Jag gissar att varken nuvarande regering eller oppositionen kommer hänvisa till Coronakommisionens utredningar nämnvärt mycket när man ska fiska röster igen 2022…
Risken är för stor att folk eller journalister mitt i valkampanjerna börjar undra vad någon egentligen har gjort åt bristerna som framkommit i alla tidigare rapporter från 2008 - 2019.
Lägg därtill att man i första delbetänkandet även tar upp att: ”redan välkända brister inom äldreomsorgen har ignorerats av olika regeringar i årtionden”.
Fast med hitills över 1200 sidor och ännu fler efter slutrapporten så kommer nog alla kunna klippa och klistra så att det passar och gynnar en själv.
————————
”5.5 Identifierade brister i Sveriges pandemiberedskap innan december 2019.
Innan pandemin bröt ut hade flera brister i Sveriges pandemiberedskap identifierats.
Riksrevisionen genomförde under 2008 flera granskningar av den svenska krisberedskapen och Sveriges pandemiberedskap som visade på några av dessa brister.
Samma år granskade Riksrevisionen regeringens styrning av samhällets beredskap i Regeringen och krisen – regeringens krishantering och styrning av samhällets beredskap för allvarliga samhällskriser (RiR 2008:09).
Utvärderingen efter Sveriges hantering av svininfluensan som genomfördes av MSB och Socialstyrelsen under 2010 visade även den på utmaningar i den svenska hanteringen.”
————————
2020:
”18.5.3 En undermålig pandemiberedskap
Kommissionens observationer och bedömningar:
Tidigare identifierade brister har inte åtgärdats, flera aktörer har saknat uppdaterade pandemiplaner, övningar har överlag varit fåtaliga, och dessutom har det saknats beredskapslager för sjukvårdsprodukter och läkemedel liksom för personlig skyddsutrustning.
(…)Som vi strax kommer in på har ett stort antal aktörer på olika nivåer ansvar för smittskydd och pandemihantering. Det är anmärkningsvärt att ingen instans har ett ansvar för att följa upp dessa aktörers pandemiberedskap eller pandemiplaner.
18.5.4 En problematisk ansvarsfördelning
Kommissionens observationer och bedömningar:
Ansvaret för det svenska smittskyddet är fördelat på många händer i ett decentraliserat och fragmenterat system även i kristid. Det leder till ett otydligt ansvar.
Ett sådant system blir svårstyrt i en allvarlig pandemi. Det kan också bidra till att enstaka aktörer bortser från de nationella konsekvenserna i sin planering före pandemin.”
————————
2008-2019:
5.6.3 Identifierade problem och brister i försörjningen av läkemedel och sjukvårdsprodukter
År 2013 lämnade utredningen Åtgärder vid allvarliga krissituationer betänkandet ”Tillgång till läkemedel och sjukvårdsmateriel vid allvarliga händelser och kriser” (SOU 2013:54).
————————
Den senaste nationella risk- och förmågebedömningen från 2019 som MSB redovisat till regeringen har också påvisat övergripande sårbarheter i den svenska krisberedskapen.
————————
Under 2008 publicerade Riksrevisionen flera rapporter som granskade samhällets krisberedskap. Riksrevisionen bedömde att det fanns flera svagheter i regeringens styrning av krisberedskapen.
Enligt Riksrevisionen hade regeringens svaga styrning medverkat till bristande beredskap och det var regeringens ansvar att krisberedskapen vid den tiden inte var tillräcklig i Sverige.
Regeringens uppföljning av beredskapen var bl.a. osystematisk och dåligt samordnad inom Regeringskansliet.
Riksrevisionen ansåg även att regeringen inte styrde myndigheternas åtgärder genom samlade avvägningar i regeringsbeslut om krisberedskapen.
När det gäller Sveriges pandemiberedskap var Riksrevisionens samlade bedömning att regeringen och ansvariga statliga myndigheter inte hade säkerställt en god beredskap för hantering av ett utbrott av en pandemisk influensa.
Granskningen visade att flera centrala aktörer inte hade förberett sig tillräckligt genom beredskaps- planering, övningar och andra åtgärder som syftar till att begränsa konsekvenserna av en influensapandemi.
Riksrevisionen bedömde bl.a. att de kommuner som undersökts i granskningen hade en bristfällig förmåga att hantera en pandemi. Få av de undersökta kommunerna hade exempelvis upprättat egna pandemiplaner eller hanterat pandemier i den lokala risk- och sårbarhetsanalysen.
Kunskapen var även mycket begränsad om i vilken utsträckning samhällsviktiga verksamheter i kommunen var rustade för en pandemi.
Samordningen mellan regionernas och kommunernas ansvarsområden under en pandemi bedömdes ha brister och Riksrevisionen ansåg att ansvarsgränserna behövde vara tydligare.
Riksrevisionen bedömde i sin granskning att de länsstyrelser som ingått i granskningen hade en bristfällig förmåga att hantera en pandemi.
I länsstyrelserna saknades bl.a. metoder och rutiner för att prioritera resurser när en kris drabbar många län samtidigt.”
————————
”Beredkapslager idag
Den statliga beredskapslagringen av läkemedel och sjukvårdspro- dukter är i dag mycket begränsad både i volym och i antalet artiklar.
Som framgått har beredskapslagren historiskt varit betydligt mer omfattande och det som lagras i dag är framför allt sådant som finns kvar från den tidigare beredskapen, även om vissa kompletteringar genomförts.
[b]I betänkandet anfördes att det saknades en tydlig och samordnad bild över hur landstingen upprätthöll nödvändig tillgång till läkemedel och sjukvårdsmaterial och det saknades en plan för hur de statliga beredskapslagren av framförallt material skulle användas. Några av utredningens bedömningar var att det statliga ansvaret för att upprätthålla nödvändig.
————————
År 2018 fick Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap i uppdrag att göra en översyn av hälso- och sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap.
I första delbetänkandet bedömde utredningen att försörjningen av läkemedel och sjukvårdsmateriel behöver stärkas.
För att stärka försörjningen krävs mer läkemedel och sjukvårdsmateriel i Sverige. Det behöver därför tas fram ett nationellt sammanhållet system för lagerhållning av läkemedel och sjukvårdsmateriel för fredstida kriser och krig.
I sitt andra delbetänkande identifierade utredningen problem och sårbarheter i Sveriges försörjning av läkemedel och sjukvårdsprodukter och lämnade en rad förslag.
För att stärka försörjningsberedskapen behövs det mer sjukvårdsprodukter i Sverige, ett effektivare resursutnyttjande av befintliga produkter och en säkerställd distri- bution. Lagerhållning i Sverige är ett viktigt verktyg för att ha till- gång till större volymer av sjukvårdsprodukter, och därmed möjlighet att köpa tid för att mer långsiktigt säkerställa tillgången. Utredningen föreslog därför att en lagerhållningsskyldighet regleras i en ny lag."
https://coronakommissionen.com/wp-content/uploads/2021/11/sverige-under-pandemin-volym-2_webbrev.pdf