Citat:
Ursprungligen postat av
houseelfdobby
För det första. Sluta bråka på henne om hennes vikt och vad hon äter, det gör saken 10ggr värre.
Hon mår redan dåligt som det är.
Tro mig jag har varit i hennes skor. Inte gift men levt i en o givning som alltid hackade på mig om vad jag åt, hur mycket jag åt. Predikade om innehållet i allt jag åt.
Tvingades ut och motionera osv.
Det ledde bara till att jag hetsåt i smyg och fick ätstörningar, stark social fobi och kraftig depression.
Inte förrän folk slutade började en förrändring ske.
Jag är idag normalviktig och tappat 50 kg.
Men jag har än idag enorma problem att äta bland folk.
Jag undviker middagsbjudningar, jag undviket att äta ute.
Jag mår än idag fruktansvärt dåligt för hur jag blivit behandlad.
Min orsak till vikt var att jag blev mobbad som barn och använde mat som ångestdämpning.
Jag har självmordstankar.
Ett tips. Sluta tjata om hennes vikt. Visa hur viktig hon är för dig. Hon mår inte bra därför gör hon såhär. Att klanka, tjata etc gör saken värre.
Vi vet att vi är tjocka, vi behöver inte någon som kontrollerar en, klankar ner osv.
Börja titta på andra saker hos henne som du älskar.
Var med henne, se det goda i henne.
Hitta på roliga aktiviteter tillsammans och hitta glädjen i att vara med varandra.
Hon är inte trygg i relationen just nu.
Ni har dessutom 2 barn ihop. Barnen känner av att något är fel.
Visst är det yttre en viktig del i en relation men intr viktigare än att vara med någon man tycket om, som får dig att skratta, någon att prata med och bli gammal ihop med.
Då är ett par kg en spotta i havet.
Om du inte klarar av att hantera allt detta. Lämna henne och låt hon hitta en ny som verkligen älskar henne.
För det var väl hon som person du gifte dig med, inte hennes siffror på vågen?
Varför kommer ni tjockisar alltid med massa gråtmilt gnäll; "bråka inte med oss, acceptera oss som vi är, ta inte vårt godis, jag var mobbad som barn, det blir bara värre om ni bråkar, skönheten kommer inifrån .... bla, bla..." allt för att ni ska få ha chokladen och läsken ifred.
Det är precis tvärtom, ni är jämförbara med knarkare. Ingen kommer på idén att dalta med knarkare om man vill få dom att sluta. Nej, det är ett stenhårt jobb där knarkaren får veta att han lever och kraven är höga med pissprov, tester, konfrontativa samtal... inget jävla mjäk där knarkaren får behålla heroinet för att han blir så ledsen annars.
TS måste vara hård och tydlig. Ställa krav. Frun ska fan bli riktigt rädd för att skilsmässan står för dörren om hon fortsätter vältra sig i bakelser. Hon ska ges chans att bättra sig men nu är det hög tid att TS tar kommandot. Med professionell hjälp om så krävs.