Ni som inte hälsar på grannar och kollegor

Svenskar är lite udda på det sättet. Som när man åker hiss med någon man sett flera gånger förut utan att säga ett ord till varandra.

Att man inte är den som tar initiativet kan jag köpa. Man vill vara sig själv för en stund. Men om någon säger hej i trappen exempelvis, hur kan man inte svara då? Då framstår man ju som ett psykfall.

Det var många slutsatser bara för att jag tycker det är enklare att hälsa än alternativen. Men hur som helst, Sverige brinner, jag tror det kommer att påverka svenskarna kulturellt framöver. Jag har redan bondat med grannarna när vi kollat på brinnande bilar eller polispådraget efter en dödsskjutning.

Jag hälsar inte på mina chefer av den enkla anledningen att jag inte gillar dom.

Att inte hälsa på chefer kan ju iofs få andra konsekvenser än att inte hälsa på kollegor.

Tycker det är ganska kul att hälsa på de som inte hälsar tillbaka!

Jag antar att denna person hatar att hälsa och försöker undvika det, skit jobbigt för dem, men roligt för mig...
Desto roligare för mig att "vinna" hej tävlingen varje gång.

Och de personer som inte vill hälsa brukar vara lite kufar/udda personer.

Vi hejare har inget problem att just vara det, motsatsen har jätte problem med oss/sig själva med detta!
Och det gläder mig lite att läsa om strategier de som inte vill heja har.

Ser det lite som en uppfostran, och ganska många börjar att hälsa tillbaka med tiden.
Så jag hejar vidare med ett leende!

Det är helt enkelt utmattande att hälsa på varenda jäkel. En hel del är oftast jobbiga och vill börja prata… :P

Om man tex har ett jobb som är väldigt krävande där man behöver prata dagarna i ända med klienter/kunder/samarbetspartners osv, samt extremt stressigt (utbrändhetsnivå 300 %)… Ja då undviker man det ”onödiga” sociala, så mkt man kan, helt enkelt för att konservera sin energi.

För att tillåtas passa in i samhället, kan man ju ändå göra minimum, dvs nicka/le lite, när man passerar diverse kollegor man knappt känner, i en korridor.

Många orkar dock knappt hälsa tillbaka/nickar tillbaka trött, som ett måste. Jag förstår dem och tar aldrig illa upp. Man får förstå att arbetslivet idag (i kvalificerade yrken) är extremt krävande i sig. Har man den grundförståelsen så blir man aldrig förnärmad. Utan folk får vara lite som de vill. Och delta i det sociala, i den grad de kan/orkar.

De flesta av mina kollegor som jag känner lite närmare, säger att de inte överhuvudtaget orkar prata i telefon på fritiden… pga vårt jobb. De/vi konserverar den lilla energi man har kvar efter jobbet, till mer meningsfulla sociala möten, tex att träffa en vän så och då, sitta ner och äta och ha ett djupare samtal istället.

Du kan vara lugn, samhället kommer inte kollapsa för att folk i allmänhet är väldigt trötta…och inte orkar hälsa på kreti och pleti, med falsk glättighet… 🤣 (Möjligen att utbrändhetskostnaderna till slut blir ohållbara. Men det har ju politikerna räknat in, när de skapat våra arbetsvillkor osv. Så antar att de har en plan, för den dagen). 🤷‍♀️ Men strunt i folk som inte hälsar, de är antagligen så trötta som du inte kan föreställa dig..

Nu finns det ju ytterligheter men för några år sen blev en snubbe anmäld för sexuella trakasserier då han hälsade på en kvinnlig granne.
Hade en polare som blev hotad med stryk då han hade hälsat på en tjej i grannklassen(som hade en bakgrund från sydligare länder).
Så jag kan förstå om man inte hälsar på vissa personer.

Jag hälsar framför allt på män som jobbar på samma ställe eller typ är grannar eller pratat med tidigare av någon anledning.
Så då blir det inte att jag typ raggar/skrämmer någon kvinna.

Och som jag skrev för några inlägg sedan att det roar mig lite grann att just säga hej till de som inte hejar tillbaka
Det blir sällan något mer än just bara ett "Hej"
Och är det någon som mot förmodan vill prata mera så går det alltid att säga: tyvärr jag har lite bråttom så...

Men ser det lite som en uppfostran, och ganska många börjar att hälsa tillbaka med tiden.
Så jag hejar vidare med ett leende!
Roligt för mig att "vinna" hej tävlingen varje gång

Att inte hälsa på sina grannar är ett utbrett svennebanan beteende. Så har det i princip alltid varit. Inget udda med det.

Att inte hälsa på kollegor dock är en annan femma. Lär inte funka så bra på jobbet om du är aktivt osmidig i ditt sätt

Jag har väldigt kalla grannar där jag bor. Är van vid att hälsa men här får man känna in stämingen söka ögonkontakt innan man hälsar för att inte uppfattas som konstig.

Jag hälsar bara på dom som jag vill hälsa på. Vissa chefer hälsar jag på och vissa hälsar jag inte på precis som med kollegor och grannar osv osv. Men det är mycket sällan jag hälsar eller svarar på tilltal.