Livet på rättspsyk -den stora frågetråden

Personalen, läkaren och alla andra kallar detta för individuell vård, så det variererar från patient till patient. En ny riskbedömning måste göras efter fyra timmar med bältning mot en patient, sedan fattas beslut om ytterligare fyra timmar bältning etc.

Jag känner en patient som får elchocker, men inte på Karsudden. Det bedrivs på ett närliggande sjukhus i regionen. Visst, jag har erfarenhet av en allmänpsykiatrisk avdelning, dvs Danderyds sjukhus, som var en ECT (elchocker) avdelning för unga och äldre. Väldigt otäckt. Jag fick inte några elchocker, men det fanns unga tjejer som personalen rullade in på vagnar som dreglade efter ECT behandling.

Oklart från min sida om det bedrivs ECT behandling på rättpsykiatriska sjukhus i Sverige, men det är bara att mejla Regionsjukhuset Karsudden och be att få prata med verksamhetschef, sektionschef eller chefsöverläkare. Jag har haft kontakt med nämnda personer och alla är väldigt tillmötesgående och proffisionella enligt mina intryck av de.

Tvångsmedicinering finns, ja, men att det går till den punkten att patienten måste bältas varje gång det är dags för injektion är för mig tveksamt. Sekretessen på dessa sjukhus / kliniker är väldigt hård, så det är svårt att få veta vad som händer överallt här. Informationen om händelser får man oftast via medpatienter eller personal som vill själva dela med sig av beslut eller information gällande allvarliga händelser här hos oss i Katrineholm.

Det finns en patient på en av Karsuddens specialavdelningar som har befunnit sig inne på sitt rum i över 24 år. Han hör demoniska röster och varje gång personalen ska låsa upp hans dörr och servera honom måltider så slåss han, eftersom han tror att det är dessa demoner som försöker attackera honom. Väldigt tragisk historia. Inlåst på patientrummet i över 24 år, inte en enda utgång på PG / Promenadgård för att röka en ciggarett. Helt sjukt enligt mig men regelverket är intakt och det kan inte förändras på en dag tyvärr.

Tack för utförlig information! Ja, det är inga enkla saker, varken fallen eller önskvärda regler. Har man mött psykotiska patienter, så vet man att det inte handlar om några lätt avvikande människor vars beteende påverkats av en samhällelig struktur, - men om en helt vedervärdig situation i den egna skallen. Man tycker så oändligt synd om de värsta fallen. Men det gäller, just som du säger, att hålla sig undan och inte säga emot. Hemskheten med allvarlig mentalsjukdom måste man nog ha sett för att begripa den. För läkarna är det ju ofta inte lätt heller. Också dom vet att det inte handlar om någon exakt vetenskap.
Men det är lätt att det skapas en vårdslentrian, eftersomn personalen ju så sällan får positiv input i relation till sitt arbete. osv osv.
Men, även på sådana här ställen finns det ju faktiskt både anständighet och vänskap, då och då....

För all del. Det jag har lärt mig under alla de här åren inom rättspsykiatrin är att vara artig, trevlig och tillmötesgående mot avdelningspersonal, läkare, psykolog, kurator, arbetsterapeut etc. Det är även pluspoäng om man kontaktar sin hemkommun för att leta efter ett framtida boende (t.ex. LSS) för att visa framfötterna.

Har man ingen diagnos och är medicinfri, så har man en stor chans att skrivas ut helt från öppen rättspsykiatrisk vård efter sex månader via muntlig förhandling i Förvaltningsrätten.

Men om man har en diagnos eller två, och är medicinerad enligt ordination från behandlande läkare, så kan öppenvården (t.ex. Helix) pågå i minst ett år. Det finns en patient här på vårdavdelningen som har en vän som har haft öppenvård sedan 2012. Både chefsöverläkaren och den sakkunnige överläkaren gör sina riskbedömningar enbart vad det är för typ av brott och risken för återfall i allvarlig brottslighet.

Visst, alkohol och narkotikamissbruk är faktorer som ligger grund för läkarnas riskbedömningar gällande antingen utskrivning till öppenvård och sedan helt utskriven från öppenvård till frihet efter flera års tid med en vårdprocess som är väldigt tuff som patient att ta sig igenom.

Som ni kanske har läst i pressen de senaste veckorna så har vi haft ett självmord i somras (en patient som vårdades här i 27 år) som mörkades av vissa, inga namn pga min egen säkerhet, ett gisslandrama med insatsstyrkan på plats med två bussar, en mordbrand som släcktes av en annan patient på en hemavdelning osv.

Det enda scenario som saknas just nu är en fritagning med fordon och skjutvapen. Jag hoppas innerligt att det inte leder till något sådant igen, eftersom Karsudden har drabbats av fritagningar tidigare. Men vi får se helt enkelt när allmän inpassering står klart.

Jag tycker media bör fokusera på det jobb som personalen på sjukhuset gör för att vi ska må bättre psykiskt och fysiskt, inte bara ta upp hårdare säkerhet, anställning av mer personal etc. Det nämns aldrig i pressen att vi mår bra, för det gör de flesta inte. Rättspsyk är oerhört ansträngande för psyket som patient, för det är trots allt på obestämd tid.

Det är dags att allmänheten får en korrekt bild av antingen patienter eller personal om hur verksamheten bedrivs på ett rättspsykiatriskt sjukhus i Sverige, och inte bara baserar sina tankar på enbart fördomar kring oss. Det är fördomarna om oss som gör att vi får väldigt dålig press av tidningar etc.

Man måste lyfta frågor till ledningen på t.ex. Karsudden för att beskriva och resonera kring hur vården kan förbättras, eftersom det är trots allt tvångsvård. Det finns ett väldigt litet antal patienter som kommer hit frivilligt (helt tokigt enligt mig), men nästan alla här vårdas under tvång. Det får man inte glömma men det är en svår fråga att bedriva till de högsta cheferna på sjukhuset, även om de lyssnar noggrant på vad man har att säga.

Jag skulle vilja se en pressträff med statsministern och en särskild utredare där det står på TV med följande text: Rättspsykiatrin avvecklas eller Rättspsykiatrin skall förändras.

Då skulle patienterna le stort tror jag iaf.

Kan dra ett exempel från vårdtiden på en hemavdelning på Helix för sju år sedan. Jag mådde väldigt dåligt och bestämde mig för att vråla som ett as, det hördes ju över hela avdelningen. Vad blev konsekvensen av det? Jo, jag går in på mitt rum, stannar där ett ögonblick, sedan knackar personalen på dörren och öppnar. Då möts jag av 30 skötare och en sjuksköterska redo med fyra injektioner i höftmuskeln.

Utöver det fick jag 10 ml Theralen och en tablett (Zyprexa). Därför kallar jag Helix för injektionsarmén eller Fortet i Flemingsberg.

Tyvärr så kommer Karsudden snart att kallas för Fortet i Katrineholm. Hårdare tider väntar oss patienter.

Alla har alltså ett eget rum, som är låst på natten?

På en hemavdelning finns det tolv patientrum, vissa har lås med nyckel, andra inte. Vet ej varför det är så. Men på en specialavdelning så finns det åtta rum, och har en dörr i själva dörren med nyckellås. Jag var avskiljd på specialavdelning 83 i fyra veckor. Då var man inlåst på rummet 23 timmar om dygnet, bara ut och röka en cigg på promenadgård två halvtimmar gånger två.

Det finns en inspektionslucka bredvid våra dörrar som personalen öppnar, trycker på en knapp så en lampa som är belägen vid dörren till toa / dusch lyser mot sängen så de ser att man andas och inte behöver akut sjukvård.

Vissa patienter var väldigt utåtagerande på 83:an och fick bältas totalt fyra gånger på ett dygn. Då har personalen extravak utanför avskiljningsrummet och de byter av varandra en gång i timmen.

Jag saknar inte den avdelningen, men personalgruppen var trevliga och läkaren var mycket bra som person. Den läkaren har varit chefsöverläkare i Stockholm för flera år sedan innan han började arbeta på Karsudden.

Han sade till mig på ett rondsamtal att jag var hans första patient på rättspsyk (tänk dig hans 25 år som läkare) som behövde få grönt ljus från Polisen för att få friförmånen UPMP (Promenad utanför sjukhusområdet). Då tänkte jag: Vad långt det hade gått. Men nu är jag på väg ut från Karsudden till nästa vår. Då har jag vårdats här i över sju år totalt.

Mmm. Man blir inte bortskämd på ett sånt ställe precis. Lycka till!

Tack så mycket. Överläkaren på 83:an sade till mig: Du kan skriva en bok om dina 15 års erfarenhet med rättspsykiatrin när du skrivs ut. Då tänkte jag: Det blir nog en riktigt intressant bok till allmänheten och andra. Min flickvän, familj och vänner väntar på mig i Stockholm, och snart är jag tillbaka på hemmaplan!

Absolut! Det är en fin ton i det du skriver. I litteratur, och särskilt romaner, o likn., är ju tonfallet allt. Och du har ju också en bra "diskursiv förmåga", som det heter.
Det ärt nyttigt att skriva oxå.

Tack. Jag har lärt mig en sak om vilka man ska akta sig för när det gäller medpatienter inom den slutna vårdinrättningen:

1: Golbögar
2: Kompistjuvar
3: Sabotörer
4: Infiltratörer
5: Provokatörer

Vissa är flera i en men det är otroligt påfrestande att möta såna här personer på en daglig basis. Krävs ett starkt psyke för att ignorera sånt här beteende. När det går bra för en själv i vårdprocessen så bildas det avundsjuka och det kan vara farligt.

Såg i dagens Katrineholms-Kuriren att en patient i 30-års åldern har dömts för sexuellt ofredande mot en kvinnlig skötare. Äckligt. Får se om jag kan få tag i namnet på patienten. Hände här på Karsudden för ett tag sedan.

Det där är snarare positivt än äckligt. Skötare är bara avskräde. De som söker sig till jobb som skötare inom psykiatrin är de som är för slöa och för korkade för ett riktigt jobb. Jag tror inte att ni begriper vilket djävla avskrap skötare egentligen är.

Jag vet vilka som är schyssta och vilka som är dryga. Det är välkänt sedan lång tid tillbaka att Karsudden anställer 18-19 åringar som inte har någon som helst livserfarenhet och ska bestämma över oss vuxna människor.

Efter sex år och tio månader så har jag träffat många kaxiga och uppkäftiga skötare på sjukhuset, så jag vet precis vad du menar.

Om den skötaren visar sig vara en anställd som förstår hur det är att vara frihetsberövad härinne så vill jag ha namnet på patienten. Men var det en otrevlig skötare som bara jobbar för pengarna, så visst, då skiter jag i det hela.

Jag har stött på riktiga avfall till skötare genom åren och vissa av de har fått sparken. Minns en gång när en skötare med serbiskt härkomst tog in kokain till två patienter. En av patienterna golade ned honom dagen efter och chefen gav han foten direkt. Patienten som golade dog senare, oklart av vilken orsak.

Det finns två skötare på min avdelning som man kan prata med om vad som helst och de förstår till hundra procent. Ena skötaren har jobbat här sedan 1988 och är väldigt snäll. Säger likadant om den andre skötaren också. Det finns ett par ädelstenar i gyttjan sort säga.