Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Sen var det ju lite debatt på 80-talet kring det där med videovåld.
Siwert Öholm var en drivande kraft som ville få till en censur av videovåldet.

Många av er kanske inte ens har varit inne i en videobutik, men man hyrde en videofilm nästan
varje kväll, sen hade jag en kompis som också hyrde film ofta, så sen bytte vi filmer med
varandra och fick således se en jäkla massa filmer.

Sen var inställningen bland vuxna att det var lite bekymmersamt, med allt videovåld.
De tyckte att alla halvgalna filmatiseringar som fanns att hyra i videobutikerna gick för långt.

Det var "splatterfilmer" och den typen av rena idiotfilmatiseringar som man
kunde hyra. Jag tror att nu för tiden, kan det vara svårt att få tag på den typen av B-filmer,
som dom kallades. Jag kommer ihåg att det fanns sådana filmer där den rekommenderade
åldersgränsen att se filmen var från 20-år.

Jag har sett ett par sådana rullar, alltså B-filmer, många
ungdomar hade vett nog att inte titta på allt skit som förekom.

Jo, lite konstigt skulle det nog anses. Men framför allt kommer det inte hända i och med mobilkamerans intåg.

Ännu en nostalgi-tråd

Nostalgi, inget annat än ett njutningsmedel för drömmare med dåligt minne

80 och 90 talet var fantastiskt.
Man kunde slå folk på käften utan att de blev uppförstorat.
Väldigt få med invandrare. Chilenare var den dominerade gruppen.
Man kunde köpa Apoteksdoping.
Musiken var bättre.
Kunde gå med byxor med dem nedstoppade i byxorna. As. fult med jäkligt skönt
Inga mobiler, alla var ute. Ungdomar träffades i stora gäng. Spelade ingen roll om man så var i en lite bruksort på landet fanns ändå ett hak där folk hängde året om.
Allt var mer avslappnat

Som barn på 90-talet så var det helt fantastiskt.
SNES, tamagotchi, Pokémon på tv, Pokémonkort, POGs i skolan, Blink-182 på radio och ZTV (även om det var sent 90-tal), Spela D&D med mina nördpolare.

Cykla till badplatsen och försöka impa på tjejerna med att dyka "coolt" och bara vara pojke liksom.
Inge knark, inge bråk i skolan (förutom att det fanns vissa mobbare men de höll aldrig på med mig eller mina vänner så märkte aldrig av det riktigt)

Fanns så mycket fantastiskt med 90-talet och jag saknar det mer eller mindre varje dag.

80-talet var fantastiskt jämfört med idag!

Musiken var bättre.
Inga mobilzombies.
Människorna vara trevligare och gladare.
Väldigt få blattar jämfört med idag.
Inga skjutningar och gängkriminalitet.
Inga tiggare!

Såg första bögkyssen i rederiet på 90-talet. Det såg lustigt ut tyckte man.

Tyckte väl egentligen 1990-talet var skit på flera olika sätt, men det kanske beror på min egen situation var rätt så sugig. Huruvida det i sin tur beror på invandring vet jag inte.

Sverige var ett rätt tråkigt land. Invandrare (dvs blattar) gör det ännu sämre.

Livet gick lite långsammare och det kändes alltid lika häftigt när det kom något nytt. Man hade helt enkelt inte särskilt mycket nöjen.

Färre TV-kanaler. Hade man inte kabel-TV (vilket många inte hade, t.ex. jag själv) satt man med SVT och något annat lokalt kanske. Tänk själv att inte ha Internet (Internet kom så smått 1997 men då satt man med modem och alla sidor var i princip endast text. Att ladda en enstaka bild kunde ta upp mot någon minut eller mer), och att ha endast 2-3 TV kanaler. Vad ska man ägna sig åt? Man var mer ute, de som hade pengar eller kontakter lyssnade på musik (CD-skivor kostade 170 kr eller mer i dåtidens pengar så man köpte kanske en per månad). Ja inte fan vet jag. Själv tyckte jag det var ett tråkigt liv. Jag spelade rätt mycket TV-spel, det var väl det. Men man fick spela det själv, för det mesta. Kanske hade man några kompisar på besök att spela Street Fighter med.

Tror dock färre var stressade på den tiden eftersom man ju kunde försvinna bort lättare. Sticka till en kompis och vara borta till kvällen och så var man inte uppkopplad eller nåt (inte förrän omkring 1996 började folk ha mobiler). Jag tror dagens unga blir mer stressade av att aldrig kunna vara "borta".

Jag gick ett steg längre och kopplade ihop ett par videoapparater och kopierade sevärda filmer.
Var så speciellt att besöka den lokala videobutiken. Ibland var jag inte ute efter något speciellt. Bläddrade och hittade nån film som såg häftig ut. Läste på fodralet. Surrade bort en stund med en kompis. Alltid var det nån man kände där. Blev ofta fast med flipperspelet i rummet intill. Innan jag lämnade med en film och blandad lösviktgodis och en chipspåse. På den tiden då chips smakade chips och lämnade en flottig om händerna. Fan vad jag saknar de tiderna.

Framför allt så är det uppenbarligen många som är nostalgiska över sin barn- och ungdom.

Mycket av musiken och populärkulturen från 80-talet var förstås och är fortfarande episk, såsom soundtracken från Rocky-filmerna, Cobra, Scarface, Beverly Hills Cop m.m. Nu är det svårt att göra bra filmer och musik, vilket även Paul Joseph Watson var inne på.

Men om vi snackar svenskt 80-tal så var det inte lika kul.

Videovåldsdebatten är jag glad att vi slipper numera.

Svensk musik var väl knappast bättre på 80-talet? Iof Europe kan funka, även om det inte är något av mina favoritband.