ihop familjen pga rädsla för att bli övergiven. Jag vet förstås inte alls tillräckligt om henne men det känns som att ”mellanbarnsteorin” är lättare att hantera än att pappan verkar vara… om du ursäktar… en skitstövel emellanåt.

Nej, jag hade en bra uppväxt men visst var båda föräldrarna frånvarande eftersom de arbetade. Idag tycks det finnas ett ideal (OBS! tillskriver inte dig det, AdlerSaddler) att familjen ska umgås _hela tiden_ livet ut och det är för mig främmande. Barn bygger egna världar i tidig ålder och ska lämna boet, och jag ser negativa konsekvenser i de familjer där föräldrarna är bästisar med sina vuxna barn och de därför hellre tillbringar hellre sin lediga tid med föräldrarna istället för att bygga upp egna familjer. Det är i mitt tycke onaturligt.

Kan det inte vara så att en del av Elsas osäkerheter också beror på att hon inte har någon utbildning eller tydlig riktning i livet och att det utgör ett orosmoln? Javisst, det går väldigt bra för henne och hon har krafsat ihop fler miljoner än de allra flesta men knappast tillräckligt för att kunna avstå arbetsmarknaden. Den egna personen som vara och tjänst är ju till sin natur tillfällig eftersom publiken förr eller senare vill ha nytt. Vad ska hon göra då? Om vi ska återknyta till hennes föräldrar (och jag vill poängtera att jag aldrig har träffat dem och egentligen inte har något intresse av att försvara dem) så har de ju gedigna utbildningar och har haft en röd och fruktbar tråd genom hela sina karriärer. Det har ju inte Elsa.

Jag tänker ibland på bloggare och hur de är unga och ofta outbildade människor som inte verkar ha eller få någon vägledning vad gäller varumärkesbyggande, strategi eller förståelse för kostnaderna att underhålla ett varumärke. De börjar visa upp sitt liv och företag som Elle tar tillfället i akt att parasitera på deras entusiasm men när de inte drar läsare längre så står de där ensamma utan stöd och Elle signar någon annan. Jag tycker att det verkar vara ett bedrövligt krävande och formlöst arbetsliv där man dessutom så kännbart konkurrerar med folk som är snyggare, rikare, mer inne Just Idag. Det måste vara ett större orosmoln är att farsan var tvungen att arbeta ihop hyran åt familjen när man växte upp.

Helt enig med dig om jobbfrågan. Måste vara en enorm stress och psykisk påfrestning.

Jag både håller med, och inte i frågan om utbildning och jobb.
Visst att influencer"yrket" är osäkert för många men Elsa var ju en av de första- samt är en av de största så tror faktiskt att hon har det torrt om fötterna för egen del. Hon har ju gjort sig ett namn så även om bloggen skulle komma att dö ut/läggas ner har hon ju alltid sin klänningsuthyrning/böckerna/tv-jobb att falla tillbaka på.

Läste hos Sofia Wood idag att hon går i tankarna på att utbilda sig till sjuksköterka (bra!) så tror dock att det här med utbildning är någonting vi snart kommer att få läsa mer om också hos Elsa.

Tevejobben är det enda som kan dra in några pengar och efter "Äntligen hemma" har hon ju inte haft något annat än enstaka uppdrag. Tycker att hon ska ta ett par år och utbilda sig till rekvisitör eller vad det är hon vill så att hon har en chans att göra något mer stadigt och inte så ensamt. Hon skriver att det är så trevligt när brorsan och hon är tillsammans på kontoret så kollegor och rutiner ska inte underskattas för den mentala hälsan. De allra flesta vill ha känsla av att de hör till och behövs i tillvaron.

Hon har tidigare skrivit att hon skulle vilja arbeta som acenograf eller kostymör, och hon sökte ju scenograf för ett par år sedan men kom inte in, om jag inte minns fel var det typ 3-5-ish platser som skulle tillsättas. Så det är nog inte bara att "ta och utbilda sig" när det kommer till dessa utbildningar, då det verkar vara högt tryck och svårt att få en plats.

Det stämmer att de kreativa utbildningarna och yrkena är oerhört konkurrensutsatta, men likt alla utbildningar så är ju chansen större att man får utbildning om man faktiskt söker tills man kommer in. Det finns säker fler utbildningar att söka ute i landet och under tiden får man väl gå konstskola för att förbättra sina arbetsprover.

Men det stämmer nog inte; influenseryrket kan ge stora inkomster i form av reklamsamarbeten.

Tror det är mycket sunt av Sofia Wood att utbilda sig till sjuksköterska. Det kan inte vara behagligt att år efter år känna att man har ett så andefattigt jobb som det är att år efter år göra reklamsamarbeten där man försöker kränga beauty-produkter och annat till andra kvinnor. Det är dessutom ett yrke där man ständigt är under kritisk lupp.