Uttala sig feministiskt, men bete sig buffligt. Uttryckt åsikt avgör?

Hej!
Jag har nyligen uppmärksammat något som jag inte förstår. På min arbetsplats finns en feminist. Hon är vän med en kollega som är motsatsen i beteende. Han beter sig väldigt mycket på det sätt som feministen brukar uttrycka är fel. Det märkliga är att han ofta pratar om hur dåligt det är med "burdusa CIS-män", men han är en själv...
Så utåt sett verkar det som att han köper samma världsåskådning som henne, men han beter sig som det de båda fördömer.
Sedan finns det en annan man på arbetsplatsen som inte köper det sättet att se på verkligheten, men beter sig väldigt bra. Feministen och denna man kommer inte bra överens.

Det verkar alltså som att det räcker att prata om att det är dåligt att vara en CIS-man osv. så kommer man undan med att bete sig hur som helst...?
Det verkar inte som att beteende spelar någon roll...?

Jag förstår fortfarande inte dynamiken mellan dessa personer helt och det är ett mysterium att
feministen och man A är så goda vänner. Känns hycklande på något sätt.

Man A. - Anammat feministretorik, men beter sig som motsatsen.
Man B. - Inte anammat den åskådningen, men beter sig exemplariskt (sett från feministisk kritik), nästan toffligt.

Det är inte vad vi säger utan hur vi faktiskt agerar som definierar vem vi är.

Jag tycker ju precis det.
Därför jag är förvirrad över detta jag ser.

Man A låter som Kapten Klänning.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

Så kan jag också reagera på vissa män att "aah de känns som en skön dude" å så visar det sig att han är bara den skönaste personen i hans osköna gäng. Alltsp att grupper av människor har olika individer med olika egenskaper för att kunna "viba" med omvärlden.. å kanske lura dom till och med lite som en kamelont

Psykopater och rent onda människor gömmer sig ofta bakom det "politiskt korrekta" både som ett skydd att få bete sig vidrigt samt en sorts psykologisk balans tror jag.

Se på Kapten Klänning t.ex.

Borde vara så, men det är inte så

Ja, fast det är ju inte jag som borde ha kognitiv dissonans utan "Man A", men jag misstänker att han är högst medveten. Det som är mest förvånande är att feministen inte reagerar. Är inte säker på att hon själv förstår vad det är hon ogillar. Kan det vara så att hon bara går på verbala statements, men helt missar faktiskt beteende?

Fast folks upplevelser av en persons beteende är mer betydande för hur de uppfattar hen oavsett vilka åsikter de påstås sig att ha.

Skulle vilja säga att det blir extra jobbigt att tolerera någon när en person sitter och häver ut sig en massa om sig själv som man vet inte stämmer. Det är jag nog inte ensam om. Därmed definieras de mer av sitt faktiska agerande.

Jag menade mer att människor är duktiga på att rationalisera/ursäkta bort vårat egna beteende även om det går stick i stäv med vad vi själva anses tycka.

Ja, fast i detta exempel är det inte så, vilket är så förvirrande.