Citat:
Redan här borde tingsrätten ha dragit öronen åt sig. Esbjörn påstår i en skrivelse till domstolen att han är missnöjd med förlikningen som hans advokat tvingat på honom och inte anser att advokaten gett honom den hjälp som han behövt och betalat för. Advokaten påstår tvärtom att det inte finns några problem och att domstolen kan bortse från Esbjörns klagoskrift.
Här finns det ju ett uppenbart motsatsförhållande mellan Esbjörn och hans advokat, som ger helt olika versioner av vad som hänt och vad Esbjörn egentligen vill. Domstolen borde i det läget inte bara ha förlitat sig på advokatens påstående att Esbjörn nu ångrat att han ångrade sig, utan kontaktat Esbjörn för att klarlägga hur han ville ha det både med sitt ombud och stadfästning av förlikningen.
Inte så konstigt egentligen. Esbjörn har klargjort både för sin advokat och i en skrivelse till tingsrätten att han inte är nöjd med sin advokat och inte gillar förlikningen som han anser sig ha blivit påtvingad. Advokaten säger till tingsrätten att strunta i Esbjörn, och tingsrätten gör det.
Klart som korvspad att Esbjörn i det läget skaffar sig ett nytt ombud och överklagar stadfästningen. Detta oavsett om han har rätt i sakfrågan eller inte.
Det skulle inte förvåna mig om hovrätten finner att det var fel att mot Esbjörns vilja stadfästa förlikningen.
Här finns det ju ett uppenbart motsatsförhållande mellan Esbjörn och hans advokat, som ger helt olika versioner av vad som hänt och vad Esbjörn egentligen vill. Domstolen borde i det läget inte bara ha förlitat sig på advokatens påstående att Esbjörn nu ångrat att han ångrade sig, utan kontaktat Esbjörn för att klarlägga hur han ville ha det både med sitt ombud och stadfästning av förlikningen.
Inte så konstigt egentligen. Esbjörn har klargjort både för sin advokat och i en skrivelse till tingsrätten att han inte är nöjd med sin advokat och inte gillar förlikningen som han anser sig ha blivit påtvingad. Advokaten säger till tingsrätten att strunta i Esbjörn, och tingsrätten gör det.
Klart som korvspad att Esbjörn i det läget skaffar sig ett nytt ombud och överklagar stadfästningen. Detta oavsett om han har rätt i sakfrågan eller inte.
Det skulle inte förvåna mig om hovrätten finner att det var fel att mot Esbjörns vilja stadfästa förlikningen.
Nja så enkelt är det nog inte.
Ångerbrevet över förlikningen är nog liksom ångerbrev över försäljningen inte Esbjörns verk.
Ångerbrevet Ebba fick förnekade ju Esbjörn att ha skrivit utan endast fått skriva på.
Esbjörn gjorde under det samtalet upp om att mötas dan därpå o samköra till banken.
Sen var han inte där utan oanträffbar och gick under jorden i två veckor.
Ångerbrevet tingsrätten fick var tingsrätten tvungen att ringa Esbjörns advokat o fråga om.
Det fungerar nämligen så att ombudet via fullmakt är Esbjörn vad gäller förhandlingar.
Advokaten kontaktade Esbjörn för att efterhöra meningen med Ångerbrevet.
Vid samtalet med advokaten framkom samma omständigheter som vid Ångerbrev nr1
”Nej det är inte jag som skrivit brevet eller ens skickat det, jag fick bara underteckna”
”Ber om ursäkt för att någon skickat det till tingsrätten, dom behöver inte bry sig om brevet”
Tingsrätten avkunnade då stadfästande dom om förlikning, som inte går att överklaga.
Fullmakten för advokaterna är inte ens till dags dato återkallad vad jag förstår.
Återupptas förhandlingarna ska Hestra företräda Esbjörn vid förlikningsförhandlingar.
Finns ingen överklagan av ”bättre rätt till fastighet” utan endast begäran om att få förlikningen prövad.
Vad jag förstår är inte själva köpeavtalets giltighet ifrågasatt, endast den stadfästa förlikningen.
Esbjörn kan ju inte begära att Ebbas stämning mot honom återupptas, eller hur!?
Stämningen återupptas då inte även om prövningstillstånd medges vad gäller förlikningens stadfästande.
Allt är endast charader och krumbuktande, inte undra på att ingen ”advokat” vill ta i det med tång.