Varför lämnade Toppskiktet av svartbälten Prana Jiujutsu?

Jag undrar varför toppskiktet av medlemmarna inom Prana som ju var Sveriges bästa bjj klubb helt plötsligt lämnade klubben och startade sin egen klubb Stark

Har du inte mer att bidra med till din trådstart? Om du ställer frågan, antar jag att du har viss insikt i fallet. Rent generellt så är det så många klubbar bildas, genom avknoppning från en befintlig klubb.

Du har Södermalms Shaolin, Fight Club med flera, som har uppstått på just det viset.

Övrig sport --> Kampsport
/Moderator

Troligen för att dessa "svartbälten" har vuxit ur sin roll i klubben och vill leda sina egna klubbar. En ganska normal utveckling efter ett tag. Framför allt som att man har en decentraliserad gradringsprocedur i BJJ, där klubbarna själva bestämmer vilka och hur ett "svartbälte" kommer till världen. Då blir det konflikter kring hur denna procedur skall utformas för att skydda de få oligarker som har utmärkt sig själva som "svartbälten".

Förklara gärna vad du menar med din hånfulla ton och situationstecken?

Anser du att ett svartbälte i BJJ är mindre skicklig än till exempel shotokan?

Ber så mycket om ursäkt om du tolkar min "ton" som hånfull, ty det var inte meningen. Jag kan ej heller förklara vad jag menar med "situationstecken", däremot sätter jag alltid citationstecken när termen är högst inofficiell.

Var i mitt inlägg har jag bedömt skickligheten (hur bedömer man den på ett forum?) på de "svartbälten" som tränar BJJ? Det går inte att bedöma skickligheten på en grad utan standardiserade procedurer. Sedan vet jag inte varför du nämner Shotokan-karate som skiljeobjekt, men det får stå som dig. Shotokan har ett standardiserat graderingssystem som följer alla klubbar som tränar stilen, vilket BJJ inte har.

I ett decentraliserat system (som BJJ använder) kan vem som helst utge sig för att vara ett "svartbälte", ty det inte finns någon standard. Men sedan vet jag varifrån denna typ av graderingsprocedur kommer, jag vet också att den är kraftigt misstolkad av olika "BJJ-mästare": De japanska skolorna och klubbarna använder och använde samma slags system förr och nu, bara det att 1Dan i en japansk skola inte direkt kännetecknar en "mästare" utan snarare en initialgrad, den grad du får när du har blivit accepterad och godkänd av instruktör och klubbfunktionärer som en fullvärdig medlem i organisationen, för detta krävs en viss kunskap inom den art du tränar. Sedan har du en resa på 10 Dan-grader att göra. Eftersom att ett "svartbälte" nu inte utgör en "mästare" utan snarare en mer eller mindre nybörjare så kan klubbarna inom samma skola själva sätta graderingen, för att inte tala om själva träningsfilosofin.

I västvärlden däremot har alltid ett "svartbälte" i alla budosporter/arter kännetecknats som "mästargrader" som man har fått efter en lång tids träning och erfarenhet av skolan man tränar under. Nu behöver vi däremot ha standarder och det räcker inte med att man kommer in i dojon och sedan kastar ner 5 "svartbälten" för att få sitt eget "svartbälte". Här brister således BJJns typ av graderingsprocedur av naturliga skäl. För vilka bestämmer om du har kunskaperna nog att få en "mästargrad", din tränare? Det är här västerländska förbund kommer in med sina graderingskommitteer som innehåller några högre graderade "mästare" som vet vad som krävs.

Så, givetvis kommer folk att lämna en klubb de är oense i när det gäller vilka som skall utnämnas som "svartbälten" om det inte finns en standardiserad procedur kring det hela.

(Förövrigt är Kosen Judo/BJJ en rätt trevlig form av Judo och inget man personligen föraktar med undantag av den låga seriositeten man ser i dessa "gym". Alltid förfriskande och roligt att träna och spärras med en syskonstil och ibland låsa ut eller kasta folk som inte är vana med en mer bredare form av Budo.)

Aha du är en skitnödig keyboardwarrior som spenderar mer tid på att påpeka autocorect-stavningar än på säcken eller i ringen.

Ni är så sköna, kampsportens akademiker.

BJJ har något som alla centraliserade (företrädesvis Japanska) stilar inte har. Ett självreglerande system där vad du presterar på mattan, antingen i tävling eller sparring, är ett tungt kriterie för att avancera i grader.

Dina personliga anekdoter om att kasta eller låda ut folk betyder ingenting. Jag har strypt ut judosvartbälten, det betyder inte att jag tycker det är en kass stil.

Jag tror inte heller att Max Lindblad startade Stark för att uppfinna ett helt eget graderingssystem. Han lämnade Sveriges bästa klubb, så organisationen lär det inte varit fel på.

Och du, det heter sparras, inte "spärras".

"Okej"... Så enligt dig kan en OS-eller VM-deltagare i Judo plötsligt få ett "svartbälte" i BJJ enbart på att denne troligen presterar ut folk på mattan och definitivt i tävling? Glöm inte bort att denne redan är ett "svartbälte" på denna internationella nivå. Lite mer standard behöver ni.

Sen föredrar jag en matta eller ett hårt golv (beroende på stil och om det är vapenträning eller inte) framför en säck eller en ring.



Bra för dig. Varför så defensiv? Jag skrev att det är helt okej att träna och tävla BJJ, även om man då och då kastar eller låser ut folk på mattan som skall ha bättre koll på teknikerna än så. För så här är det; det finns folk på forumet som har en lång erfarenhet av många olika budoarter och sporter. För det betyder det inte att man ens är intresserad av att tävla eller gå runt på mattan och "strypa ut judosvartbälten", framför allt när man är 70+ i ålder.

Det låter mer på dig att du är en keyboardwarrior utan någon bred helhetssyn på Budo. Låter mer som att du tror att BJJ är något unikt och att det minsann är den bästa sporten. Vi andra anser att det är en budostil som alla andra med rötter i Kosen Judo. Helt okej att träna och köra, men knappast en sport som är allenarådande.

Nu diskuterade vi graderingssystemet och inte om du kan strypa ut "judosvartbälten" eller inte.



Så, organisationens status går, enligt dig, enbart på tävlingsmeriter? Du kan inte se att det finns en del andra föreningsfaktorer som kan ligga bakom varför man knoppar av från en "Svergies bästa klubb" och startar sin egen?
Att inte få gradera eller att inte bli graderad kan möjligen vara en sådan anledning, eller hur?


Det heter randori och inget annat. Att förvränga en del av den fundamentala läran bakom BJJ var nog inte enligt Mitsuyo Maeda-Senseis vilja, eller hur? Det även om hans tolkning av Kodokans Tomita Tsunejiro-Shitenos läror senare förvrängdes av familjen Gracie. För inte var det nog så att Tsunejiro eller Maeda valde att förvränga Kano-Shihans distinktion mellan Do och Jutsu?

Jag tycker absolut att om man innehar ett svart bälte i en någorlunda vettig stil så skall man kunna hantera en verklig fysisk konfrontation med någorlunda framgång och framförallt i tävlingsliknande situationer inom den egna sporten. Självklart bör man även ha en hög teknisk förståelse i den egna stilen, vara en duktig och ödmjuk instruktör osv.

Men gubbar med ölmage som inte kan göra tio armhävningar eller klara fem minuters fri sparring kommer jag aldrig respektera. Oavsett hur mycket kampsportshistoria dom kan eller hur många koreograferade rörelsemönster dom har lyckats memorera.

Mina egna erfarenheter inom kampsport har jag skrivit många, många gånger tidigare i den här forumdelen. Kortfattat har jag tränat ett flertal stilar och tävlat i nästan samtliga. BJJ råkar bara vara den roligaste (och senaste).

Du imponerar liksom inte på mig genom att droppa Maeda eller japanska termer (som är allmänbildning för dom flesta). Posta dina egna eventuella meriter och vad du tränar till att börja med.

Det där är en myt. Du behöver inte vara tävla eller sparra på en viss nivå för att erhålla ert svart bälte i BJJ, framförallt inte i Brasilien. Bälten ges utifrån träningstid och förbättringar precis som i Judo och Karate.

Det är ingen myt. Läs vad han skriver - att faktiska prestationer på väger tungt. Inte att det är allt. Tränaren utvärderar löpande elevens förmåga på mattan med hänsyn till fysiska begränsningar och blir någon övergraderad är det bara pinsamt för alla inblandade. Det finns enstaka kedjor som genomför graderingsceremonier, men det sker efter att den praktiska förmågan redan är bedömd.

Karaten är som de flesta andra traditionella stilarna däremot överfylld av självgoda teoretiker som memorerar döda mönster och hellre slår på luft än sparrar.

Jag är skapligt högt graderad i alla kampsporterna du nämner. I både judon och karaten har det handlat om att bocka av närvaro, betala graderingsavgiften och få en stämpel i passet efter att man visat teknikerna i kursplanen. Även när sparringmoment funnits med i kriterierna för ett visst bälte är det ofta en formalitet. Judon är bättre än karaten i och med att man måste pröva egot på mattan, men själva graderingarna är alldeles för enkla och det finns därför komiskt dåliga svartbälten.

Methos må låta som just en självgod teoretiker, men för att återknyta till trådens ämne så håller jag med honom om att det verkar vanligt att högpresterande BJJ-utövare bryter med moderklubben och tar med sig andra till det nya gymmet. Det hänger förmodligen ihop med synen på prestationer - vare sig det är fråga om coachning eller på mattan - som måttstock för pondus.

Faktiska prestationer väger tungt i de övriga budokampsporterna också. Du får bälten snabbare om du vinner tävlingar.

Den enda skillnaden mot BJJ är tidsrymden tills du får svart bälte. Betyder inget mer än att du får vänta längre.