Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

90-talet skolan hade inte ens råd att köpa in mjölk,så det var saft som gällde.Kommer ihåg att jag såg terminator 2 på laserdisk,nån apparat innan DVDn som körde film på skivor.Dessa var stora som LP skivor och det krävdes två stycken för att kolla hela filmen.Vet inte hur kidzen har det idag men 80-90 talet hade distinkta subkulturer,sånt ser man inte idag.Det var ovanligt att se kvinnor med bikinitop på badstränder,det var topless som gällde.Som barn var man ute hela tiden när man fick 8-bitars nintendo så var man inne mer,körde man fast så kunde man ringa ett nummer och prata med en expert som kunde guida en vidare.Hyrfilms butiker gigantiska med filmer jag aldrig sett igen,mycket som släpptes direkt till video.Plattan och sthlm city var full av utslagna missbrukare och lite av en turistattraktion,man stod och kollade på pundarna när dom slogs.En jäkla massa blottare överallt var det också,känns som dom försvann när alla mobiler fick kameror.
PK var obefintligt och det skämtades i tv serier om ”negrer”
Antagligen på grund av kameror och PK mentaliteten så känns folk mindre vardagspsykopatiska iaf vi etniska svenskar.På arbetsplatser hängde porrtidningsplancher i lunchrummen.Man rökte överallt,var man på krogen hade man ont i halsen och stank som en askkopp dagen efter av all cigarettrök,Jävligt bra musik fanns det.
Men överlag för min egna del så var mycket inte magiskt utan rätt så miserabelt.

Måste ha varit enorma mängder med svarta pengar, när man tänker tillbaka på kontanterna i samhället. Kiosker, restauranger, butiker - måste ju varit oerhört lätt att skita i att registrera betalningen och stoppa pengarna svart i fickan.

Minns min kusins familj som ägde och drev någon slags grillkiosk som låg i ett område som gav väldigt mycket kunder. De hade väldigt gott om pengar och hade råd med en hel del lyx jämfört med andra "knegar"-familjer. Antar att de körde 80% svarta pengar....

Jag hade mjölk till lunchen varje dag i skolan.

Och ändå var det skattefinansierade sociala skyddsnätet bättre än i dag, i förhållande till dåvarande standard.
Nästan som att det krävs ett enat folk där folk vill betala skatt, känner en stolthet i att betala skatt, och politikerna måste kämpa lite när det kommer till att spendera skattepengar, eftersom det inte är så självklart att de kommer få in den.

Vem behöver bry sig om att spendera skattepengarna väl, när total kontroll över privatpersoners ekonomiska förehavande garanterar inkasserad skatt hur man än väljer att sätta sprätt på den.
Vem behöver bry sig om folklig enhetlighet och folklig stolthet, som skapar social solidaritet, när total kontroll genererar lika mycket klirr utan det, och framförallt mindre protester när man spenderar det på skit eller på sig själv och de andra tusen personerna man delar styrandets stafettpinne med.

Minns att folk brydde sig på mycket mindre om kläder och märkeskläder än nu för tiden. Både barn och vuxna kunde klä sig relativt luffigt utan att någon direkt höjde på ögonbrynen.

Minns videovågen som kom i början av 80-talet. Det blev en stor grej med debatter i TV om videovåld och hur skadligt det var för ungdomar.

Hur som helst, jag tjatade på farsan att köpa en VHS-video och den kostade en hel del då i början. Det var en toppmatad sak, alltså att ett fack åkte upp där man la i kasetten. Det blev ju så klart poppis bland polarna att jag hade video och ett gäng grabbar brukade samlas på helgen för att kolla. Glöm dagens streamingmetoder och annat. Då gick man till en videobutik, botaniserade bland filmerna och plockade tomfodral som man gick med till kassan. Där plockade de sedan ut filmer ur ett skåp och la i fodralen. Sen traskade man hemåt upprymda över fynden som man fick hyra i 1-3 dygn.

I början var det dock svårt att hyra då det inte hade kommit igång. Man fick uppsöka någon tv-handlare som kanske hade en hylla med filmer. Senare började Pressbyrån med uthyrning. Man gick till luckan och bad om en pärm med filmer som man bläddrade i. När man hade bestämt sig tog man ut ett kreditkortsliknande kort och gav till snubben som gick in och hämtade filmen som man fick hyra. Så småningom kom det mer och mer uthyrare, bl a Jour Video i Stockholm som hade öppet dygnet runt alla dagar.

Good times. Det var en viss känsla att kliva in hos en uthyrare med massor av filmer, godis och chipshyllor och känna stämningen. Det var också alltid lika kul att stå i kön till disken och kolla vad folk hyrde, särskilt de som var röda i ansiktet och hade plockat en porrfilm.

Jag gjorde en nostalgidykning bland godishyllorna nu under veckan.

Jag köpte på mig Hubba Bubba, Kick och Läkerol, allt på en gång.
Godis jag gillade på 1980-talet.

Oh shit vilken boost det var av gammal sort, inte riktigt en libnersk knäpp, men inte
långt ifrån.
Nästan som en som man kan få när man kämpar hårt i tex en innebandymatch.

Men det kändes nästan som att komma ur deken, ta mig tusan.

I slutet av 80- början av 90-talet började det bli mer modefixerat. Minns när man hånades för att man inte hade Levis-jeans och vissa hånades för att de gick i gamla avlagda kläder som de tagit över från sina syskon. Men de stentvättade jeansen som kom i slutet på 80-talet vägrade jag bara ta på mig. Fy fan så fula.

Men gjorde inte ni också sådana där egna modifieringar på kläder?

Vi killar som gick i syslöjden på 80-talet var inte blyga för att sy in revärer på jeansen, eller lappar och
extrafickor. Dessutom kunde vi klippa ut en logga, typ Adidas och sy in den på en Collegetröja, osv.

Det var ju dom mindre bemedlade som höll på med sånt.

Det är möjligt, jag var inget moderatbarn.

Nej det är väldigt uppenbart.