Ni som gav upp och separerade/skilder er, ångrar ni er idag?

Haha va?
Du har väl egna intressen? Träning, vänner, arbete, middagar och 100 andra saker du inte kan göra med småbarn hemma.

Har du tur kommer du iväg nångång ibland efter noga planering men ofta blir även dessa inställda pga oförutsedda händelser hemma.

Det där är en förenklad konstruktion man gör för att rättfärdiga att man är ego och omogen. Har man satt barn till världen har man en skyldighet att kämpa extra för att få det att fungera. Det råder inget tvivel om att barn mår bättre av att ha samma hem, samma kompisar och samma föräldrar varje vecka. Föreställ dig själv det där tattarlivet fram o tillbaka som barn. Vidare kommer det kanske in nya vuxen- figurer i de båda hemmen….Nya syskon….

Naturligtvis menar jag inte att barnen mår bättre av att leva med föräldrar som inte klarar av att hålla skenet uppe. Bråk o stök o.sv. Men det är just det jag menar med att kämpa. Uppdraget är just nu barnen. Många har det så under småbarns-åren och längre än så. Men den dagen man skaffar barn, har man gett upp rätten att sätta sig själv först. Det där åren går jävligt fort. Plötsligt är barnen stora, och ni är förmodligen inte lastgamla. Livet är liksom inte slut vid 45. Som belöning har ni forhoppningsvis en bra relation till stabila trygga vuxna barn. Och känslan av att ha klarat av något tufft. Det kan svetsa sammman er inför nästa kapitel i livet.

Detta förutsätter naturligtvis att båda är överrens om vad uppdraget just nu handlar om. Men det har man förhoppningsvis rett ut innan man sätter barn till världen. Att man har samma värderingar och målsättning. Kanske där det är viktigast att det blir rätt. Från början. Skaffa inte barn med någon av fel anledningar. Ytliga saker kommer inte vara något att hålla i när det blåser.

Såklart, men när ett barn har kommit till liv och lever med en alkoliserad farsa samt en morsa som prostituerar sig så tror jag inte barnet mår bra av det.

Det var vad jag försökte säga

Där har man varit. De flesta med intensiva småbarnsår har varit där.


Låt mig ge dig ett gott råd! Skillnaden på de som klarar det och inte, är att man måste börja leva ett ”eget” liv också. Man måste låta varandra göra lite vad de vill, träna på kvällarna, gå ut med vänner ibland, lira tv-spel, men eller vad fan det nu är.


Man ska brygga en stark enhet men med egna individer. Ingen som envisas med att sitta ihop överlever!

Det räddade mitt och mitt syskons liv att mina föräldrar skiljde sig. Unga omogna föräldrar med en far som partade, jobbade och var allmänt bortkopplad och egoistisk. Ingen mådde bra, i tioårsåldern bad jag min mor att ta ut skilsmässa.

Vi blev en starkare familj än de flesta i slutändan, där alla har fin kontakt. Ibland undviker man att ta sitt ansvar när man envist håller ihop, så du ger ett farligt råd där.

Grabbar se nedan!

Marriage is the only war in which you sleep with the enemy. ~ François VI de la Rochefoucault

Marriage is a lottery in which men stake their liberty and women their happiness. ~ Virginie des Rieux

I never knew what real happiness was until I got married. And by then it was too late. ~ Max Kauffman

A man in love is incomplete until he has married. Then he’s finished. ~ Zsa Zsa Gabor

Women hope men will change after marriage but they don’t; men hope women won’t change but they do. ~ Bettina Arndt

The secret of a happy marriage remains a secret. ~ Henny Youngman

Marriage is a mistake every man should make. ~ George Jessel

Marriage is a meal where the soup is better than the dessert. ~ Austin O’Malley

Like good wine, marriage gets better with age — once you learn to keep a cork in it. ~ Gene Perret

Some marriages break up, and some do not, and in our world you can usually explain the former better than the latter. ~ Mignon McLaughlin


If you want to read about love and marriage, you’ve got to buy two separate books. ~ Alan King

Marriage is a covered dish. ~ Swiss Proverb

Like my vodka, my marriage is on the rocks. ~ Craig D. Slovak

Marriages are not as they are made, but as they turn out. ~ Italian Proverb

Marriage, a market which has nothing free but the entrance. ~ Michel de Montaigne

Barnen är en stor del livet absolut, men långt ifrån hela mitt liv. Driva bolag, träna, motorsport etc ingår också i mitt liv.

Skillnaden på varanna veckaliv och inte är att på mina veckor så är jag 100% med barnen, fått en mycket bättre kontakt med dom och insikt i deras liv eftersom man måste hålla koll på deras träningar, läxor mm

Vad är det man missar i vardagen? Väcka dom och skicka iväg dom till skolan, fixa middag och natta dom. Vardagen är ju inte så mycket att missa.

1. Det kan jag såklart inte veta. Det är enligt mig ett problem här hemma.
2. Jo visst ligger jag med honom för att han är attraktiv. Frågan är vad som gör en man attraktiv för en kvinna och det är ju högst subjektivt.
3. En person som inte förändras kan bli oattraktiv för en partner som förändras.
4. Ja tyvärr. Det som gjorde honom så attraktiv i början har börjat skava rätt rejält.

En hel del attraktiva kvinnor som får småbarn blir riktigt bittra pga de tänker karriär eller ”sex on the city” livet blir en utopi..de tar ut det på partnern i många fall..

Precis, du bekräftar min poäng. Som man så är jag attraherad av kvinnan som jag varit tillsammans med i över 5 år på ungefär samma sätt som när vi träffades. Hon är snygg, rolig, sättet hon ser på mig osv.

Om hon är bra på att laga mat eller tvätta är helt irrelevant ur det hänseendet. Däremot kan det såklart vara praktiskt att hjälpas åt med saker och ting och det påverkar om man vill leva ihop med personen. Men att det skulle påverka min attraktion till henne låter konstigt i min värld.

Antar att män och kvinnor skiljer sig åt en del här. Män fokuserar på personen, kvinnan ser mer på mannens möjligheter att försörja henne genom pengar, tjänster, skaffa barn, social status etc.

Vet inte vad du räknar som "västvärlden" men de har iaf stigit en del i Sverige. Ungefär en fördubbling sedan 1970. Men detta har du naturligtvis ingen aning om.

https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ar...och-inflation/

This. Nu vet jag inte vad just du tänker på, men det är ofta så att kvinnan börjar reta sig på att mannen inte kan växa upp, när paret fått barn. Innan kanske det var kul med en man som var the life and soul of the party, som hade många vänner, som gillade practical jokes... men det är inte lika roligt längre när hon sitter där ensam med en baby som inte sover hela nätter ännu, helt utmattad och utarbetad - och han fortfarande ska gå på party varje helg, gå på pubrundor med sina många vänner, komma släpande med dem hem klockan 3 på natten, göra practical jokes som numera bara är barnsliga i hennes ögon.