Gatufoto

Att plåta analogt verkar vara på uppgång igen.
Har tittat på många sk. gatufoton som verkar vara en sorts artistiskt sätt att uttrycka sig fotografiskt. Visst, man kan få se många fantastiska ögonblicksbilder, fångade i flykten. Det finns något speciellt på dem. Gamla analoga kompaktkameror verkar vara gatufotografernas önskemaskiner, typ Kodak POP etc. laddade ofta med s/v film
Har inte ännu provat detta men är nog sugen. Undrar bara vilken kamera borde man ha?
Tydligen en Point and Shoot-kamera. Några tips innan man går till verket?

Jag fotar inte gatufoton så jag är inte riktigt rätt person, men lite erfarenhet av det har jag.

Det beror lite på.
Ska du plåta omgivning så behöver du ett vidvinkelobjektiv, ska du fota porträtt och händelser så lär du behöva ett 24-70 samt även ett 70-200 i mitt tycke.
Men detta kanske är lite över dina ambitioner nu i början.
Vad för slags bilder är det du tänkt dig? Din budget?

Den typiska gatufotosituationen är väl att man vandrar på stan och när man ser intressanta människor eller situationer så drar man snabbt sin Point and Shoot-kamera förevigar ögonblicket. Det känns lite magiskt, faktiskt. De gamla kompakterna brukar väl ha ett objektiv på ca. 35mm. Så jag tänker närmast att plåta folk, folk som vandrar på stan, som sitter på uteserveringar, folk som stojar och har kul, etc.

Klassiskt gatufoto görs med en 35mm och på nära håll. Jag är väldigt förtjust i gatufoto, men har inte gjort det så mycket själv, mest för att jag inte tycker om att sticka kameran i ansiktet på främlingar. Men om det ska bli bra är det lite så man få göra, för bra gatufoto är i regel taget med moderat vidvinkel och riktigt nära. Vill man gå bananas direkt kan man se hur Bruce Gilden gör det, även om jag tycker att man kan låta bli blixten...

Det bästa är väl att laborera lite och se hur du får det som du vill. Men undvik stora zoomar, det du vill är att snabbt kunna fånga ögonblicket. Så fast brännvidd i ett kompakt format. Har du en mätsökare eller motsvarande utan autofokus kan du lämpligtvis ställa fokusavståndet på något rimligt avstånd och sen när du ser situationen lyfter du kameran och knäpper direkt. Kritisk skärpa på pupillen är inte direkt det viktigaste i sånt här fotografi ändå.

Angående kamera så köp något billigt om du ska ha analogt. Jag har en Canon A35f som jag köpte för 50 spänn exempelvis. Det är en mätsökare med exponeringsautomatik som funkar finfint, väger ingenting och är superenkel att använda. Något liknande den kanske?
https://www.lomography.com/magazine/...ish-canon-a35f

Under Blitzen i London, när det var total mörkläggning, så var det en engelsk fotograf som trotsade bombregnet och gick ut och fotograferade de mörklagda gatorna - med bara månen och stjärnorna som ljuskälla.

Det är ganska stämningsfullt ...

Jag försökte göra samma sak förra året när det plötsligt blev strömavbrott mitt på natten.
Jag slängde på mig kläderna och rusade ut, med kameran i högsta hugg.

Tyvärr var det för sent, och himlen i öster började bara bli ljusare och ljusare ...

Så det var lite trist.
Det var inte riktigt lika svart som om det hade varit mitt i vintermörkret, tungt molntäcke.
Som det var för några år sedan, då det blev total strömavbrott en timme efter nyårsafton.

Då var det svart vill jag lova.
För svart faktiskt.
Man kunde knappt ens se husgavlarna så mörkt var det.
Och det var på håret att man gick rakt på förbipasserande gångtrafikanter.

Ja, är det för svart så blir det inte bilder då heller. Men streetfoto på nattetid kan nog ändå vara rätt spännande, trots belysning, eller kanske tack vare den.

Bra

Gatufotografering är underskattat.

All form av fotografering som öppnar upp för "slumpen" och den okontrollerbara omvärlden" gillar jag.

Men man behöver ingen speciell utrustning för sånt.
Faktum är att det allra bästa är den vanliga mobilkameran, och en snabbtänkt fotograf som inte skäms för att hala upp kameran i tid och otid.


Inte alla har ju samma smak, såklart.
Men för många finns det en särskild tjusning i det "naturliga."

Jag gillar själv också hur slumpens ängel ibland kan smyga sig in och verkligen överraska med ett fotografi som man först kan se i sin fulla prakt när man kommer hem.
Och det kan vara både i form av att saker händer i bakgrunden, som man inte sett när man fotograferade någonting helt annat.
Men, det kan ju Också vara i form av att kameran "strulat" ... Och kortet blivit "fel" på något sätt, men som ändå ger ett mervärde som man omöjligt hade kunnat få om man försökt fotografera så med flit.


Ibland blir ju kameran "förvirrad," kanske oftast med udda ljussättning och atmosfäriska förhållanden.
Då kan det dyka upp "spöken" i bilden ... så att säga.
Dvs sådant som inte finns på riktigt, sådant som inte fanns i sökaren när man tog kortet, sådant som man inte såg med ögonen.
Men som pga av ljuset, vinkeln, eventuell luftfuktighet, osv ... och Vips, så har något som inte finns plötsligt lagts till.

Sånt gillar Jag iaf.


Dvs där t.o.m. de allra simplaste bilderna, som man inte tänkte ens en tanke om när man knäppte bilden.
Men när man kommer hem och ser att ... Va Fan Är Det Där ... =)
Jag tog, tex, en gång bara ett snabbt kort på min egen skugga som gick framför mig på trottoaren.
Inget särskilt alltså, jag tänkte bara visa att jag hade mössa på mig fast det var maj månad.

Men, i kameran hade det kommit "spöken," och alla "linjer" som trotsarens gatstenar, och gatan, husfasaderna, osv, bildade, blev ... konstiga ... som om ett kort som skulle föreställa en berusad människas synfält ...

Eller när jag tog ett kort på stämningsfull belyst gångväg i park, mellan "gyllene halvtimmen och blå timmen", samtidigt som det var lätt duggregn.
Det såg ut som att det satt spöken över varje parklykta.

En gång fotograferade jag ett gigantiskt, jättestort, perfekt "v" uppe i molntäcket ... ser sinnesjukt ut faktiskt.



Men, som sagt, jag gillar ljus- och skuggeffekter.
Ibland räcker det att bara vrida några grader åt ena håller, i vinkel mot solen, för att hela landskapet plötsligt ska "få liv."
Ta sen bara två steg åt andra hållet ... och allt blir lika livlöst och dött som oftast.



Grejen är ju att man alltid måste ha Kamera med sig.
Att lära sig att ta ett kort så snart man ser något som kan vara värt att fotografera, och göra från olika vinklar också om man vill.
Ju längre tid man håller på med det, ju mer ökar sannolikheten för att man faktiskt ska lyckas fånga något "riktigt intressant."
Eller något som har skönhetsvärde långt utöver det normala.

Ibland kan ju naturen bara visa sig i sin fulla prakt En Enda dag.
Och då har man ju tur, om man är på rätt plats, vid rätt datum - och på Rätt Klockslag ((och, såklart, tittar åt Rätt håll).


Tex, bara Två gånger om året kan man få se att solnedgångens sol blir spetsad av kyrktornet i slutet av den avlånga allén vid Värnhemstorget.
Men det innebär inte att det ser likadant ut varje år, för molnen är alltid nya, ljuset är inte alltid likadant. Det kanske inte upprepas på många, många år det man fått se.

Har köpt en liten Minolta HiMatic med mätsökare och exponeringsautomatik. Bildkvaliteten är imponerande skarp. Liten och händig. Köpte också s/v film. Eftersom Tri-X kostar förmycket så köpte jag istället några st. kinesiska filmer, "Lucky" med 36 exponeringar. Överförde bilderna på en foto-cd.
Bildkvaliteten är faktiskt helt OK. Men kostar bara hälften jämfört med Tri-X.
Har haft mycket skoj med detta.

Ja, det är väldigt kul. Det är flera år sen jag fotade analogt nu. Mycket för att jag inte riktigt har någon bra plats att framkalla på och inte har kvar min filmscanner. Om jag hade de möjligheterna hade jag nog börjat igen. Det är kul att fota analogt och gärna med enkla kameror.

Ricoh GRIII (eller någon tidigare version) verkar vara en omtyckt kamera bland gatufotografer. Den är diskret, kompakt, har många inställningsmöjligheter och har ett fast 28mm-objektiv. Man använder ofta "zone focus" när man fotograferar gatufoto.