Cold Case-fall (Dan Berner/Åke Sterner)

Ingen rök utan eld, tycks det.

Han blev polisanmäld för det i smb m skilsmässan.

Han blev mördad för d 1994.

Leif GW får anses ha pekat ut honom som en pedofil...

Ja, enligt dig. Än så länge är du enda källan till påståendet om vad GW sagt.

Nåja, det fanns minst 150 pensionärer närvarande när han sa d...

Intressant att Dan Berners far var vänstersympatisör, och bodde i Ryssland och översatte stora ryska författare och skrev böcker om arbetare. Sonen tog en helt annan väg och blev nazist. Mycket fadersproblematik i denna intressanta tråd. Och GW sitter precis som vanligt med massa intressant info som han i stort väljer att hålla för sig själv...

Spännande litet mysterium!

Men är det ett 'cold case'? Vad önskar TS genom att föra upp detta fall till diskussion nu 2020?

Jag kan så klart se parallellerna mellan dråpet på Åke Sterner och den stora barnpornografihärvan vi kan följa i media nu som ska prövas i Solna Tingsrätt. Det räcker inte att kalla den dräpte för "pedofil" ens om man sitter i en offentlig talarstol och signerar sina böcker. Det må ha varit 150 åhörare där som lyssnade på GW. Kanske är det bara GW och en av åhörarna som fortfarande är i livet?

Berner blev tydligen fälld för dråo på Sterner. FUP:en måste finnas kvar på riksarkivet för polisens handlingar. När man läser om Berner på Wikipedia så berörs endast Matti-ärendet och inte alls det här dråpet. Och det är väl inte Matti-ärendet som är parallellt med Rinkeby-pedofilen? Inte heller är väl nazister mer kända för att dräpa och mörda pedofiler än andra politiska troende?

Så hur kallt är detta (Berner / Sterner) - fall egentligen?

Hej Flashback!

Gärningsmannen i tråden här.

För några år sedan läste jag Eastmancolors inlägg om vad Leif GW Persson skulle ha sagt vid en boksignering 2013 – nämligen att jag är den ende gärningsman i ett mordfall som han hellre hade sett komma undan, detta på grund av att offret var en så vedervärdig person.

Jag lyckades luska fram GW:s privata mejladress och frågade om saken. Det visade sig stämma. Inte bara bekräftade GW indirekt vad Sterners dotter berättat för mig, utan det visade sig att Sterner var en aktivt utövande pedofil då jag tog honom av daga. Han undervisade i Svenska för invandrare och begick grova övergrepp mot invandrarflickor som han undervisade.

Dråpet på Sterner satte alltså stopp för pågående övergrepp mot sagda flickor.

GW kallar det ”Gudomlig Rättvisa”. Eller verkar åtminstone anse att det är jämförbart.

GW bad mig till en början att avvakta lite med att gå ut med detta offentligt, av orsaker jag inte tänker sprida vidare. När jag nyligen skrev till honom gav han mig sitt medgivande att lägga ut brevet här, och försäkrade mig om att han kommer att stå för det han sagt ifall han blir tillfrågad. Den som känner sig manad får alltså gärna ställa frågan till honom och få det bekräftat.

Jag anser mig fri från moralisk skuld och sover inte dåligt om nätterna, åtminstone inte av den här orsaken. Sterners frånfälle var ingen förlust för mänskligheten, milt uttryckt. Jag rekommenderar dock ingen att göra vad jag gjorde eftersom det kostat en hel del för mig och mina anhöriga. Jag lever med skulder och en massa annan skit, och även om det till stor del beror på personliga brister (jag levde inte ett ansvarsfullt liv under de första åren efter att jag kommit ut) började det med fängelsestraffet.

Mitt första brev till GW följer nedan (något nedklippt för att inte lämna ut onödiga detaljer), följt av hans svar (oavkortat), och mitt svar på detta (oavkortat). Resterande korrespondens mellan oss vore meningslös att lägga ut. Nog sagt med att jag inte fick ut slasken från förundersökningen trots att GW tyckte att jag borde få det. Har funderat på att överklaga avslaget och be om att åtminstone få läsa den på plats, men det har inte blivit av.

Med vänlig hälsning,
Dan Berner

Första brevet:

Hej GW,

/.../ jag var gärningsmannen i Sveriges första, tror jag, uppklarade Cold Case-fall, dråpet på Åke Sterner på Södermalm 1994. Jag var vid tidpunkten för brottet 19 år gammal, åkte fast först då jag var 28, och har nu hunnit bli 40.

I slutändan handlar detta brev helt enkelt om att jag vill att du ska bekräfta eller dementera något jag läst på nätet, men det är viktigt för mig så jag skulle verkligen uppskatta om du tar dig tid att läsa klart. Jag har försökt nå dig via din mejladress på Expressen utan resultat, och har till och med tittat förbi Professorsvillan när jag hade vägarna förbi, men du var förstås inte hemma. (Och inte för att jag tror att jag måste påpeka det för en så pass luttrad och av allt att döma vettig person som du, men känn dig för bövelen inte “hotad” eller något lika löjligt av detta. Det värsta du kan drabbas av från min sida är att jag fortsätter tjata tills jag åtminstone vet att du läst brevet.)

För att ge en kort bakgrund till brottet kan sägas att jag kom hem till Sterner i syfte att hota honom med kniv för att få honom att avhålla sig från att ta kontakt med sin dotter /.../ I samtal med mig hade hon berättat om grova sexuella övergrepp som Sterner utsatt henne för när hon var liten, och att han vid hennes förra skolavslutning plötsligt, efter åratal utan kontakt, hade dykt upp för att försöka få med sig henne därifrån. Av vilken orsak vet jag inte, kanske bara för att försöka återknyta kontakten, men jag var på allvar rädd för att ett nytt sådant kontaktförsök från Sterners sida just då kunde knuffa henne över självmordets rand. /.../ Naturligtvis var jag även väldigt upprörd – heligt förbannad, rent ut sagt – över de barnvåldtäkter jag fått höra om.

Mitt försök att hota Sterner föll inte väl ut. Han flög på mig istället för att bli rädd, jag vevade desperat med kniven och det slutade med att Sterner låg döende på golvet medan jag tog mig ut ur lägenheten efter att ha dumpat kniven i toalettstolen. (Inte särdeles begåvat, men jag var rätt snurrig – han var betydligt starkare än jag och jag åkte på en del stryk innan jag till sist fick övertaget på grund av att jag var beväpnad.)

Mitt namn tycks aldrig ha kommit in i utredningen förrän polisen fick ett anonymt tips åtta år senare /.../ Eftersom mitt eget blod fanns på platsen var det bara att göra ett DNA-prov så var det klart. Sex år för dråp blev det, vilket väl var någorlunda rimligt även om jag anser att grov misshandel och grovt vållande hade varit mer korrekt. (Bo Wide som ledde utredningen var för övrigt tämligen sympatisk, kan du hälsa honom ifall ni har någon kommunikation mellan er.)

Nu, äntligen, till saken: Mitt fall har diskuterats en del på nätet, bland annat på diskussionsforumet Flashback. Där snubblade jag för ett tag sedan över ett inlägg daterat 2013-11-02. Författaren har tidigare i tråden visat att han sitter på information som inte vem som helst har tillgång till, och han har då hävdat att Sterner, enligt hans källor, inte skulle ha begått några sexuella övergrepp men däremot hustru- och/eller barnmisshandel, “annat domestic violence” som han uttrycker det. I det ovannämnda inlägget har han dock ändrat åsikt efter att, enligt egen utsago, ha varit närvarande vid en av dina boksigneringar som skett samma dag.

Jag har kunnat kontrollera att du verkligen hade en boksignering inbokad på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan 28, den 2 november 2013, men nu skulle jag alltså vilja att du bekräftar eller dementerar det du påstås ha sagt om mitt fall. Så här beskriver Flashbackskribenten “Eastmancolor” det i sitt inlägg:

[Här citerar jag Eastmancolors inlägg, som ni kan läsa här: (FB) Cold Case-fall (Dan Berner/Åke Sterner) ]

Mycket riktigt var ju Sterner “invandrarlärare” i det att han, om jag förstått saken rätt, undervisade i SFI eller motsvarande, och jag åkte fast nio år senare. Det är alltså uppenbart att det är mitt fall det handlar om.

Det vore märkligt om “Eastmancolor” ljög om vad du sagt eftersom han tidigare i tråden uttryckt motsatt uppfattning om Sterners skuld till sexuella övergrepp och tycks ha ändrat uppfattning just efter att ha hört intervjun med dig, men han kan ju ha missuppfattat något eller vad vet jag.
För att nu inte göra detta brev längre än nödvändigt, undrar jag alltså i korthet om informationen i inlägget stämmer. Jag har alltid varit och är fortfarande övertygad om att Sterner verkligen begått de avskyvärda sexuella övergrepp som hans dotter berättade om för mig. Förutom att hennes berättelse helt enkelt kändes sann, uttryckte en annan av Sterners döttrar inför mig lättnad över att han var död (utan att känna till att det var jag som dödat honom). Men den lilla risken att jag skulle ha dödat någon som “bara” gjort sig skyldig till hustru- eller barnmisshandel har likväl varit svår att helt släppa taget om. Moraliskt sett skulle mitt samvete kännas renare ju hemskare Sterner var, även om juridiken givetvis inte tar hänsyn till sådant.

Om det där med att du läst Sterners dagböcker är sant, eller nära sanningen, skulle det alltså vara en lättnad för mig om du kunde bekräfta det. Ring mig gärna, men även mejlsvar duger förstås. Tack så mycket på förhand.

Med vänlig hälsning,

Svar från GW:

Dan. Jodå, jag minns ditt fall mycket väl. Jag har för mig att jag var där dagen efter mordet (någon lägenhet på Söder som jag minns det) Sterner undervisade bland annat unga invandrarkvinnor och allt han i övrigt gjorde med dem kan med fördel lämnas därhän. Det där med "dagböcker" är kanske inte helt korrekt. Jag försökte skapa mig en bild av offret på det där vanliga viset och det fanns åtskilligt med hans egen dokumentation i form av anteckningar, foton och liknande (vilket vi kompletterade med förhör med de unga utländska kvinnor som varit hans elever och andra som känt honom). Kort och sammanfattningsvis verkade han ha varit en ovanligt gräslig jävel så det var då som jag tänkte som jag gjorde. Enda gången som jag gjort det på mer än hundra mord ska du veta, "hoppas att han klarar sig". Vem som sent omsider tipsade in dig i utredningen vill jag av förklarliga skäl förbigå med tystnad men jag minns att Vide och jag var rörande överens - från första "titten" - om att gärningsmannen fanns i gruppen av män eller kvinnor (för sådana kunde vi inte utesluta förrän vi fick det där DNA:t som du lämnat på listen vid ytterdörren och jag vill minnas att det dröjde någon månad) som hade goda skäl att önska livet ur karlen. Just då var det väl den där invandrarbiten som vi var mest intresserade av (pojkvän/släkting till någon av tjejerna som han undervisat i svenska och även haft som husslavar och i initialskedet av utredningen var vi i vart fall inte det minsta intresserade av dig. Om ens klara över din existens. Detaljerna har jag glömt, det har flutit ett stor antal utredningen under mina broar genom åren, så det må du ursäkta mig. Men när vi väl fick facit så låg vi väl ganska rätt ändå med tanke på bakgrunden och motivet. Problemet var väl att din dåvarande flickvän (dottern) inte sa ett pip om saken när hon hördes. Annars hade Vide och hans kolleger säkert plockat in dig ganska omgående. För att sammanfatta. Jo, jag är rätt citerad (låt vara att alla detaljer inte stämmer angående hur jag bildade mig min uppfattning). Och om du nu undrar så tycker jag fortfarande likadant. Däremot var det inte Sterner som inspirerade mig till min roman Den döende Detektiven för det var en annan figur som faktiskt klarade sig trots alla obegripliga hemskheten som han ställt till med. Även den Gudomliga Rättvisan fallerade vad gällde honom. Så icke i min roman. Lycka till med återstoden av ditt liv, förresten. Fyrtio är ju ingen ålder (själv är jag sjuttio så jag har slutat kasta mig upp ur sängen med ett glädjetjut på morgnarna). Och du får gärna maila tillbaka. Adressen har du ju. Mvh Leif GW

Andra brevet:

Hej igen GW,

Tack så mycket för svaret – som du säkert förstår var det precis vad jag hoppades på för att rentvå mitt eget samvete en gång för alla. Särskilt smutsigt har det förvisso aldrig känts eftersom jag aldrig haft några allvarligare tvivel om att hans dotter talade sanning – men att få det bekräftat att Sterner till på köpet var aktivt utövande sexbrottsling och “en ovanligt gräslig jävel” (från någon med din gedigna erfarenhet av gräsliga jävlar) sopar effektivt undan de sista resterna av tvivel ur mitt sinne.

(Som parentes sagt: De små tvivel jag ändå hade slank dumt nog ur mig i ett polisförhör – det är lätt att måla upp “tänk om”-scenarier för sig själv när man sitter isolerad på Kronobergshäktet. Aftonbladet gjorde genast en stor grej av det och skrev att jag inte längre trodde att övergreppen ägt rum. Det tilltaget ökade väl inte direkt mitt redan obefintliga förtroende för den svenska journalistkåren.)

Att Sterner utsatte kvinnliga invandrarelever för övergrepp innebär ju att jag till på köpet förhindrade pågående sexualbrott. Det gör ju inte direkt att mitt samvetet mår sämre.

Att få höra från Leif GW Persson i egen hög person att det var enda gången på över 100 mordfall som han tyckte att någon hellre kunde ha fått komma undan smäller för övrigt rätt högt det också. Får jag citera dig? Det hade ju varit skönt att kunna rentvå mig själv inför andra också, och ditt ord väger ganska tungt. (Sedan rentvår det naturligtvis inte mig i juridisk bemärkelse, men det har jag heller aldrig varit ute efter. Juridiskt sett förtjänade jag mitt straff, och satt av det utan att klaga – men det är ju skillnad mellan juridisk och moralisk skuld.)

En fråga: Vet du om det finns någon som helst möjlighet att få ut “slasken” från förundersökningen? Den ska väl gallras efter tio (?) år om jag minns rätt, men det finns ju alltid en chans att man missat att göra det i rätt tid.

Med vänlig hälsning,
Dan

Så, det var allt. Som sagt, det är fritt fram att fråga GW om detta, han har försäkrat mig om att han kommer att intyga vad han skrivit och jag litar på honom. Hur engagerad jag själv kommer att vara i att svara på eventuella frågor kan jag inte säga just nu, men ställ dem om ni har några så får vi se.