Uttala sig feministiskt, men bete sig buffligt. Uttryckt åsikt avgör?

Jag menade mer att människor är duktiga på att rationalisera/ursäkta bort vårat egna beteende även om det går stick i stäv med vad vi själva anses tycka.

Hej!
Jag har nyligen uppmärksammat något som jag inte förstår. På min arbetsplats finns en feminist. Hon är vän med en kollega som är motsatsen i beteende. Han beter sig väldigt mycket på det sätt som feministen brukar uttrycka är fel. Det märkliga är att han ofta pratar om hur dåligt det är med "burdusa CIS-män", men han är en själv...

I vilket sammanhang har han använt uttrycket "burdusa CIS-män"?



Hur beter han sig? Kan du ge något exempel på beteende som du tror att kvinnan egentligen ogillar?



Att det är ett mysterium för dig kan bero på att du är dålig på att förstå människor. Testa att fråga dem varför de är vänner med varandra eller fråga någon annan i deras omgivning hur det kan komma sig att de är vänner.

Hej!
Jag har nyligen uppmärksammat något som jag inte förstår. På min arbetsplats finns en feminist. Hon är vän med en kollega som är motsatsen i beteende. Han beter sig väldigt mycket på det sätt som feministen brukar uttrycka är fel. Det märkliga är att han ofta pratar om hur dåligt det är med "burdusa CIS-män", men han är en själv...
Så utåt sett verkar det som att han köper samma världsåskådning som henne, men han beter sig som det de båda fördömer.
Sedan finns det en annan man på arbetsplatsen som inte köper det sättet att se på verkligheten, men beter sig väldigt bra. Feministen och denna man kommer inte bra överens.

Det verkar alltså som att det räcker att prata om att det är dåligt att vara en CIS-man osv. så kommer man undan med att bete sig hur som helst...?
Det verkar inte som att beteende spelar någon roll...?

Jag förstår fortfarande inte dynamiken mellan dessa personer helt och det är ett mysterium att
feministen och man A är så goda vänner. Känns hycklande på något sätt.

Man A. - Anammat feministretorik, men beter sig som motsatsen.
Man B. - Inte anammat den åskådningen, men beter sig exemplariskt (sett från feministisk kritik), nästan toffligt.

Dock, känslan segrar alltid under kulturmarxismens narrativ.

Exakt, bara snack och noll verkstad är det som gäller för kulturmarxister

Hej!
Jag har nyligen uppmärksammat något som jag inte förstår. På min arbetsplats finns en feminist. Hon är vän med en kollega som är motsatsen i beteende. Han beter sig väldigt mycket på det sätt som feministen brukar uttrycka är fel. Det märkliga är att han ofta pratar om hur dåligt det är med "burdusa CIS-män", men han är en själv...
Så utåt sett verkar det som att han köper samma världsåskådning som henne, men han beter sig som det de båda fördömer.
Sedan finns det en annan man på arbetsplatsen som inte köper det sättet att se på verkligheten, men beter sig väldigt bra. Feministen och denna man kommer inte bra överens.

Det verkar alltså som att det räcker att prata om att det är dåligt att vara en CIS-man osv. så kommer man undan med att bete sig hur som helst...?
Det verkar inte som att beteende spelar någon roll...?

Jag förstår fortfarande inte dynamiken mellan dessa personer helt och det är ett mysterium att
feministen och man A är så goda vänner. Känns hycklande på något sätt.

Man A. - Anammat feministretorik, men beter sig som motsatsen.
Man B. - Inte anammat den åskådningen, men beter sig exemplariskt (sett från feministisk kritik), nästan toffligt.

Du får nog mer i detalj beskriva vad det där beteendet består av, för att man ska kunna förklara varför det nu ev. går under radarn på denna feminist.

Sen bör man kanske fatta som enskild individ att man aldrig kan sitt med hela bilden av en annan människa eller relationen mellan två andra människor, eftersom man inte är den där flugan på väggen som ser allt.
Min erfarenhet av många buffliga män är att de är buffliga tillsammans med andra män, oftast men hur snälla och trevliga som helst med enkom kvinnor.
Och rätt många kvinnor, ser igenom det där för vad det är, en show off....någon som pinkar revir etc.

Tycker inte ditt svar möter frågan eller ursäktar situationen. Varför skulle A komma undan med en massa "mansplaining" och annat buffligt bara för att han inte beter sig så när han är ensam med tjejer?
Varför skulle B ses genom linsen av manlig toxicitet när han inte gjort något? Bara för att A talar kategoriskt om komplexa frågor och B inte gör det...?
Är det inte manligt revirpinkande som feministerna ser som ett dåligt beteende? Då är väl B bättre som ser till allas trivsel. Har feministerna glömt bort vad de ogillar?

Han kommer undan med det från tjejer därför att han inte beter sig så tillsammans med dem, exakt så enkelt.