Citat:
Ursprungligen postat av
Reimer
Det har ju inte ens varit någon rättegång, den ställdes ju in i och med att de förlikades, det enda logiska är ju att målet återvisas till Uppsala Tingsrätt i sådana fall just för att det ska kunna prövas juridiskt
( enligt min mening, de juridiska vägarna äro ju outgrundliga

).
Hur som haver, det är i alla fall så som Svea Hovrätt ser på saken (svaret jag fick från dem).
Tack för infon!
Ja, målet i sig handlar ju om bättre rätt, eller snarare handlade om, då parterna har förlikats. Målet är i frågan "bättre rätt" faktiskt avgjort, inte genom dom, utan genom förlikning. Därefter har parterna bett domstolen stadfästa förlikningen. Om nu domstolen vill hantera stadfästelsen inom ramen för det aktuella målet, då borde de faktiskt också anpassa målet därefter, till att gälla stadfästelse och inte bättre rätt, ty domstolen avkunnade ingen dom i målet gällande bättre rätt, de avkunnade en dom gällande stadfästelse av förlikningsavtal. Domstolen har inte på något vis tagit ställning i frågan gällande bättre rätt.
Men så där är det. Stadfästelsedomen stadfäster bara förlikningen, vilket i praktiken ger parterna en exekutionstitel. Som i detta fallet inte har någon praktisk verkan eftersom allt en sådan kunnat nyttjas till redan är uppfyllt.
Det jag tycker man kan ifrågasätta här är att domstolen antar en massa saker som överklagande part inte gett uttryck för, samtidigt som domstolen blundar för det faktum att det parten yrkar är något som domstolen inte kan avgöra. Istället ger domstolen den överklagande respit på respit för att inkomma med material som redan finns i målet men som parten valt att undanhålla den högre rätten och istället enbart skicka in många år gamla dokument.
Stollige Sture hanterar detta överklagande väldigt illa och allt annat än professionellt. Det finns nu allt för många exempel på ren inkompetens hos Sture och man undrar om det är han som börjar bli dement. Bara en sådan sak som att glömma be om anstånd med att inkomma med ytterligare bevisning ... jösses!
Domstolen borde omgående antingen ha avslagit överklagan med hänvisning till prejudicerande domar (deras egen från -98 som jag tidigare länkat) alternativt klart och tydligt informerat den klagande om att det yrkade faller utanför vad domstolen kan avgöra. Detta kunde radikalt ha påverkat processen eftersom det förefaller som varken stolliga sture eller envetne esbjörn fattat att deras överklagan tjänar noll till. Jag uppfattar domstolen som extremt partiska i sitt sätt att hantera överklagandet. Nog för att vi skall ha rättssäkerhet i landet, men rättssäkerheten måste ju vara ömsesidig!
Jag fick en fråga om Ebba skulle kunna yrka på samma som Esbjörn, att stadfästelsedomen undanröjs, och på så vis påskynda SH's beslut att undanröja domen, och därefter dra tillbaka stämningen med hänvisning till förlikningen. Det är dock tveksamt att SH kan undanröja domen bara för att bägge parter begär det, rent formellt måste det ju fortfarande ha begåtts någon form av fel för att domen skall undanröjas. Men även om det hade varit möjligt, så hade det utgjort en stor (eller möjligen infinitesimal) risk för Ebba, i det att Esbjörn då senare kunde ha överklagat förlikningen, fått rätt på det, och därefter stämt Ebba på ersättning för alla rättegångskostnader i målet hon återkallat. Så det är oavsett vilket ingen bra idé.
I detta läge torde det i så fall snarare vara bättre för Ebba att ifrågasätta domstolens alltför välvilliga hanterande av detta överklagande, givet all information som redan finns i målet samt vad som faktiskt yrkas. Därtill kan man förmoda att Ebba, liksom jag, ifrågasätter att lagfarten lagts vilande. Men antagligen sitter Ebba still i båten. Jag väntar sedan mer än en vecka tillbaka nu på svar ifrån LM på vilka grunder de lagt lagfarten vilande. De sa när jag frågade dem först att de hade två dagars svarstid. Så de har uppenbarligen problem att komma med ett rimligt svar.