Skvaller om gangsterrapparen Mehdi Sachit ”Dumle” (ihjälskjuten 2022-12-25)

Målsäganden har uppgett att det redan var några killar i stugan när de kom dit, så det var alltså de fem killarna från bilen plus några till. Hon satte sig på sängen. Hon är helt säker på att det första av sexuell natur som hände var att hon började ha sex med Hedi, eftersom hon var rädd att det annars skulle blir så aggressiv stämning som det blev i lägenheten. Hon tror inte att Hedi eller någon annan som var där uppfattade att hon inte ville då. Samlaget skedde vaginalt bakifrån när hon stod på alla fyra, samtidigt som hon utförde oralsex på en kille som stod framför henne. Hon minns inte vem av killarna hon hade oralsex på just då. Även om samlaget började frivilligt fick hon ganska snabbt en känsla av ångest och panik och ville inte mer eftersom det kändes så fel. Hon sa att hon inte ville mer, samtidigt som hon försökte putta bort Hedi och dra sig framåt så att han skulle komma ur henne. Han drog dock tillbaka henne flera gånger och någon – hon antar att det var Hedi – höll fast henne i hennes höfter med båda händerna så att hon inte skulle kunna dra sig undan. Killen som hon haft oralsex på satt vid hennes huvud, vilket gjorde det svårt att komma undan. Den kille som hon hade oralsex på hann inte få någon utlösning, eftersom hon inte ville och tog bort honom. Någon, som hon tror var Hedi, sa ”kan du hålla i henne?”, vilket någon också gjorde.
Eftersom hon fortsatte att försöka dra sig undan avbröt Hedi samlaget till slut, men då klev en kille som hade solglasögon på sig fram till henne och sa ”men gör det bara” och ”gör mig inte arg”, samtidigt som han tog fram en pistol eller något som liknade en pistol och riktade mot henne. Killen sa att han skulle skjuta henne om hon inte fortsatte att ha sex med hans kompisar eller något liknande. Hon backade in mot väggen vid sängen och kurade ihop sig. Killen med pistolen tog tag i hennes hår och tryckte pistolen mot hennes ansikte. Hon kände bara rädsla och ångest och ångrade att hon hade avbrutit samlaget. Sen stoppade han pistolen i hennes mun. På frågan om hur rädd hon blev på en skala 1–10 har målsäganden svarat 15. Flera andra killar stod och satt runtomkring sängen och de andra satt i sofforna.

Vidare har målsäganden berättat att när killen tog ut pistolen ur munnen fortsatte Hedi att ha vaginalt sex med henne bakifrån och sedan turades killarna om att ha sex med henne vaginalt bakifrån och oralt. Hon trodde att hon skulle dö och ville bara komma hem. Till slut, när hon trodde att det var klart, kom en kille som satt i soffan närmast sängen fram till henne och sa ungefär att ”nu ska du också få njuta” och förde in en pistol eller liknande i hennes underliv. En annan kille satt vid hennes huvud och sa att hon skulle ta det lugnt och njuta av det. Hon kan inte förklara hur rädd hon var. Hon trodde att de kanske skulle skjuta henne där och att hon skulle dö. Hon kände att det var något som ”sprack” inne i henne och hon grät. Efter ett tag sa någon att ”det räcker, det är synd om henne” och då slutade han.

Av rättsintyg och vittnesförhör med Lotti Hellström framgår att målsäganden har utsatts för kraftigt och slitande våld i underlivet, som bl.a. har medfört att en slidmellanvägg slitits av vilket orsakat mycket kraftiga blödningar. Enligt läkarens bedömning är det närmast uteslutet att det kan ha skett genom penetration av en penis, eftersom en penis inte har några utskott, krokar eller liknande som kan fastna och slita av en slidmellanvägg. Av rättsintyget framgår vidare att målsäganden även fått en spricka i underlivet, som enligt Lotti Hellström är en särspänningsskada av slidförgården som inte sitter på ett sådant ställe och är så stor att den kan ha åstadkommits av en penis. Målsäganden har även haft blåmärken och märken som ser ut som fasthållningsskador på armar och handled. De har haft en rödaktig ton, vilket enligt Lotti Hellström talar för att merparten av märkena uppkommit inom ett dygn före undersökningen.
Tingsrätten anser att Lotti Hellström med sin långa och gedigna erfarenhet har framstått som mycket seriös och trovärdig i sina bedömningar. Tingsrätten delar hennes uppfattning att i vart fall inte den avslitna slidmellanväggen kan ha uppkommit av en penis och bedömer att den skadan styrker målsägandens uppgift att någon stoppat upp en pistol eller liknande föremål i hennes underliv. Även övriga dokumenterade skador ger stöd för målsägandens berättelse.

Målsäganden har förklarat att hon från början inte var intresserad av att göra någon polisanmälan och helst inte ville berätta något alls om vad som hänt. Hon har uppgett att hon var väldigt rädd för att killarna skulle söka upp henne och utsätta henne för nya övergrepp och att hon ville försöka förtränga vad som hänt. Först berättade hon därför så lite som möjligt och bara om källaren. Hon ville inte heller peka ut några killar fast hon visste vilka några av dem var. Som exempel kan nämnas att hon vid en fotokonfrontation valde att inte peka ut Nasimi fast hon kände igen honom på en av bilderna. Vartefter har hon berättat mer och mer, men har fortfarande uppenbart svårt att sätta ord på vissa delar av händelserna. Målsäganden har ovilligt och, som det verkat, med stor vånda förklarat att hon fortfarande är mycket rädd för de tilltalade och för deras kompisar och att det känns som om hon upplever samma skräck som hon upplevde under den aktuella natten när hon sätter ord på vad som hände. Socialsekreteraren Odette McIntosh på Ungdomsjouren i Stockholms stad, som haft ett antal stödsamtal med målsäganden, har i ett intyg beskrivit målsäganden på följande sätt.

Under de samtal jag har haft med […..] har hon haft stora svårigheter att berätta om brottshändelsen. Hon uppvisar tydliga kris- och trauma-reaktioner på så sätt att hon har ett undvikandebeteende kring hela brottshändelsen men i synnerhet gällande de svåraste delarna av händelsen. Genom att undvika att prata om det som hon har utsatts för undviker hon också att känna den starka ångest som dessa minnen väcker. […..] beskriver själv att när hon tänker på det som har hänt får hon ångest, blir rädd och det känns som att hon är där igen. […..] värjer sig också för att minnas eftersom hon minns alltmer.
Undertecknad uppfattar att […..] fortfarande är psykiskt mycket påverkad, hon talar om brottshändelsen med lite mimik, entonigt och i korta sekvenser. När hon kommer närmare en känsla avbryter hon sin berättelse och byter fokus. […..] har lite tidsuppfattning kring händelsen, vilket är vanligt i samband med ett allvarligt trauma. […..]s rädsla är stark och påtaglig i hennes berättelse. När jag ber henne beskriva rädslan säger hon att orden inte räcker till och att hon trodde att de skulle döda henne. […..]

är också mycket upptagen av de skador hon tillfogades under brottshändelsen, hon blir uppenbart tagen när hon beskriver hur mycket hon blödde och rädslan för att hon skulle förblöda.