Tennistråden

Nä, Sampras kommer man ihåg för sina 7 Wimbledon-titlar(utan finalförluster). Men Sampras är ingen bra jämförelse. Sampras Bastl-match är ekvivalent med Federers Stakhovsky-match. Båda var ett oväntat missöde ett par/några år efter deras respektive långa winning-streak i wimbledon.

Sampras satte ju dessutom punkt med att vinna en GS-final, USO 2002. Om sista matchen i karriären är en vunnen finalmatch i en GS, så kan man väl knappast anklaga/minnas honom för att vara ”pajjig” på slutet? Nu gör ju inte du det förstås, men du fattar hur jag menar, och varför exemplet är dåligt.

Är det någon som inte gick på övertid och blev bagel:ad i tid och otid så är det ju Pistol Pete. Vilken tennisspelare har avslutat större och snyggare? Den avslutningen motsvarar om Federer hade lagt racketen på hyllan efter Wimbledon-titeln 2012(efter att besegrat Murray i finalen).

Fed fick visserligen några fler GS-titlar efter det, men han fick harva många år för det, och det skedde på lite halvt om halvt walk over. Djokovic var ju under isen 1.5 år där, 2017-2018, och hittade sig själv igen lagom till semifinalen i Wimbledon 2018, då han SF-besegrade Nadal(otippat då) över 5 set.

Hursomhelst, det var ju under den frånvaron Fed turligt fick några GS-titlar till. Hade han gjort som PS istället, så hade han sagt tack & hej efter(eller under) ceremonin i Wimbledon 2012, det hade varit coolt!

Sampras winning-streak(GS) slutade 00, medan Federers winning-streak(GS) slutade -09. Med det perspektivet avslutade ju Sampras sin karriär 2 år efter sin dominans. Medan en hypotetisk Federer som avslutade karriären efter Wimbledon 2012, gjorde det 3 år efter sin dominans.

En bättre jämförelse är istället Connors. Där har du en makalöst framgångsrik tennisgigant som ändå lyckades sabba sitt legacy ganska så rejält. Helvete, karln har väl fortfarande flest titlar genom tiderna(109?)? Han var världsetta i sanslösa 270-ish veckor. I den statistiken är han 4:a genom tiderna.

Ändå ser många bara ”galningen” Connors. Han som envisades med att hålla sig kvar på touren trots att spelet hade sprungit ifrån honom sedan ett decennium - materialet var annorlunda, tekniken hade förändrats, kynnet på touren var ett annat, ett mer gentlemannamässigt förhållningssätt.

När de unga, välartade och trevliga pojkarna Edberg, Stich, Becker, Courier med flera, gav tennisen ny riktning, med nya framtidsvisioner, så stod ”clownen” Connors där i sin 40-åriga kropp och frustade på banan när han slog sina amatörmässiga 70tals-forehands i uppeldat sinnelag..

..Och så den fistade näven i luften från den oborstade excentrikern efter varje vunnen poäng, i ett försök att få med publiken i samma maniska tillstånd.

Ja, den jävla tomten smulade sönder sitt (annars finfina) legacy. Du vill väl inte att samma sak ska hända Federer(fast i en annan skepnad)? Nä, jag tänkte väl det. Han är redan farligt nära att ”clowna ut sig”. Hurkacz flinar bakom ryggen när han bagel:ar Fed på det wimbledonska gräset. Ungefär som att flina när man sätter den förtappade polarens syrra i 2:an - jämförbart förnedringsmässigt.

Ok, jag kanske överdriver en smula. Samt försöker vara lite lustig. Och kanske tänker jag för mycket på hans(Connors) sena febriga USO-deltagande. Men ändå. Håll med om att det blev lite mycket clowneri? Inte så passande för en av de absolut största genom tiderna.

Förresten, OT, men kollade lite Klipp med Didier Drogba här, vilken spelare det var! Karisman! Man känner sig nästan som en rik medelålderskärring som vill åka på ”kärlekssemester” till Elfenbenskusten! 😊

Lite jobbigt med en fransk publik som tokjublar Alcaraz dubbelfel redan i typ fjärde gemet.


Jo, kanske det. Men normalt vinner man ju klart fler bollar om man går på nät på en klar approachmöjlighet än om man stannar kvar. Handlar ju inte om att tokrusa på nät här, utan att gå fram när man verkligen har läget.

Ja men man brukar ju backa om man märker att approachen blev vek och inte så välplacerad man tänkt sig?

Medvedev är en jäkel på att ”skruva” på sin gameplan under pågående match. Det var säkert första gången han mötte Korda(?). Tog ett set att få ihop den rätta häxbrygden, sedan två snabba set och vinst, 6-1, 6-3.

Fan, hobbiten spelar bra, det får jag faktiskt erkänna. Härlig känsla.

Dock lite för många misstag från Alcaraz. Sen är jag inget superfan av när de (Gaston i detta fall) försöker elda på en publik som liksom redan är helt ur kontroll.


Sant, Sampras var inte bästa jämförelsen. Samtidigt som jag kan hålla med om vad Federer sa om honom: om man slutar med att vinna en GS frågar man sig om han kanske kunde ha vunnit en till om han kämpat sig kvar nåt år till.

Tror dessutom inte Sampras kungjort sitt beslut att lägga av när han spelade den finalen, om han ens tagit det. Vill man ha ett episkt avslut ska man säga innan att det är sista tävlingen, som Zidane 2006, och sen sluta med en klassisk headbutt.

Connors, absolut, där håller jag med. Han blev en pajas. Även om jag tycker hans legacy som en all-time great var ganska begränsat även när han var på toppen. Borg förlorade sin sista match mot Connors i finalen i USO 1978. Efter det spöade han honom tio gånger på raken.

Kan tänka mig att Federer inte direkt gillar idén att han förlorade sitt sista set i Wimbledon med 0-6. Men samtidigt var det en kvart, och om han försöker igen finns förstås risken att det händer igen i en tidigare omgång, och kanske mot sämre motstånd.


Precis den jämförelse jag hade tänkt på också. Tror alla här i tennistråden har varit med om den klassikern.


Jag ska inte försöka lära ryssen hur man spelar tennis. Även om det som sagt var Courier som sa det denna gång. Men normalt om bollen kommer kort går man ju in med inställningen att man ska dra till en fet approach och gå på nät; man brukar liksom inte ens ha det som alternativ att backa bak. Bara något man ser gröna juniorer göra.

Fan Hugo tog första trodde inte för ett ögonblick att han var i stånd för detta

Mycket skitsnack om Connors här som jag gärna skulle bemöta om jag hade tid Hans magiska US Open 1991 när han sensationellt gick till semifinal som 39-åring är ju en klassiker. Att Stefan Edberg surar för att ingen kommer ihåg att han vann det året bryr jag mig inte om, han har alltid varit en hängläpp till skillnad mot den karismatiske Connors.

1991 hade Connors under lång tid plågats av skador, tappat på rankingen och många trodde att han hade slutat, så när han dök upp i New York och gjorde succé så var det en sån där saga som amerikanerna bara älskar (och jag också, får jag erkänna). Ska man klandra en spelare för att han hämtar kraft och inspiration från publiken? För att motståndarna är svagare mentalt och knäcks av det? Nja, knappast, va?

Hur roligt var det att spela inför tomma läktare förra året, förresten? De riktiga artisterna, som inte bara spelar för pengarna, behöver publiken. Det är ett givande och tagande. Connors US Open 1991 finns för övrigt skildrat i dokumentären "This is what they want" som har visats på C More (går kanske att ladda ner).

Det är klart, det här saknar man ju lite:

https://www.youtube.com/watch?v=OYYUtb4GUHE

(Connors går över på McEnroes sida och hotar att spöa upp honom. Hade han förstås aldrig vågat mot Chad Borg. )

Ser lite bättre ut nu för Alcaraz. Hoppas han klarar av publiken. Killen är 18 bast, och då bli utbuad redan när man går ut på banan är ganska magstarkt. Massa bortskämda jävla rikemanswhite-trash i publiken.

17 poäng på raken för hobbiten. Sorry, kan inte gilla en kille som försöker elda på en patetisk publik när han spelar mot en 18-åring. Tydligt att ha inte längre vill vara där.

Fransmän kan verkligen vara grymt jävla patetiska. De förtjänar inte två storturneringar i samma stad. (Inte London heller, för den delen, som hade tre till ATP-slutspelet flyttades.)

Medvedev bör sänka honom, men publiken då kommer vara brutal igen.

Helt otroligt Alcaraz har 5-0 i andra men förlorar med 5-7 och även matchen måste vara jobbigt med den fanatiska publiken ung som han är

Tennis TV försöker som vanligt släta över den vidriga publiken; "This is what tennis is about", och liknande skit. Faktum är dock att rent objektivt är sånt här enbart vämjeligt. Som när man buade Renaud Lavillenie i OS i Rio. Att hålla på ett lag och bua ett annat är en helt annan sak (vilket vi delvis har i Davis Cup). Att göra det i en reguljär turnering mot en 18-åring är enbart patetiskt. (Dessutom i R3 för en kille som troligen aldrig kommer vinna något.)

Fantastisk match av Gaston som avslutar med sju raka game. Det såg jag faktiskt inte komma. Helt klart att Alcaraz var påverkad av den stundtals väl entusiastiska publiken och inte riktigt kunde hantera det. Där märktes det att han bara är 18 år. Men det kommer säkert, för det lär behövas på fler ställen än i Paris. Amerikanerna är minst lika bra på att stötta sina egna och störa deras motståndare.

(även i andra matcher där fransoser spelat, till och med Paire, så har publiken varit högljudd och stundtals rent osportslig på ett närmast amerikanskt vis, inte alls som det brukar vara på Roland Garros. Är det en annan publik, färre utlänningar eller är det kvällsmatcherna och billigt rödvin i arenans bistron som gör skillnaden?)

Hur som helst känns det bra för mig att ha stöttat Gaston hela tiden, även när det gick trögt och Roland Garros-triumferna tycktes allt avlägsnare. Det återstår att se om han kan upprepa sitt fina spel även utanför den franska huvudstaden. Men nu väntar kvartsfinal mot världstvåan och på måndag är han för första gången rankad på topp 100, bara en sån sak!