Blir det lätt att man blir blind för hur de flesta har det när man får bra lön?

Visst är det så. Men ändå stört att det är så låga löner. Det är inte konstigt det är så lite fine dining utanför storstadsregionen.

I somras gjorde vi en road trip i Sverige pga Corona. Ibland fick vi åka 10 mil omväg för att få äta på ett White guide ställe.

Det är väl snarare stört att det är så dyrt att bo i storstäderna som det är.

För övrigt lite underhållande med dina svar i denna tråd, som lyser lite troll.

Känns som du på ett roligt sätt belyser precis den frågeställningen TS har genom att envist hävda att alla som tjänar märkbart sämre än din påstpådda inkomst har dålig lön. Det är ju din verklighetsuppfattning som tycks vara lite skev, som jag uppfattar det.
Jag levde många år i utkanten av Stockholm med en lön runt 30, eller strax däröver. Det räckte långt... sen så bodde jag ju inte innanför tullarna eller spenderade mängder med pengar på fine dining. Eller... jag lagar fine dining själv iofs...

Sålde bostad med bra vinst och bor nu i Villa i en av alla de där delarna av Sverige som saknar utbud av fine dining som du nämner. Jag äter dock bättre än de allra flesta ändå. Har genomlevt en period med sämre inkomst pga pandemin, men klarade mig ändå tack vara tidigare besparingar och vettig kontroll på fasta utgifterna. Nu tjänar jag klart bättre och kan stoppa undan/investera en hel del igen. Sen är nog en nyckel som några nämner att vara två som delar på boendet.

Men till TS frågeställning så vill jag inflika att jag inte tycker det är lönt att känna sig stressad, och jämföra sig med vad folk uppger att de tjänar och har möjlighet att spara. Låt bli att jämför, jämför möjligen med dig själv istället. Man blir inte lyckligare av att jämföra. Jag skiter i vad grannar och andra tycker, och fokuserar på vad som ger glädje och livskvalitet för mig och min fru. Har vi råd med det, och att spara. Då är det bra!

Ser ibland en del mer eller mindre bisarra uttalanden i ekonomiforum, inklusive här, från folk som enligt egen utsago i alla fall har en medelhög lön.

Exempel är förslagsvis att det inte är något problem för de flesta att köpa en soffa för 35 000 kronor, att de allra flesta kan spara 5 000 kronor i månaden, en miljon vid 40 borde alla klara av osv osv.

Jag kan bara se från mitt egna liv, men ser inte hur något av dessa påståenden är vare sig problemfritt eller realistiskt.

Jag har en "vanlig" lön. Tjänar runt 30 000, 32 år gammal. Kollar jag medianinkomsten i min stad, Göteborg, så ligger den nånstans runt 26 500 kr, så jag ligger över genomsnittet. Hittar inget om medianlön. Hittar medellön, men det är inget bra riktvärde då höginkomsttagare drar upp siffran rejält, så medianen är ett bättre värde, men säg att den ligger nånstans mellan medianinkomsten och medellönen i riket på 34 000, så kanske nästan exakt mitt i prick på min lön, 30 lax.

Jag har ungefär 10500-11000 kvar efter att räkningar är betalt. På det sparar jag 3000 vilket är långt mycket mer än vad den absoluta majoriteten gör. 1500 sparar jag långsiktigt på fonder, och 1500 kr sparar jag kortsiktigt till resor, ny teknik, dyrare nöjen osv, på mitt sparkonto. Ungeför 7500 kr kvar. Sen är det alltid nån extrautgift utöver vanliga räkningar. Naprapat för 750 kr en månad, linser en månad för 600 kr, kanske tandhygienist eller tandläkare för 700-1400, eller dags för elnätet att betalas för 8-900 kr, vilket nästan alltid drar ner summan till nånstans runt 5-6000 innan saker som mat och vanliga vardagsnöjen ens kommer in i ekvationen.

Rent teoretiskt hade jag kunnat spara 2000 mer, men då skulle jag mer eller mindre bara leva på att jobba och äta, inget mer.

Ska jag spara ihop till en soffa på 35000 "problemfritt" så måste jag fokusera ALL spar i ett år på det, och helt strunta i att pensionspara eller korttidsspara till roligare saker.

En miljon vid 40 är väl hyfsat realistiskt. Det kräver bara 1700 kr i månaden om man jobbar från dag 1 vid 18 års ålder, med en avkastning på 7%, men det förutsätter att man verkligen får in ett spartänk tidigt och att man är ekonomiskt mogen. Något som jag egentligen blev först vid 25 års ålder. Innan dess var det nästan enbart att sätta sprätt på de pengar man har på massa roligheter.

Jag tror att min situation är väldigt vanlig. Förmodligen har jag det t.o.m bättre än de allra flesta i mitt geografiska område då jag dels tjänar ovanför medianen, och dels är jag såpass low maintenance att spara 3000 i månaden inte påverkar min livskvalitet nämnvärt. Men även för mig skulle dessa tre påståenden vara väldigt svåra att nå utan att börja räkna om en massa eller leva väldigt kärvt ett tag.

Det är därför jag undrar om det är lätt att man blir "blind" eller glömsk över hur folk med en vanlig lön har det? Inget illa menat alls. Det känns bara ibland när dessa bisarra uttalanden kommer som att vissa, när de plötsligt tjänar en 40-50 000+, kanske glömt bort hur tiden på en vanlig genomsnittslön, eller kanske t.o.m under genomsnittet, såg ut, och att även om man inte svälter utan lever ganska bra, så är det inte särskilt problemfritt att spara till den där trettiofemtusen kronorssoffan eller utan att offra en massa kan spara 5000 i månaden.

Givetvis blir man blind. Mycket vill ha mer som man säger.
Under ett par år levde jag själv på 5000 kr i månaden, vilket spenderades på hyra (delat med min sambo som hade liknande situation, så ungefär 3000 var), mobil (500), och mat (1000 x 2). kvar va ungefär 500 kr att leva på. Efter ett par år så fick jag ett fast jobb där jag fick 25 000. Sparade en del osv. Nu ligger jag på 40k i genomsnitt och förväntar mig någon tusenlapp extra när jag byter jobb strax.

Det återkommande problemet hos många är att de "nöjer" sig med tillvaron. Istället för att ständigt kämpa och försöka ta sig uppåt är det bekvämt att luta sig tillbaka, vilket är fullt förståeligt. Har ett flertal vänner som klagar på att de tjänar dåligt, att jobbet suger mm. Men man ser dem aldrig verkligen ta tag i sitt liv, utan på sin höjd plugga en halvdan YH utbildning som inte leder någonstans för att sen klaga lite mer.

Man får ju försöka jämföra äpplen med äpplen. Att utgå från "medianinkomst" är väldigt trubbigt då det inkluderar alla arbetslösa, socialbidragstagare, lösdrivare, svartarbetare (som deklarerar 0 i inkomst), studenter, hemmasittare och alla deltidsarbetare.

Så för att jämföra en "vanlig lön" så får du ju såklart se till att jämföra med siffror som representerar "lön", och för det så är SCB en utmärkt källa: https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__AM__AM0110__AM0110A/LoneSpridSektorYrk4A/table/tableViewLayout1/

och medianLÖNEN var förra året, alla yrken, hela landet, män, på strax under 34 000kr/mån. Är du kvinna så ligger medianlönen på omkring 31 000kr/mån. Räknar man bara Göteborg så lägg på 5-15% beroende på yrke, och för Stockholm får man dubbla det påslaget.

Så du har till att börja med en lön som ligger klart under medianlönen, dvs du tillhör den "fattigaste" hälften av de som arbetar. Då kanske det inte är så konstigt att du inte kan "hänga med". Sedan så är det absolut bästa du kan göra rent ekonomiskt satt bli sambo/gift/sammanboende med någon om du inte redan är det, för då halveras ju i ett snäpp alla dina boendekostnader, vilket kan göra mycket för den privata budgeten.

Medianinkomsten i världen ligger väl runt 7000 i månaden någonstans. Även om man justerar för lokal köpkraft är det klart man är fartblind.

Alla i Sthlm får inte mer i lön bara för att de bor i Sthlm. Det finns inget allmänt "Sthlms tillägg".

Jo, medellönen i Stockholm är 5000kr högre än riket som helhet, ergo finns ett generellt tillägg. Som grädde på moset har Stockholm Sveriges lägsta skatt vilken är omkring 2%-enheter lägre än rikets genomsnitt. Så netto är skillnaderna ännu större procentuellt sett.

Visst, jobbar du på Mcdonalds med centralt satta löner i Stockholm eller i Göteborg kanske bruttolönen är densamma, men de allra flesta jobbar ju inte på Mcdonalds... Och i Stockholm får du som sagt ändå ut mer efter skatt även om lönen är exakt densamma.

Jo, medellönen i Stockholm är 5000kr högre än riket som helhet, ergo finns ett generellt tillägg. Som grädde på moset har Stockholm Sveriges lägsta skatt vilken är omkring 2%-enheter lägre än rikets genomsnitt. Så netto är skillnaderna ännu större procentuellt sett.

Visst, jobbar du på Mcdonalds med centralt satta löner i Stockholm eller i Göteborg kanske bruttolönen är densamma, men de allra flesta jobbar ju inte på Mcdonalds... Och i Stockholm får du som sagt ändå ut mer efter skatt även om lönen är exakt densamma.