Varför är alla så besatta av att resa?

Vafan bor dom kvar för då?
Känns ju som cock and ball torture att vantrivas där man bor och bara slippa det kanske 1-3 gånger om året.

De flesta "populära" resmålen jag varit på har sugit fullständigt, London är en jävla kloak, Paris är fyllt av totala imbeciller, Berlin var som Södermalm bara massa snow flake svennar med hittepåjobb.
Barcelona är som Berlin fast svennarna jobbar med telemarketing och det är isch 7-10 grader varmare.
Amsterdam är som en flottig nöjespark men där är man stekt hela tiden så det blir iallafall uthärdligt.

När pandemin släpper så siktar jag på södra Afrika, hänga med nån skön kaffer som heter Matango eller Omawno och dra runt i The Bushveld, åka taxi och bo på 4-5 stjärnigt är ju kul typ första gången sen kan man det.

Du måste ju helt enkelt förstå att andra människor kan resa av olika anledningar än du. Om du åker för att ”uppleva saker” och sen känner att du har upplevt allt, då förstår jag att du tröttnar. Vissa andra, som jag, anser att man kan uppleva nya saker varje gång, även om man skulle åka till samma plats. Finns vissa storstäder i Europa jag varit i 5-6 gånger. För att jag gillar att vara där. Men du kanske inte ser vitsen att åka dit igen. Och det är ju fine.

Jag håller med i att många ”sevärdheter” kan vara lite överskattade (om det var det du menade). För mig handlar det om att träffa människor och uppleva kulturer som är annorlunda. Det kan räcka med Danmark. Jag är också känslig för energier på en plats (sånt som sensors tror inte finns). Till exempel hatade jag varje sekund av mina tre dygn i Las Vegas.
Att komma till en vacker plats med öppna pch spännande människor är drömmen.
Pandemin har tagit ganska hårt på mig.

Bra inlägg, skriver under på allt.

Resor är ett väldigt bra sätt att koppla av och få nya intryck och energi.

Du har inte någon gång funderat på om människor faktiskt är olika och har olika åsikter om vad de tycker är kul eller ej? Eller de måste vara ”lurade”?

Nja, skrev inte att dom MÅSTE vara lurade. Och jag har funderat på just detta. Läs innantill!

När pandemin släpper så siktar jag på södra Afrika, hänga med nån skön kaffer som heter Matango eller Omawno

Hehe. Den var bra.

Ja, de som bor kvar är för bekväma med hur lätt det är att överleva i Sverige och de saknar balls att försöka i ett annat land. Plus att de säkert saknar kompetens för att klara sig nån annanstans.

Alla är inte flinka på att dra in kosing, tyvärr.

Vissa människor reser för att fly verkligheten och andra reser för att dom utvecklas av det.
Det finns en anledning till att ett psykedeliskt rus kallas för "tripp"

Att resa i Sverige kan vara trevligt. Man får se lite nya orter, stora som små. Man kan resa med hög komfort och bo på hotell. Poängen är att bsra bara borta 2-3 dagar.

Att flyga utomlands känns meningslöst.

Det är en kombination av saker för mig.

1. Jag vill bli berest och ha en arsenal av grymma anekdoter att berätta för folk jag stöter på i livet
2. Jag vill få en djupare mer äkta förståelse för andra länder och kulturer och se det med egna ögon, dra egna slutsatser
3. Jag vill ha semester och få fokusera på att njuta extra av livet
4. Jag vill få värme
5. Jag vill äta mat och träffa tjejer från andra länder
6. Jag vill "bocka av" ställen

Det centrala är väl egentligen att jag vill ta del av världen i ett försök att vara en intressant människa. Livet kan inte bara vara att äta kexchoklad i soffan framför youtube. Även om det är det som kanske ger mig mest direkt enkel njutning.
Att istället bli dyngrak i ett industriområde utanför moskva och vakna upp dagen efter och vilja dö på riktigt pga så bakis att man inte kan stå upp förrän 22, men ändå veta att fan, nu har jag levt. Det är värt något.

Jag har bara rest för fylleri och kåthet. Totalt ointresserad av att lära känna egyptisk eller peruansk kultur.

Du kommer inte att uppfattas vara intressant om du rest en massa. Det är inte 1972 längre. Nu uppfattas du nog som mer intressant om du fyllt 35 men knappt rest någonting alls.