Citat:
Ursprungligen postat av
RobRoys
Du missar det viktigaste då det inte enbart gäller diskrimineringslagen - det är grundlagsstridigt:
I 2 kap. 21 § Regeringsformen framgår det att begränsningar av de fri- och rättigheter som listas i kapitlet aldrig får "gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den".
https://lagen.nu/1974:152#K2P21
När det gäller kravet på vaccinationspass, så uppfyller enligt vetenskapen inte åtgärden något ändamål överhuvudtaget i att förhindra någon smittspridning och åtgärden måste då anses gå utöver vad som är nödvändigt. Kravet på vaccinationsbevis är alltså grundlagsstridigt. Då kravet på vaccinationsbevis är grundlagsstridigt, så får domstolar enligt 11 kap. 14 § Regeringsformen inte tillämpa bestämmelsen, vilket gör att den inte på något sätt kan användas som ursäkt för den arrangör som diskriminerar individer genom att exkludera dem från någon allmän sammankomst, offentlig tillställning, deltagande i utbildning, praktik, lägerverksamhet e.dyl.
https://lagen.nu/1974:152#K11P14
Diskrimineringslagen blir således fullt tillämplig och det blir, enligt 6 kap. 3 §, den som kräver vaccinationsbevis som har bevisbördan för att en tillämpning av kravet på vaccinationsbevis inte är en diskriminerande åtgärd, dvs en åtgärd som grundas på föreställningen om att en ovaccinerad på något sätt skulle ha ett sämre immunförsvar och därmed utgöra en mer potentiell smittkälla än en vaccinerad.
https://lagen.nu/2008:567#K6R3
Det är ju just därför detta är en rekommendation från regeringen och inte en tvångsåtgärd eftersom de då själva skulle bryta mot lagen, vilket skulle se särskilt illa ut. Man använder vår okunskap mot oss. Diskrimineringslagen har jag redan länkat till en gång så det får räcka.
Som sagt, det grundläggande problemet i ditt resonemang är att juristen du hänvisar till helt enkelt inte har koll.
Hans resonemang går ut på att vaccinpassen är i strid med rättighetskatalogen i RF kap. 2. Så långt har han rätt, då får man gå vidare till huruvida rättighetskatalogen har begränsats i korrekt ordning. Förutsättningarna för begränsning finns i RF kap. 2 § 20-22. Där uppställs en del grundläggande krav, bl.a. att begränsning ska ske genom lag (så har skett via pandemilagen, sedan kan man diskutera det sunda i att riksdagen överlåter befogenheten till regeringen men det är en annan fråga) samt att inskränkningen ska vara proportionerlig till syftet.
Det juristen i fråga gör är en bedömning att lagstiftningen inte är proportionerlig, detta är en bedömningsfråga och går att diskutera. Jag säger inte att han har fel i denna del men jag säger inte heller att han har rätt. Däremot kommer vi sannolikt snart få ledning i denna fråga från JO.
Det är däremot i nästa steg som denna jurist gör en rejäl tankevurpa. "Eftersom lagen är grundlagsstridig får den inte tillämpas i domstolar och således blir diskrimineringslagen fullt tillämplig". I detta resonemang för han in att ovaccinerade skulle åtnjuta ett skydd enligt diskrimineringslagen, detta är direkt felaktigt.
De grupper som skyddas av diskrimineringslagen framgår av lagtext, exempelvis kap. 1 § 1
Citat:
Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Då ovaccinerade inte är en sådan grupp är därför inte diskrimineringslagen tillämplig.
Man kan naturligtvis föra en diskussion om huruvida begränsningen av rörligheten osv utgör ett brott på annan grund, men någon diskriminering i lagens mening kan det aldrig bli utan lagändring.