Citat:
Det var den fetaste drömmen på länge, för jag kunde verkligen känna lukten av New York, i alla fall just det området - lite betong, lite sopor, kall luft som var lite fuktig och ventiler i asfalten, och det var den där känslan när du längtat ett helt liv och äntligen står du där, men samtidigt oro för att det är kväll och jag vet inte vart jag ska gå för att komma in till stan, och det är lite skumt folk i detta kvarteret. Vi är så sjukt avtrubbade i verkligheten att jag nog inte ens hade känt samma excitement i verkligheten. Man är så sjukt levande i drömmarna. Allt förstärks. Det är säkert vårt sanna jag.
Lockande! Du lämnar flygplatsen... änglarna kanske inte skyddar längre. Kvällen och natten betyder okända faror. Du är vid jordens mittpunkt - bron till framtiden, men också till stora skillnader... en bit utanför kärnan associerar till N Y C ... The Big Apple, du vill självklart inte bita i äpplet så att det klyvs - du känner dig övergiven. Gråten kan betyda att du (undermedvetet vet att du) ska gå över bron trots att ingenting sen blir sig likt igen.
Jag ville ringa min syster men så började jag tänka, KAN jag ringa till Sverige nu eller ska jag spara pengarna på telefonen ifall det blir en nödsituation? Mest därför jag blev ledsen för jag visste inte vad jag skulle göra, en blandning av glädje/en känsla av ”äntligen” tänk dig att din själ har väntat ett helt liv på att komma hit/och en känsla av att vart fan ska jag gå? Inte vill jag stå mitt i något ghetto när det blivit ännu mörkare. Och trots att det var lite sådär öde så var det så sjukt vackert för att bron var framför mig. Drömmen tog slut för snabbt. Tror du att det går att drömma en fortsättning? Fan jag hoppas verkligen det.
Vi måste verkligen följa våra innersta drömmar. Jag ska se till att ta mig dit inom ett år. Orkar inte vänta mer!
Tack för din analys, det är spännande. 😍 men det var verkligen det okända. Något nytt. En helt ny värld. 🌍 och det var ju inte så att jag åkte på semester. Det var min flytt. Jag drog. Nu är steg två att göra det till verklighet. Jag måste bara våga.
Jag har aldrig fört dagbok över mina drömmar, jag brukar komma ihåg dom ganska bra för att jag tänker på dom mycket när jag har vaknat. Men nu har jag skrivit två drömmar här så det blir ändå som att föra journal. Tänk så sjukt om alla skriver här och våra drömmar korsar varandra eller att man drömmer samma sak
Det hade varit sjukt.