Ni som gav upp och separerade/skilder er, ångrar ni er idag?

Klart att sex är viktigt. Men det många inte förstår när de skaffar barn är att, inte bara nyfödda barn kräver en stor mängd energi.
Är barnen under 5 år kan man räkna med att få lägga undan en stor del av sina egna behov och även med det äktenskapets behov.

Med det menar jag inte att man inte ska sluta "se" varandra. Uppmärksamma varandra, ge komplimanger, beröm, LYSSNA!

Har ena partnern haft en skitnatt, försök inte att bräcka det med att du minsann haft en ännu värre natt. Ge varandra utrymme att göra sådant som kräver egentid, genom att erbjuda att ta hand om barnen medan.

Plocka ur diskmaskinen UTAN att någon ber om det, starta en tvätt. Håll koll på vad den andra partnern "alltid" gör, och överraska genom att själv vara den som gjorde det denna dag.

När ni ser varandra och pratar med varandra om hur jävla jobbigt men också fantastiskt det är att vara småbarnsförälder så kommer allt det andra lösa sig i slutänden.

Och ja, det kan ta tid. Ibland kortare, ibland längre tid. Men fundera på hur du kände innan ni fick barn, hade du tänkt att du skulle leva livet ut med denna person? Isåfall är det här ju bara ett gupp på en lång, lång väg! Kämpa på

Det är en lögn att någon skulle bli attraherad eller lyckas återuppväcka lust genom att leka hemtjänst.

Är själv mitt uppe i en "kris" med sambon. 2st småbarn på kort tid har satt sina käppar i hjulet. Nu finns det inget som helst intresse från hennes sida till intimitet eller sex, och man blir ständigt avvisad och känner sig förminskad och nedtryckt. Vi går i parterapi och har lovat varandra att kämpa oss igenom det här. Tiden får utvisa vad som händer, men gud skall veta att MÅNGA gånger funderar jag på att bara dra! Kanske kommer att ångra mig senare, men den dagen den sorgen.

Detta har hänt mig. I ganska ung ålder.

Typ 25år gamla. Vi hade varit tillsammans i 7år. Dom två sista var på det här viset. Oj vad det rev ett djupt sår i hjärtat varje gång. Förhållandet dog och det visade sig rätt snabbt att känslorna var döda, mer från hennes håll men även lite från mitt.

Kommer aldrig tillåta mig själv hamna i samma sits igen. Börjar hon frysa ut mig på det viset så drar jag.

Jäklar va man känner igen sig i mångas berättelser här.

Har funderat på att göra slut många ggr. Men har roat mig med att knulla andra istället så förlänger man det hela lite. Knullat 6-7 st nu på några år sen det hela satte igång. Då var jag ändå trogen i 14 är innan.

Men vi knullar väl en gång i veckan. Dock nästan alltid på mitt initiativ vilket känns piss.

För 5-10 år sen hörde jag till dom som kategoriskt ansåg otrohet som något vidrigt.
Idag tycker jag att du gör helt rätt. Om man som partner förvägrar sin partner sex, borde man avsluta förhållandet, men SÅ många kvinnor verkar stanna bara för pengarna. Att då ha mage att förvänta sig att ens partner ska vara trogen är fruktansvärt naivt.

Jag är lyckligt gift sedan dryga 10 år med flera barn… (Har haft flera förhållanden innan det, men absolut utan barn, då jag VETAT att kvinnorna haft ”ego” & ALDRIG skulle klara en familj pga deras nycker.) De flesta resonemang & undanflykter är patetiska & ni har inte förstått någonting om livet, men skribenten ovan är långrandigt inne på att man skall ställa sina behov i första rummet, men även vara väldigt ärlig med detta. Samt såklart sätta barnen långt fram. Att låta kvinnan styra förhållandet med hjälp av ”illogik” & känslor är dömt att misslyckas. Som hundkapplöpning. Några här förstår det. Bara att referera till äktenskap/förhållande som ”en kamp” är hjärntvätt av samhället & en misslyckad inställning by default. Ni andra som envisas med att behaga är dömda att misslyckas. Lycka till!

det där med att inte ha sex..

Visst det är skönt att ha sex ibland men när man är på opiater så tänker jag ibland "är det så extremt nödvändigt egentligen?"
Känner att jag kan fokusera till max på jobb, hobbys och aktiviteter istället för att tänka sex.
Sen är alkohol en drog som ökar sexlusten. Stay away alkohol om er partner inte vill ha sex haha!
Folk gör liksom slut på sina perfekta förhållanden bara för att ens partner har tappat sexlusten. WTF!?

Vad är problemet: Att ens partner har litet sexbehov eller att en själv har för stort sexbehov?

Du har så klart en poäng. Men om vi vänder på det... Varför är det i 99% av fallen otänkbart för den utan sexlust, att den MED sexlust ligger runt med andra?
Bara den egoismen är ju tillräcklig för att be någon dra åt helvete.
- Vi ska inte ligga mer med varandra, och du går FAN inte och ligger med någon annan. Du ska bara finna dig i ett liv i celibat från och med nu!

Imorse såg sambon att jag skrev lite i telefonen och frågade vad jag gjorde. Visade henne denna tråd och det jag har skrivit och hon tittar på mig och frågar:
"Vill du lämna mig"?
"Nej absolut inte. Vill bara visa hur många män som har samma problem och känner som jag och det finns risk för det om vi inte kan lösa det här tillsammans".

Hon ger mig en stor kram och en puss på halsen innan jag åker iväg med barnen och säger: "Vi löser det här tillsammans". Fan vad jag älskar henne ändå!😍

Nu kommer hon förmodligen att läsa denna tråd under dagen och vad jag skriver. Hej hej älskling, älskar dig!😁

Varför ens gifta sig? Alla skiljer sig ändå.

Aldrig varit gift, men kommer hålla Max samboskap hela vägen till graven. Varje gång någon gifter sig är de strax skilda ändå. Kanske man kan slippa den dära ångesten något.

Fan va slöseri på tid, ångest o pengar.

Tyvärr så har det moderna samhället fullständigt lagt giftemål i backspegeln. Det är för lätt att skilja sig och för socialt accepterat. Västerländerna moral och lojalitet till familj och partner är i avgrunden.