Citat:
Tror i och för sig inte han hade jättestor tro på sig själv inför förra Wimbledon. Men man vet liksom aldrig. Sen är jag av åsikten att de förluster man åker på på "ålderns höst" inte på något sätt förstör auran eller "legacyn". Att Murray fick spö nu mot Koepfer och andra blåbär, tex: jag ser inte att det pajar hans rykte. Det enda är att han ogärna vill åka på däng mot Djokovic och Nadal, men även det är egentligen inte så farligt.
Som med Sampras: kommer man ihåg 7-0 i Wimbledonfinaler, eller kommer man ihåg torsken mot Bastl, eller vad han hette?
Faktum är att Fed egentligen lagt racketen på hyllan - bara det att han plockar ner det ibland när han gör ett gästspel:
Detta år spelade han 13 matcher.
Förra året spelade han 6 matcher.
Året innan dess? 63.
Nadal?
Detta år: 29 matcher.
Förra året: 34 matcher.
2019: 65 matcher.
Djokovic:
Detta år (hittills): 50 matcher
Förra året: 46.
2019: 68.
Tror i och för sig inte han hade jättestor tro på sig själv inför förra Wimbledon. Men man vet liksom aldrig. Sen är jag av åsikten att de förluster man åker på på "ålderns höst" inte på något sätt förstör auran eller "legacyn". Att Murray fick spö nu mot Koepfer och andra blåbär, tex: jag ser inte att det pajar hans rykte. Det enda är att han ogärna vill åka på däng mot Djokovic och Nadal, men även det är egentligen inte så farligt.
Som med Sampras: kommer man ihåg 7-0 i Wimbledonfinaler, eller kommer man ihåg torsken mot Bastl, eller vad han hette?
Faktum är att Fed egentligen lagt racketen på hyllan - bara det att han plockar ner det ibland när han gör ett gästspel:
Detta år spelade han 13 matcher.
Förra året spelade han 6 matcher.
Året innan dess? 63.
Nadal?
Detta år: 29 matcher.
Förra året: 34 matcher.
2019: 65 matcher.
Djokovic:
Detta år (hittills): 50 matcher
Förra året: 46.
2019: 68.
Nä, Sampras kommer man ihåg för sina 7 Wimbledon-titlar(utan finalförluster). Men Sampras är ingen bra jämförelse. Sampras Bastl-match är ekvivalent med Federers Stakhovsky-match. Båda var ett oväntat missöde ett par/några år efter deras respektive långa winning-streak i wimbledon.
Sampras satte ju dessutom punkt med att vinna en GS-final, USO 2002. Om sista matchen i karriären är en vunnen finalmatch i en GS, så kan man väl knappast anklaga/minnas honom för att vara ”pajjig” på slutet? Nu gör ju inte du det förstås, men du fattar hur jag menar, och varför exemplet är dåligt.
Är det någon som inte gick på övertid och blev bagel:ad i tid och otid så är det ju Pistol Pete. Vilken tennisspelare har avslutat större och snyggare? Den avslutningen motsvarar om Federer hade lagt racketen på hyllan efter Wimbledon-titeln 2012(efter att besegrat Murray i finalen).
Fed fick visserligen några fler GS-titlar efter det, men han fick harva många år för det, och det skedde på lite halvt om halvt walk over. Djokovic var ju under isen 1.5 år där, 2017-2018, och hittade sig själv igen lagom till semifinalen i Wimbledon 2018, då han SF-besegrade Nadal(otippat då) över 5 set.
Hursomhelst, det var ju under den frånvaron Fed turligt fick några GS-titlar till. Hade han gjort som PS istället, så hade han sagt tack & hej efter(eller under) ceremonin i Wimbledon 2012, det hade varit coolt!
Sampras winning-streak(GS) slutade 00, medan Federers winning-streak(GS) slutade -09. Med det perspektivet avslutade ju Sampras sin karriär 2 år efter sin dominans. Medan en hypotetisk Federer som avslutade karriären efter Wimbledon 2012, gjorde det 3 år efter sin dominans.
En bättre jämförelse är istället Connors. Där har du en makalöst framgångsrik tennisgigant som ändå lyckades sabba sitt legacy ganska så rejält. Helvete, karln har väl fortfarande flest titlar genom tiderna(109?)? Han var världsetta i sanslösa 270-ish veckor. I den statistiken är han 4:a genom tiderna.
Ändå ser många bara ”galningen” Connors. Han som envisades med att hålla sig kvar på touren trots att spelet hade sprungit ifrån honom sedan ett decennium - materialet var annorlunda, tekniken hade förändrats, kynnet på touren var ett annat, ett mer gentlemannamässigt förhållningssätt.
När de unga, välartade och trevliga pojkarna Edberg, Stich, Becker, Courier med flera, gav tennisen ny riktning, med nya framtidsvisioner, så stod ”clownen” Connors där i sin 40-åriga kropp och frustade på banan när han slog sina amatörmässiga 70tals-forehands i uppeldat sinnelag..
..Och så den fistade näven i luften från den oborstade excentrikern efter varje vunnen poäng, i ett försök att få med publiken i samma maniska tillstånd.
Ja, den jävla tomten smulade sönder sitt (annars finfina) legacy. Du vill väl inte att samma sak ska hända Federer(fast i en annan skepnad)? Nä, jag tänkte väl det. Han är redan farligt nära att ”clowna ut sig”. Hurkacz flinar bakom ryggen när han bagel:ar Fed på det wimbledonska gräset. Ungefär som att flina när man sätter den förtappade polarens syrra i 2:an - jämförbart förnedringsmässigt.
Ok, jag kanske överdriver en smula. Samt försöker vara lite lustig. Och kanske tänker jag för mycket på hans(Connors) sena febriga USO-deltagande. Men ändå. Håll med om att det blev lite mycket clowneri? Inte så passande för en av de absolut största genom tiderna.
Förresten, OT, men kollade lite Klipp med Didier Drogba här, vilken spelare det var! Karisman! Man känner sig nästan som en rik medelålderskärring som vill åka på ”kärlekssemester” till Elfenbenskusten! 😊
__________________
Senast redigerad av TupolevTu-144 2021-11-04 kl. 23:43.
Senast redigerad av TupolevTu-144 2021-11-04 kl. 23:43.
Hans magiska US Open 1991 när han sensationellt gick till semifinal som 39-åring är ju en klassiker. Att Stefan Edberg surar för att ingen kommer ihåg att han vann det året bryr jag mig inte om, han har alltid varit en hängläpp till skillnad mot den karismatiske Connors.
)