Min fru håller på att äta ihjäl sig - vad göra?

Min fru. Pigg och glad, har blivit trött och grinig. Gått upp ca 40 kg på 4-5 år. Somnar alltid i soffan, snarkar högt. Luktar svett, BMI på 40. Typ 100 kg på 160 cm. Hon har liksom hängmage nu. Är så tragiskt och hemskt. Törs inte tänka på hur mycket hon kommer våga om ytterligare 5 år. Men det värsta är att hon redan nu har diabetes typ 2, fettlever, högt blodtryck, sömnapné...

Hur fan ska man göra? Har försökt prata med henne under årens lopp men det är så känsligt och hon blir extremt arg. Jag tror jag har gett upp. Står ut några år till för barnens skull eftersom vår lilla bara är 6 år. Om ca 5 år tänker jag att det kanske är dags att bryta upp. Då är barnen så stora att de fixar det bättre än de skulle göra nu.

Samtidigt, jag älskar henne och vill rädda henne från det här hemska som tagit över hennes kropp. Det här beroendet. Den här "cancern". Men hur? Hon skulle behöva en gastric bypass eller dyl. Men det är ett stort ingrepp som gör att man inte längre kan äta normala portioner. Dvs gå på restaurang osv är inte att tänka på...

Har ångest. Vill bara att hon ska bli sitt gamla jag. Förstår verkligen hur det är att se sina nära och kära gå under i missbruk.

Hjälper inte ett dugg. Hon har redan förstört sin kropp och även om hon lyckas banta så kommer all överskottshud tvinga mannen till Viagramissbruk.

För det första. Sluta bråka på henne om hennes vikt och vad hon äter, det gör saken 10ggr värre.

Hon mår redan dåligt som det är.

Tro mig jag har varit i hennes skor. Inte gift men levt i en o givning som alltid hackade på mig om vad jag åt, hur mycket jag åt. Predikade om innehållet i allt jag åt.

Tvingades ut och motionera osv.

Det ledde bara till att jag hetsåt i smyg och fick ätstörningar, stark social fobi och kraftig depression.

Inte förrän folk slutade började en förrändring ske.
Jag är idag normalviktig och tappat 50 kg.

Men jag har än idag enorma problem att äta bland folk.
Jag undviker middagsbjudningar, jag undviket att äta ute.

Jag mår än idag fruktansvärt dåligt för hur jag blivit behandlad.

Min orsak till vikt var att jag blev mobbad som barn och använde mat som ångestdämpning.

Jag har självmordstankar.

Ett tips. Sluta tjata om hennes vikt. Visa hur viktig hon är för dig. Hon mår inte bra därför gör hon såhär. Att klanka, tjata etc gör saken värre.

Vi vet att vi är tjocka, vi behöver inte någon som kontrollerar en, klankar ner osv.

Börja titta på andra saker hos henne som du älskar.

Var med henne, se det goda i henne.

Hitta på roliga aktiviteter tillsammans och hitta glädjen i att vara med varandra.

Hon är inte trygg i relationen just nu.

Ni har dessutom 2 barn ihop. Barnen känner av att något är fel.

Visst är det yttre en viktig del i en relation men intr viktigare än att vara med någon man tycket om, som får dig att skratta, någon att prata med och bli gammal ihop med.

Då är ett par kg en spotta i havet.

Om du inte klarar av att hantera allt detta. Lämna henne och låt hon hitta en ny som verkligen älskar henne.

För det var väl hon som person du gifte dig med, inte hennes siffror på vågen?

Är inte helt enkelt. Där vi bor finns nästan inga lägenheter. Min fru fixar inte att bo i hus själv med allt det praktiska.

Vad gäller skilsmässa så har jag antytt till mina föräldrar att vi inte har det så bra. De säger bara att jag ska bita ihop och tänka på barnen. Så jag har liksom ingen support nånstans.

Ponera att jag säger att jag vill skiljas. Hur f-n står man ut de månader det tar att hitta nya boenden? Skulle helst vilja ha nåt som står redo från dag 1. Men det funkar inte heller då jag helst vill bo kvar i villan. Har funderat på om vi skulle köpa en lägenhet inne i stan som vi kunde bo i när vi inte har barnen. Dvs barnen bor kvar i villan på heltid men vi bor i lght de andra veckorna. Men det känns också så jävla tragiskt...

Vi har ett äldre barn också.

Men du har kanske rätt ändå. Men jag fattar inte hur jag ska klara av att vara från barnen. Vår äldsta sa idag att han inte ville att jag skulle åka till alperna i vinter. Det är ju en vecka av 52. Hur ska det då bli med 26 av 52? Vill egentligen ha hela vårdnaden men det är ju omöjligt. Och jag vill inte göra det mot min fru heller.

Hur skulle han möjligtvis kunna få det? Sånt händer inte i Sverige

Samtidigt, jag älskar henne och vill rädda henne från det här hemska som tagit över hennes kropp. Det här beroendet. Den här "cancern". Men hur? Hon skulle behöva en gastric bypass eller dyl. Men det är ett stort ingrepp som gör att man inte längre kan äta normala portioner. Dvs gå på restaurang osv är inte att tänka på...

Har ångest. Vill bara att hon ska bli sitt gamla jag. Förstår verkligen hur det är att se sina nära och kära gå under i missbruk.