Jag drömde en dröm inatt om en kvinnan jag träffade på en bushållsplats. Drömmen började med att jag och ett gäng turister eller diverse upptäcksfärdsmänniskor utförde olika uppdrag i samma anda som "Fångarna på fortet". Uppdragen kunde vara allt från att klättra på väggar till att hoppa på stora, vita stenar (eller möjligtvis svampar). Det var hinderbanor och de tog oss sakta men säkert upp på ett berg. Ett berg som blev mörkare och kyligare ju högre upp man kom. Jag och dessa människor lyckades utföra många av dessa uppdrag, men sen blev stressen mer påtaglig eftersom jag lider av höjdskräck, så jag beslöt mig för att lämna gruppen.
Jag började småspringa mot en busshållplats. Jag tror att jag skulle med bussen, rimligtvis, men jag hann inte långt förrän jag krockade med en person. När man inte är beredd att krocka med någon så brukar jag instinktivt be om ursäkt, innan man ens hinner se personen eller uppfatta situationen. Detta gjorde jag även denna gång, jag utbrast "förlåt!" och tog tag i personens båda axlar i en gest att visa välmening och be om ursäkt för att jag råkade springa in i personen. I samma veva förberedde jag mig på att springa vidare, för jag hade ju bråttom. Men då händer det, jag får ögonkontakt med denna person, en kvinna. Hon möter min blick, ler och skrattar, innan hon snabbt kollar ner mot marken för att sedan möta min blick igen. Rent instinktivt ler jag också, ler som en fåne, samtidigt som jag håller i hennes båda axlar. Jag börjar också skratta i reaktion på hennes leende och skratt, hon håller kvar sin blick rakt in i mina ögon. Hon vägrar släppa den och jag fylls helt plötsligt av en värme jag tror att jag aldrig upplevt förut. Den går från henne till mina händer som håller om hennes axlar, fortsätter vidare i mina armar tills hela jag vandrar på moln. Vi skrattar och skrattar, ler, och jag släpper inte taget, det kanske går 10 sekunder men vi fortsätter stå kvar.
Hon hade en brun lång jacka på sig och en brun basker, hennes hår var mörkt, men inte svart. Hennes intensiva leende tydde på att hon kände igen mig, och jag kände igen henne, men visste inte varifrån. Hon tog upp sina händer som hon gömt i sina jackfickor och förde dem mot mina kinder. Jag höll hårt kvar i hennes axlar och samtidigt som hon log intensivt började hon kyssa mig. Jag kysste henne och sedan kramade om henne hårt. Våra skratt slutade aldrig upphöra, vi skrattade åt hur vi äntligen hittat varandra, vår respektive själsfrände, av en slump på en busshållplats. Vi skrattade åt den glädje och intensiva värme vi kände. Vi skrattade åt hur denna situation gick från en krock mellan två främlingar till intensiva kyssar på mindre än 20 sekunder. Det var uppenbart för oss båda att även fast vi aldrig träffat varandra tidigare så var vi menade för varandra.
Vi satt på bussen och höll om varandra hårt. Det är allt jag minns. Hon skulle sedan gå av bussen och helt plötsligt började vi båda vela kring vad vi ska göra härnäst. Jag skulle ju fortsätta till en annan station, men hon skulle av nu. Skulle jag också gå av? Skulle hon stanna kvar hos mig? Då vi inte visste varandras namn eller andra kontaktuppgifter kunde vi inte bara lämna varandra.
Hon gick av bussen och vi tittade på varandra, nästan förvånande och lite förvirrade. Vi stammade och fick inte fram vad vi ville säga varandra. Hon stod på gatan och jag stod i bussen, dörraren var på väg att stängas och vi kollade på varandra intensivt. Helt plötsligt kommer det fram en yngre man (möjligtvis en tonåring). Han hade en blå adidaströja på sig och svarta träningsbyxor. Han sa något i stil med "nu räcker det!" och tryckte tillbaka dörrarna på bussen som precis börjat stängas. Han är stark och håller stadigt fast i dörrarna så att de inte stänger. Han kallar fram mig med att gestikulera med hela armen, jag går fram och förstår vad jag ska göra. Jag ber om hennes mobil och hon ger den till mig, jag skriver in mitt nummer och ger den sedan tillbaka till henne. Våra blickar möts igen medan dörrarna tillslut stänger efter att adidaskillen släppt taget om dem.
Jag hör aldrig ifrån henne och sedan vaknar jag upp. En av de mest intensiva känslomässiga drömmar jag någonsin haft. Kan fortfarande få rysningar och värme i kroppen när jag tänker på henne.
Men vad betyder det?
__________________
Senast redigerad av Auswanderer 2021-09-19 kl. 22:39.