"Män är rädda för starka kvinnor!"

Rubrikens citat, eller varianter av densamma, används ofta i hånfulla sammanhang för att beskriva män som hyser en ynklig rädsla inför kvinnor med högt självförtroende och välbetalda jobb o.s.v..

Det jag vill diskutera/fråga er är om denna rädsla dock är högst rationell?
Vad jag menar är inte att de ytliga aspekterna är rationella och att män ska vara rädda för kvinnor bara för att de är starka.
Vad jag däremot iakttagit är att kvinnor, till skillnad från män, i regel inte verkar vara benägna att kunna älska en man som är svagare än henne.
^ detta är en aspekt som man ofta glömmer bort när det diskuteras att män bör "flytta på sig och dela med sig av sin makt"; det handlar inte bara om minskad materiell och ekonomisk makt, utan att maktlösheten också leder till ett minskat existentiellt värde.

Nu spekulerar jag bara, men jag tror att exempelvis en framgångsrik börsmäklare, medvetet eller undermedvetet, inser att hans höga värde som man är intimt förknippad med hans höga materiella och ekonomiska värdetillgångar.

Bör män sluta vara passivt aggressiva i sin "rädsla för starka kvinnor" och istället vara öppna med att de fruktar den brist på kärlek från kvinnor som ökar i sannolikhet desto svagare männen är rent materiellt och ekonomiskt?

Jag tycker att det görs ett logiskt felslut i resonemanget.

"Män är rädda för starka kvinnor" är inte ett påstående som riktar sig mot män, det är ett resonemang som kvinnor använder för att rättfärdiga sina egna val.

Eftersom kvinnor aldrig väljer partner som är i lägre socialhierarki eller lägre ekonomiskstatus, så säger kvinnor på det sättet för att inte kunna ifrågasättas i det beteendet. Stina, varför är du inte med den mannen som är intresserad av dig?" "Han är bara rädd för att jag är projektledare för en avdelning på kommunhuset"

Således behöver Stina inte förklara att han är ju bara en simpel brevbärare som hon inte kan visa upp för väninnorna.

Det går säkert att hitta män med så bräcklig manlighet att de inte hade kunnat hantera att en kvinna tjänar mer eller kommer från ett socialgrupp högre än dem själva. Men det spelar mindre roll då kvinnor aldrig väljer en man som är lägre än dem själva så att säga.

Begrepp som "slumming it" använder kvinnor för att beskriva hur de kan tänka sig att ligga med den snygga mannen i lägre socialhierarki, men att det ens existerar ett begrepp visar tydligt att de inte har ett intresse av mannen som individ utan endast som dildo.

Så det är inte män som är rädda, för det går inte att vara rädd för något som inte finns, kvinnor hävdar detta för att känna sig som den goda i relationen och för att sticka till sig en varm och skön offerkofta.

https://www.psykologisktvetande.se/val-av-partner.html

https://fof.se/tidning/2018/8/artikel/farre-man-blir-pappor

...Det hela beror förstås på hur samtalet ser ut. Om allt ni har är det sedvanliga antifeministiska gnället om hur kvinnors rättigheter måste tillbaka till 1800-talet så är svaret nej, ni kommer inte uppnå någonting och bara sabotera för er själva...

Givetvis rent nonsens. Vilken man skulle inte vilja ha en rik, framgångsrik, snygg kvinna med självförtroende?

Hellre det än en halvfattig, småfet uska som gnäller.

Du uttrycker dig något vulgärt kanske, men din slutsats delar jag och säkert många andra män: vi dejtar gärna en kvinna som exempelvis tjänar mer än oss, men är hon villig att dejta en man som tjänar mindre än henne?

Om en kvinnlig jurist och en manlig rörmokare, exempelvis, inte bildar en relation så beskylls i regel den manliga rörmokaren för att "vara rädd för den starka kvinnan", när det kanske är tvärtom och att det är den kvinnliga juristen som "föraktar den svaga mannen"?

Feminister som inte vill problematisera det senare exemplet markerar att "uppluckringen av könsroller" endast ska gälla åt ena hållet:
Kvinnor ska befrias från sin könsroll, samtidigt som män måste anpassa sig till sin könsroll. Rules for thee but not for me! <- Feminist edition.

Intressant att se det utifrån den synvinkeln. Du menar att en kvinna som beskyller en man för att "vara rädd" för henne projicerar sin egna intolerans på honom?

Ja herregud det är alltså mitt fel, min rädsla som gör att jag inte är gift med Ariana Grande, Megan Fox eller Miranda Kerr.

Eller inte.

Det är möjligt att det finns individuella fall som avviker från normen, eftersom det finns män som är så jagsvaga att de inte hade kunnat hantera det.

Men om vi ser på kvinnor som grupp är det precis så.