En polare kom hem till Sverige efter många år utomlands. Han är drygt 50. Jobbade i ett IT företag för en slavlön. Han tvingades arbeta för många timmar alla dagar i veckan med för mycket stress till för låg lön. Gick till sist i väggen och fick ta sig till Sverige. Fick bo hos min familj några veckor tills han fick en lägenhet. Nu vill han vila ut några veckor och sedan börja söka arbete eller starta eget. Allt hans fokus är på att bygga upp en framtid. Men han är utbränd. Klarar i dagsläget bara att vara igång att par timmar varje dag. Han motionerar varje dag, går upp i tid. Sov till en början bara 3-4 timmar varje natt men det blev bättre och bättre. Fick gå på sos. Då började problemen. Han blev inskriven på något center med en massa ungdomar på glid som behöver hjälp med att lära sig passa tider och som ska pressas till att hålla igång på olika sätt. Inte alls vad han behöver, han började snabbt må sämre. Återhämtningen avbröts och sömnproblemen kom tillbaka. Hans planer på att plugga nya programspråk för ett jobb (han kan lite gammeldags tekniker) fick han pausa för att orka. Samma sak med att starta eget, går inte heller framåt. Han lyckas heller inte sjukskriva sig, alla läkare i den lilla staden är övertygade om att detta center som behandlar honom som en efterbliven tonåring som inte klarar någonting är det rätta för honom och säger att det kommer bota hans utbrändhet. Men jag ser att det är tvärt om, han är tillbaka i en stress-sitation som gör honom sjukare och sjukare för varje dag. Han får inte ens lov att sjukskriva sig en enda dag, SOS säger att det rätten har man inte när man går på socialbidrag. Han är orolig för att tappa bidraget, förlora lägenheten och bli bostadslös. Fortsätter detta kan han bli riktigt sjuk och det sista han vill är att behöva gå på bidrag tills han blir pensionär.
På svenska sjukvärdsajter kan man läsa att "Återhämtning får man i det som är kravlöst och glädjefyllt". Men när han beskriver motsatsen, att han känner "Vanmakt över den egna situationen och en känsla av att den inte går att förändra" säger dom att han har fel, han känner "Återhämtning får man i det som är kravlöst och glädjefyllt" utan att själv förstå det. Låter som en sjuk Norenfilm, men det är på riktigt.
Vad göra?
På svenska sjukvärdsajter kan man läsa att "Återhämtning får man i det som är kravlöst och glädjefyllt". Men när han beskriver motsatsen, att han känner "Vanmakt över den egna situationen och en känsla av att den inte går att förändra" säger dom att han har fel, han känner "Återhämtning får man i det som är kravlöst och glädjefyllt" utan att själv förstå det. Låter som en sjuk Norenfilm, men det är på riktigt.
Vad göra?