De tre huvudkategorierna till varför man stöttar massinvandringen

Jag har länge jobbat på att kartlägga de huvudgrunder till att vita människor stöttar massinvandring, "pk-moral" och annat i samhälle. Vad det faktiskt grundar sig i.

Frågar man de svenskar som kallar sig "nationalister" om vad vi har att göra med, svarar nästan alla "hjärntvätt och naivitet". Det är standardförklaringen.

Jag tror att de nöjer sig med den förklaringen, för att de helt enkelt inte riktigt förstår det helt, eller ser nyanserna. För mig låter det simplistiskt.
Jag tror det är mer komplicerat än så, men samtidigt behöver allt inte vara så komplicerat heller, därför har jag kartlagt detta i tre kategorier som jag tror beskriver mer:
Den okunnige, den onda och den dumme

Jag behöver er hjälp att ge perspektiv på detta, även om jag tänkt igenom detta länge så kanske det kan vara ett perspektiv/kategori jag glömt som är viktig för att få den här kartläggningen mer heltäckande. Därför uppmanar jag till diskussion för att få perspektiv.
Antivita får gärna skriva vad de själva tänker också.



Detta är vad jag kommit fram till:
När det kommer till vita människor som bär på antivita åsikter så grundar sig i okunskap, dumhet och ibland illvilja. Hos de allra flesta, om inte alla, är cirkeltankegången omedveten. En annan faktor är delvis oförmågan av konsekvenstänk hos vissa en grund till att de ofta stöttar anti-vita idéer och projekt. Men ibland vet vissa vad de håller på med och vad vad det leder till, men gör det likt förbannat av olika anledningar, dessa gör det förenat med illvilja.

De tre huvudanledningarna är alltså:
* Okunskap
* Dumhet
* Ondska

Hur du känner igen och kan kategorisera dem
Om du som vit person uttrycker att du antingen vill bromsa, stoppa eller reversera invandringen från tredje världen till västvärlden för att du ser att det leder till att vi vita hamnar i minoritet, kommer den negativa responsen ifrån omgivningen främst ifrån ignorans och okunskap. Av och till möter du dumma kommentarer och ibland passivt aggressiva sådana.

De ignoranta
De är ignoranta till vad de stöttar leder till, och hur deras stöd till antivitt tänk påverkar samhällsklimatet och syn på vita i en negativ riktning.
Responsen till det du sagt variera kan variera från denna grupp. Oftast har få människor tänkt igenom denna situation, att massinvandringen leder till att vi vita hamnar i minoritet. Då de inte har tänkt på detta tidigare, förutom när du tog upp det, så kan det verka osannolikt för dem att detta faktiskt sker. Där kan de istället tolka det som att du som vit person börjar prata om detta för att du inte gillar invandrare.
Cirkeltankegången kickar igång och du blir direkt tolkad negativt utifrån deras förutfattade meningar och förklaringar. Många av dem är mer eller mindre fast i cirkeltankegången, som håller med ignoranta för vad du egentligen vill ha sagt, vad du menar sker och var du kommer ifrån.


De dumma
En del kommer att svara dig med häpnadsväckande dumma argument som exempelvis: “Du äter ju pizza, och pizzan kom inte ifrån Sverige ifrån början”. Kommentarer som får varje intelligent människa att tappa luften ett tag. När nivån är på denna nivå, bör man göra det klart för sig vem man pratar med. Detta är människor som helt enkelt inte förstår koncept, abstrakta visioner, helheter, faror och ideal. Det vore ett misstag ifrån din sida att ta dessa människor seriöst, när du inser deras uppenbara kognitiva brister.

De onda
Responsen ifrån dessa kan ofta vara att de förstår vad du menar, och ser vad du kommer ifrån, men likväl rättfärdigar massinvandringen på grund av missaktning mot vita. De vet vad som sker, och stöttar det lika väl.
Ibland kan de uppträda hånfullt mot dig och komma med passivt aggressiva och kränkande kommentarer om dig som person. Detta är ett gott tecken på att de inte är konstruktivt sinnade.
I annat fall om de av gör karriär på detta, som inte är allt för ovanligt. Då kan de rättfärdiga det som sker och det som de står bakom på alla möjliga sätt, i syfte för att skydda sig själva och deras position. Sättet de gör det på är oftast hänsynslöst och kallt.


En blandning av alla
Dessa huvudkategorier kan överlappa med varandra. Ofta kan den ignoranta också vara rätt korkad, och den onde behöver inte alltid vara intelligent och förstå vad den håller på med, likväl vara fräck och hänsynslös. Man kan vara intelligent och ignorant i ämnet, för att man inte tänkt igenom det så noga och fått en sida presenterat för sig tidigare som man är van att tänka i.

Bland alla huvudkategorier finns det subkategorier, så som:
* Naivitet
* Hjärntvätt
* Korruption
* Likgiltighet
* Själviskhet
* Feghet

Alla dessa subkategorier kan mer eller mindre bakas in i de tre huvudanledningarna.
Naivitet och hjärntvätt är gränsat till okunskap och ignorans. Detta är det vanliga.
Medan själviskhet, feghet och korruption visar på ett mer aktivt ställningstagande där man många gånger medvetet gör det som är fel, men gör det ändå. Allt behöver inte ske med illvilja, men man allierar sig med orättfärdigheten av själviska skäl. Gör man något som man någonstans känner eller vet är fel på något plan, men gör det ändå, så blir man ofta sedd på som ond eller stöttar onda krafter. Exempel på det är politiker som medvetet ljuger och för en politik som de vet att folk lider av, men som de tjänar själva på, på kort sikt.


Vad tänker ni? Har ni några infallsvinklar och perspektiv. Låt oss diskutera detta.

Jag tror det grundar sig i medmänsklighet.

Kapitalism och feminism gör vinst.


* Naivitet - En del - folk lever i trygga bubblor
* Hjärntvätt - Politisk korrekthet, medveten upprätthållen åsiktskorridor
* Korruption . Nja, i så fall på mycket hög nivå
* Likgiltighet - En hel del - annat att tänka på, t.ex. "klimathotet".
* Själviskhet - Ibland
* Feghet - Grupptryck

@frizzy "Jag tror det grundar sig i medmänsklighet." Trams. Media kan framställa en tistel eller en daggmask som flykting och folk låtit tistlar växa i deras trädgårdar.

Problemet med det är ju att du kan visa och ha medmänsklighet, men samtidigt inte vilja att din egen grupp (vi vita) ska tvingas till minoritet och dö ut.

Om det bara är medmänsklighetsfaktorn som står ivägen mellan vita som vill att vita ska leva vidare och vita som vill ha en värld utan vita, så bör man kunna hitta en lösning tillsammans. Oftast sker det ju inte, därför att de som vill se en värld utan vita inte riktigt är 100% fokuserade på medmänsklighet. De vill bara se en värld utan vita.

Intressant. Vill du utveckla mer hur du tänker?
Jag tog upp att detta var subkategorier, kan du också se att de hör samman med de tre huvudgrunderna?
Eller hur tänker du där exempelvis?

Har inte mycket tid men kapitalismen sänker löner och villkor ju fler som står utan jobb eller är beredda att gå med på det mesta.
Kvinnors värde ökar och kan då "sälja sig". Idag finns ingen vanlig dejting kvar, utan det är barer och dylikt är bara marknadsplatser.

Kort och gott - folk är som de är. De tänker bara på sitt, i synnerhet politiker.

Och detta är ju majoriteten, ellerhur?
Och den kategorin går att summera att de är ignoranta. Ellerhur? Då de går runt i sin lilla bubbla och egna värld och tänker på sitt. Kommer en vit person utanför deras bubbla och pekar på att det de stöttar är antivitt och det leder till en negativ framtid för vårt folk, så blir responsen ifrån dem en ignorant sådan.

Jag skulle vilja addera en till kategori, som jag själv tror starkt förklarar den större andelen av alla invandringsvurmare:

De fega

Vi har här att göra med psykologisk feghet snarare än den normala definitionen av feghet, där en människa inte vågar stå för hans åsikter. Även ifall den andra kategorin av feghet existerar så har vi där att göra med människor som exempelvis smygröstar på SD. Den psykologiska fegheten jag talar om handlar snarare om att människor blockerar förbjuden information att ens processeras medvetet. Undermedvetet är i princip alla människor rasmedvetna, och människor flyttar bort från områden som börjar bli för "brunt" och vill verkligen att deras barn går i en skola med massa svenska barn.

Men när det kommer till kritan och de ska analysera sin egen rasmedvetenhet så är de otroligt rädda för att erkänna dem ens till de själva. Så de vill inte bygga en brygga mellan deras undermedvetna och medvetna processer. De har fått en kognitiv dissonans av att ha växt upp med kunskapen att "rasism=ondska" och därmed vill de inte dra parallellen "jag=rasist=ond". Vi har en konsensuskultur i Sverige, och denna skapas till stora delar från mediala kanaler långt från folket, och vill du passa in i svenskheten som projiceras som "ideella svenskheten" måste du märkligt nog vara antisvensk, naiv, godtrogen, politisk korrekt, feminist, etc. - annars så skapar du dålig stämning i fester och middagar, du blir en social paria som måste bära på en stigma.

Det betyder att vi får klassisk orwelliansk dubbeltänk istället, och en slags neurotisk abysm; där man delvis är rädd för andra raser och delvis rädd att bli kallad rasist. När ena räddslan blir överväldigande och man inte längre har råd att flytta bort från "de främmande raserna" så blir det ofta så att de går över till att slutligen bli medvetna "smygrasister" som röstar SD.

I slutfasen av denna saga så blir den moraliska överlägsenheten av "att inte vara rasist" överklassens privilegium då hela landet svämmat över och man kan bara köpa sig ut ur problemen genom att äga en villa i Skärsgården och ha ens barn i elitskolor. Överklassen fortsätter sedan att projicera sina ideal från mediala kanaler som inte ägs av folket, och folket fortsätter tvingas leva i dubbeltänk-tillstånd där de kan böja sig inför maktens moralsystem och fortsätta hoppas på att klättra för hierarkier skapade av makten (försök bli en akademisk eller medial personlighet som är öppet rasist...) eller så kan de riskera att bli sociala paria som är öppet rasmedvetna och kritiska mot makten.

Tack för att du tog dig tid att skriva ditt välskrivna perspektiv.
Jag vill bara på förhand säga att jag kommer dissekera din text i syfte för att bolla och utveckla tänket tillsammans med dig, inte för verka som att jag argumenterar emot dig med mina motfrågor. Jag har nämligen tänkt på vissa av de perspektiv du tog upp här under lång tid redan innan jag lagade min kartläggning om de tre kategorierna.



Det du menar att de bär på en feghet att acceptera in ny information som går utanför det tankesätt de redan har, om jag förstod det rätt?


Är dom verkligen det då? För någon vecka sedan såg jag någon svensk man i 30-års åldern på ICA som bar runt på ett brunt barn (som visade sig vara hans eget). Han har då gått och rasblandat och sen går runt med det här barnet som om allt var som det skulle.

Om jag däremot mot all förmodan fallit in i rasmixningens träsk, så hade jag känt mig misslyckad som man. Att jag misslyckades med alla de svenska vita kvinnorna, att jag behövde liksom gå den enkla vägen för att kunna reproducera. Nu är det inte så för mig, jag har en vit kvinna och familj på G, men OM jag hade inte haft den möjligheten och känt mig tvungen att hitta andra lösningar, så hade man absolut känt sig misslyckad.
En del av de där gamla SD-gubbarna har erkänt att de misslyckats i sina liv, och det är därför de på senare dagar köpt till sig någon Thailändsk kvinna som de drar hit till Sverige av egoistiska skäl. Men de skäms någonstans inombords, för det påminner dem om deras misslyckanden. Ibland kan det ta sig i uttryck att de stoltserar över det, men det är för att täcka skammen.

Men denna man jag såg på ICA gick runt som om tanken aldrig slagit honom att han har ett barn som inte ens påminner om honom själv. Det är som om de saknar den där rasmedvetenheten du pratar om här.
Därför är frågan, kan vi verkligen vara helt säkra på att absolut ALLA vita är rasmedvetna? Jag tror många är det, jag känner inte att jag är det. Men den instinkten och självbevarelsedriften kanske inte finns hos alla. Instinkten om att bara reproducera är det enda som driver vissa andra av vårt folk, och då kan det förklara varför de skamlöst går runt med någon icke-vit partner och låtsas som att det regnar.
Vad tror du om detta?



Det kan vara flera faktorer som spelar in till vita människors ageranden här.

Begreppet “white flight” finns etablerat av en anledning. Det innebär att där mörka flyttar in, där flyttar vita ut. Vita FLYR ifrån mångkulturella områden och försöker bosätta sig i områden där andra vita bor.

Antingen kan det vara som du säger, att folk på ett instinktivt och intuitivt plan gör ras-”medvetna” val.
Eller kanske de bara ser en dimension där de upplever “otrygghet”. Att de område de bor som blev mångkulturellt också blev otryggt. Vissa kanske förstår att det har med de icke-vita att göra men skyller på att det är klass, religion eller utanförskap i sociala sammanhang, för att de blir rädda över att det som de känner kan tolkas som “rasistiskt”. Men det KAN ju också vara så, att de helt enkelt inte kopplar sammanhanget mellan “Där många bruna människor bor = otrygghet på grund av hur bruna människor generellt genetiskt är”.



Precis, du lyfter något intressant här. I och med att de tolkar allt som är positivt för vita som “rasistiskt”, så kan det hända att de blir skrämda av sina egna känslor av självbevarelsedrift som “rasistiska”. En slags inre konflikt brundat i rädsla som sliter isär dem och gör att de agerar anti-vitt, av rädsla då.

MEN, det verkar bara vara “invandringskritiker” som tänker så.
De som blivit brända på nosen och upplevt tillrättavisning och censur lägger märke till att det finns en “åsiktskorridor” som de brukar säga. De andra som bara kör på i den konsensus riktning upplever snarare att allt är fritt, då de inte blivit tillrättavisade och censurerade.
Därför är det inte troligt att de som vill ha mer invandring går runt i fruktan och tänker att “jag måste tänka så här, eftersom vi har en åsiktskorridor som jag behöver förhålla mig till”.

Jag har vänner från universitetet som kallar sig “vänster” och argumenterar för mer invandring ibland, de verkar inte rädda när de väl gör det, eller känna obehag att ens prata om ämnet. Däremot upplever jag en SD-sympatisör som försiktig, lite rädd eller frustrerad när denne uttrycker vad den känner kring ämnet.

Vad tänker du om det?




Jag tror mycket också handlar om attityder här. Jag har lagt märke till tonlägen och attityder hos de båda grupperna. Detta är avskilt ifrån meningarna i sig.
Om man som i ditt exempel kommer in på en fest med tungt hjärta och ska prata om “livets hårda skola” och “hur dålig invandringen är för Sverige, hur mycket problem med våldtäkter och invandrarrelaterad brottslighet vi har”, då kan jag nästan förstå att stämningen blir en aning dålig i rummet. Vem orkar höra på dessa negativa nyheter?
Däremot om du pratar positivt, att “Abdulla där nere gör fantastisk pizza, ska vi beställa pizza därifrån allihopa? Tjohej, tjohim”, Ja då blir det en positiv stämning.
Jag tror det hade blivit en dålig stämning om någon på festen plötsligt stänger av musiken och ställer sig upp och börjar predika om hur elaka vita varit som ras, när vita kom till Amerika och “våldtog och slaktade indianer på löpande band”.
Allt beror på liksom vad man pratar om, hur man gör det, känslan och tonen bakom, och intentionen. Det är flera faktorer.



Jag tror hela detta perspektiv grundar sig i hur många SD-sympatisörer tänker och känner. Det är deras värld men inte den värld som de som öppet och frispråkigt argumenterar för mer invandring lever i.
Jag har aldrig sett någon rädsla hos dem, det är ju lätt att argumentera för något som är destruktivt för vita.
Om detta vore en värld som 99% av alla vita svenskar lever i, dvs att de är rädda för att tänka att de är “rasister” och att andra ser dem som “rasister,” men på grund av undermedveten rasmedvetenhet vill påverka politiken att gå i den riktning som är bra för sitt folk, då hade ju 99% av Sveriges vita svenska befolkning röstat på AfS (i smyg).


Detta är ett perspektiv som jag tror beskriver hur en invandringskritisk person ser och känner. Om alla hade tänkt så, så hade också alla förstått att det vi alla håller på med blir dåligt och så hade man röstat på AfS eller annat liknande. Men det gör folk inte, troligtvis för de inte tänker så här eller är drivna av den rädsla som invandringskritiker bär. Rädslan de har av invandrare och brottsligheten de tillför, och rädslan av stigmatiseringen de fått uppleva av att “gå emot strömmen”: Detta är deras värld. Men det beskriver ju inte det antivita tillståndet och känslovärlden som de vita antivita lever i riktigt.
Därför är jag lite osäker på om “feghet” kan vara en huvudkategori. Allt jag upplevt ifrån de som går emot mig när jag säger att jag inte vill att vi vita ska tvingas till minoritet, är just dumhet, ignorans och elakheter. Om någon SD:are däremot också kastar skit på mig så har det kanske att göra med rädsla, för att han söker bekräftelse hos de andra antivita. Men att de antivita själva drivs av den rädslan, har jag inte riktigt sätt. Vad tänker du om det?

En annan huvudkategori är GIRIGHET, folk som tjänar pengar på den här artificiellt skapade misären med att tillåta kaosvarelser bosätta sig. Finansfolk, politiker, advokater, vissa företag i branscher som tjänar på massinvandring.

Så du har minst 5 huvudkategorier om du adderar FEGIS-kategorin och GIRIG-kategorin.


Gondor släppte in orcherna att bosätta sig i Gondor.

Tack för perspektiv!
Du läste mina subkategorier också?
Jag tänker att sånt som girighet, feghet, själviskhet har att göra med att man vet att något är fel, men gör det ändå. Samma med korruption. Man väljer pengar istället, trots att man vet att folket får lida. Detta är sett på som samlingsnamnet ondska.

Ja så kan man ju indela det hela med olika undergrenar.
Dock känns feghet som sin egna kategori, tror inte den passar under ondska.
Fegheten och flatheten (som ofta säkert beror på feghet i grunden, man är flat för att man är rädd och feg) i Sverige är som du känner till enorm.