Citat:
Ursprungligen postat av
StorTuffBiker
Hur känns det att alltid behöva ha en förklaring för allt. Är det inte skönt att bara bemöta allt med att konstatera att någon tycker så utan att försöka tona ned det du gjort hela tiden? Det har du konsekvent gjort i den här tråden, du ger en lite rätt MEN du ska ändå invända med något. Då tycker man inte att man gjort fel. Du hade fått så väldigt mycket mer respekt om du bara sa, ja, visst jag tycker du har en poäng och bara slutat där. Då kan man gå vidare. Men du ska alltid hålla på och förmildra det du gör för du vill inte fullt ut stå för det du gjort, för du håller någonstans innerst inne med.
Att du inte tar varje chans att sätta dig på någon som är mindre än dig men aktivt blundar när du riskerar något är liksom bara lögn och bluff. Går man över till mormors grannar i 70 årsåldern och gapar och skriker och är hotfull över att de bett henne städa lite på tomten, men sedan låter en blåsning på över 100 k passera för att den som gjort det verkar lite farlig, då är man en tyrann. Det är lite vad som kännetecknar en fegis. Man beter sig olika beroende på vilka konsekvenser man riskerar.
Fast det är ju ni som citerar mig och även ställer nya frågor, hade jag inte besvarat dom hade du ju suttit här och menat att jag inte har något till mitt försvar istället, vad jag än säger, gör eller inte gör så vrids det till förbannelse.
Klart jag tycker att jag gjort fel, det har jag aldrig sagt något emot eller ens tjaffsat om.
Det är bara ni som aldrig släpper det och går vidare, utan stirrar er blinda.
Nej det är inte alls bara bluff, idag undviker jag till och med konfrontativa situationer och lägger mig platt direkt för att vara försöka bli en bättre person och inte söka utlopp för onödigt skit där det inte hör hemma.
Men sådana frågor kommer aldrig min väg, vad jag gjort för att förbättras osv, utan det är bara konstant saker det skall stå till svars för idag, saker som tillhör det förgågna som jag försöker förbättras ifrån, men såhär kommer man inte dit, haha.
Att gå över till mormors grannar och gapa är absolut fel, det säger jag inte emot, men den saken vill du få till att det är ett återkommande inslag i mitt liv, jag har blivit arg på en äldre person 2 gånger vad jag kan komma ihåg.
Ena gången när min mormor var ett nervvrak och vårdade sin döende man ensam i hemmet medans dom vet detta och ligger på henne att rensa på tomten, på självaste julafton dessutom.
Gång nummer 2 var när min äldre granne skällde ut min son efter noter för att han råkat sparka in en boll på deras tomt.
Jag är försonad med grannarna och anstränger mig hårt för att vara en god granne men även kompensera denna äldre dam då jag än idag har dåligt samvete för detta.
Få det inte till skit detta är.
Har jag stoltserat med att jag klipper hennes gräs åt henne? eller att jag så sent som för någon vecka sedan gick över med matlåda av kallopsen jag gjorde, eller när jag rensade upp bland hennes buskage på tomten, nej det gör jag inte, för att jag tycker hela saken i sig är för gäves om man måste visa hur duktig man är, då är det inte genuint.
Men hade jag sagt det istället hade det vänts till att jag försöker få mig själv att låta så bra och att det är lögner bara, hur jag än gör går det inte, det vet du ju också.
Ni vill så gärna att jag skall vara någon jag inte är, att ni inte ser verkligheten för vad den faktiskt är.
Hur kommer det sig att enda enda människa någonsin under mina 30 år valt att såga banden med mig, EN person någonsin, dessutom en person som inte känt mig väl på över 10 år, och när denne kände mig som bäst inte ens vetat namnet på min mormor?
Hur kommer det sig att familj och övriga vänner är kvar i mitt liv?
Det håller inte att som främling bara köra över en hel person och alla i dess omgivning bara för att man själv tror något.
