Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Det jag inte gillar är att den förlåtande attityden ofta är kontraproduktiv. Vi avlivar djur som gör fel, helt oavhängigt deras avsikter, därför att det långsiktigt ger oss djur som gör bättre. Vi stänger av maskiner som gör fel av samma skäl.
Jag förespråkar inte att vi skall avrätta människor som gör fel av misstag, tvärtom, däremot tycks det finnas någon inbyggd spärr i både moral och juridik mot att förebygga fusk.
När ingenjörer konstruerar maskiner så bör man testa uttömmande hur maskinerna beter sig i olika scenarion. Kan man inte testa uttömmande så försöker man identifiera hörnfall där man kan testa att maskinerna beter sig på önskvärt sätt. Skulle lagstiftning utvecklas ingenjörsmässigt så skulle man exempelvis genom rollspel prova hur väl lagar utfaller om en mördare på olika sätt försöker undvika att bli lagförd för sin gärning, samt motsvarande utfall när någon blir oskyldigt anklagad. I stället ägnar sig remissinstanserna mest åt osystematiskt spekulerande där olika rättsprinciper vägs mot andra rättsprinciper, resulterande i lagstiftningen vars brister oftast upptäcks först efter att man stiftat lagarna. Rättsprinciperna som sådana tycks ofta vara viktigare än att rätt personer blir dömda, utan att man riktigt har klart för sig varför dessa principer egentligen behövs.
Det är nästan så att man kan ana en viss önskan om att rättssystemet inte skall vara exakt. En mördare måste alltid ha en chans att komma undan, i synnerhet med en bra advokat, och en oskyldig måste också kunna bli oskyldigt dömd, annars är systemet inte rättssäkert. Blir dock lite OT för den här tråden.
Okej förstår din poäng.. tror jag iaf. Problemet är att du verkar bara fokusera på själva bevisfrågan (nämligen att ingenjörerna ska "bevisa" att den tilltalade är skyldig eller oskyldig). Oftast är det inte den frågan som är viktigast i en rättegång, utan själva
rättsfrågan.
När det kommer till ex. en mordrättegång, så är det två saker nämndemän och domare måste ta ställning till, själva rättsfrågan och bevisfrågan. Rättsfrågan kan ofta vara klurig, då det finns ofta många olika lagar som kan vara applicerbara. Ska handlingen räknas som mord eller dråp? Enda skillnaden är ju dråp med hänsyn till mordparagrafen anses "mindre grovt". Vad räknas som "mindre grovt"? Här måste domstolen se till 1) förarbeten (vad menade lagstiftaren med "mindre grovt", 2) rättspraxis (finns det prejudikat som kan appliceras i detta sammanhang?) och 3) finns det fortfarande inget tydligt svar kanske man måste vända sig till doktrin (forskning).
Till slut kanske man kommer fram till att mordparagrafen är applicerbar. Men sedan ställer sig domstolen frågan, finns det någon ansvarfrihetsgrund? Var det nödvärn? Det kan endast anses vara nödvärn så länge handlingen inte anses "uppenbart oförsvarlig". Nu uppstår samma problem igen, vad menas med "uppenbart oförsvarlig". Här måste man återigen se till 1) förarbeten, 2) rättspraxis och 3) doktrin. Sedan kanske domstolen kommer fram till att det inte ska räknas som nödvärn. Men! Det kanske är nödvärnsexcess, så nödvärn ska vara tillämpligt ändå. O så fortsätter karusellen in i all oändlighet...
När det kommer till rättsfrågan är det en normativ fråga, en mycket komplicerad bedömningsfråga med många olika aspekter att ta hänsyn till. Här krävs det rättsprinciper för att upprätthålla en form av struktur så att bedömningen inte blir subjektiv. En av de viktigaste rättsprinciperna hittar vi 1 kap. 9 § RF, som säger att en domstol ska vara opartiska i sin bedömning och iaktta saklighet.
Domstolens uppgift är inte att "fånga" mördare, utan att göra en saklig och opartisk bedömning. Det är snarare staten/polisens uppgift att försöka samla bevis och försöka få så många brottslingar fällda som möjligt.