Citat:
Ursprungligen postat av
returx
Det du avstår att tillfoga din nästa för du vet att du själv inte skulle vilja bli utsatt för det är det onda och du då det goda.
Jonas Gardell förklarar det pedagogiskt i sin bok "Om Gud"., utifrån vad liberalteologiska tänkare säger. Ondskan blir en egen person och växer successivt fram som en figur i GT. Som dödängeln i Egypten (som agerade på uppdrag av Gud), ormen, den fallna ängeln Lucifer som gjorde uppror. Steg för steg överflyttas guds straffande och frestande egenskaper på denna figur, som beskrivs som allt mer fristående från Gud. På så sätt beskrivs Gud till slut som enbart god och förlåtande. Om jag minns rätt.
Judendomen och vissa inriktningar i den tidigaste kristendomen påverkades av idéer om både gud och ondskan i antikens högkulturer, tex hos greker, babylonier och perser. Inom tex zoroastrikerbaserade uppfattningar, beskrivs skapelsen som misslyckad och gud som ond och orsaken till sjukdom, lidande och död. Eller att man har en ond och en god ängel på varje axel. Satan är besläktad med dessa idéer. (minns inte hur boken beskriver kopplingen exakt, men tyckte om boken. )