Är det fel att ljuga om hopp?

När det inte finns hopp eller om hoppet är extrem litet.

Som ex Ena personen är osäker på om den ska dö eller inte och den andra säger att personen ska klara sig, trots att den är vet det är kört är det fel att ljuga även om chansen är extrem liten?

Hur viktigt är hoppet egentligen och hur oviktig är lögnen när den kontras mot hopp och överlevnad.

Det är säkert folk som vill veta om det är kört men då ger dom upp. Är det inte bästa att alltid kämpa in i det sista?

De är väl nästan alltid fel att ljuga , men vad innebär kämpa in i de sista?

Precis det är nästan alltid fel att ljuga men genom att man ger hopp så ger man också dom extra krafterna att klara sig när oddsen ser mörka ut. Det är jävligt lätt att bara ge upp.

Säg att du är med din kompis. Ni har kört offpist. Din kompis flyger rätt in i granar och få en gren rätt in i sidan. Han fryser och domnar bort i mellan åt, han fråga dig kommer jag överleva. Du vet att det tar en bra stund innan helikoptern kommer och hämta er, för att föra er till sjukhus, du ser att han håller på att förblöda. Samtidigt bönar och säger att han vill inte dö med tårar i ögonen.
Du vet inte men du fattar att det ser rätt mörkt ut för honom. Vad svarar du honom?

A, säger ingenting 2. Du kommer klara detta, försök och hålla dig vaken c, Jag är ledsen men jag tror inte du kommer klara dig.

Vill du att personen ska avsluta livet med en lögn?

...det är aldrig fel.....

Alltså detta rör ju faktiskt inte vad som han vill höra.
Det är snarare så om jag skulle ge upp hoppet själv genom att försöka stoppa blödningen och göra vad jag kan, givetvis håller jag inte på då och tror att personen ändå kommer dö utan själv försöker ha hopp.
Om jag själv inte har hopp så ger jag självklart inte någon annan hopp.
Då pratar jag hellre om döden och andevärlden på ett lugnande sätt, då de inte är skrämmande.

Det handlar inte så mkt om att ljuga, som att vinkla.

Genom att vinkla en situation, dvs fokusera på det positiva utfallet och tona ner det negativa. Det gör normal människor hela tiden, i syfte att hjälpa och uppmuntra sina medmänniskor.

Mest tydligt görs det med barn, och är överlag positivt och gynnar barnets framtid (med måtta givetvis).

Men även med rena lögner, så är nog vita lögner överlag till det bättre.

Att ge en människa ett hopp, är troligen bättre än att släcka det helt - med avseende på återstående livskvalité.

Svår fråga. Hade en närstående som dog i an aggressiv cancer där ingen lever mer än max 5 år efter prognosen.

Han sa hela tiden att "jag ska fixa det här, jag ska kämpa" ända till slutet. Det kändes oerhört jobbigt när alla visste att det kommer att gå åt helvete. Men man höll med krystat för man ville inte ta bort hoppet.

Tror ändå han fått finare sista år om han inte höll på med det där självbedrägeriet...

Nej det är absolut inte fel att ljuga om hopp.Jag kommer osökt att tänka på ett citat av den store filosofen William Adama som lyder:

Vad sägs om att istället för att kämpa så njuta av vad som går att njuta av?
Även om allt är kört, så finns det oftast sådant som kan ge njutning.
Oftast tycker jag sådant där snack om hopp ingår i en väldigt indoktrinerad tro på positivt tänkande och liknande, vilket kan leda till att man fastnar i en kamp som ändå inte leder någon vart eller inte går att vinna, och då är det bättre att försöka ta vara på dom små njutningspunkter som går att ta tillvara på.
Att kämpa.. kan vara som att göra sig till lags för .. vad som är en uppfattning om vad kamp är eller den rätta kampen är.

"Lögn" kan givetvis vara "rätt" i många andra situationer och sammanhang.

Att livet har ett slut, är ju bra att vara medveten om. Men det är ju väldigt komplext också, och kan innebära slutsatser som att man inte alls bör lägga tid och energi på sig själv eller någon mer omfattade kamp m.m.

Upprätthålla sina egna styrkor så långt det möjligt är, om det är viktiga styrkor, kan ju vara en grej också, istället för "hopp".

Ja, det var ungefär så jag kände om min närstående som dog i cancer. Se mitt inlägg ovan.

Finns inget svar på frågan som är rätt i alla situationer, imho, utan detta måste kännas av och avgöras från fall till fall, och beroende på vad man vet om personen. Finns ju t ex de som värderar sanningen mer än livet, som kanske vill kunna säga något viktigt under sina sista minuter, t ex något som partner eller barn eller föräldrar måste få veta. Andra kanske tror på ett liv efter detta, och då är det läge, imho, att spela med även om man är skeptiker, och t ex be en bön tillsammans. Och är det någon som är skiträdd för döden, så för fan, LJUG DIG BLÅ även om tarmarna ligger utanför kroppen.

Viktigast, imho, är att inte tänka så mycket på sig själv i den situationen. Vad kan man göra för att hjälpa den döende?