Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

"negativa personlighetsdrag och beteenden som jag föga får ihop med ett offer såsom hon framställs i tråden.
En annan faktor är vad djupt och långvarigt hat kan åstadkomma och jag har även psykiatrisk problematik i åtanke"

Ursäkta att jag klippte en del i din text.
Men HÄR någonstans finns det som börjar ta form....

Tillägg: såg att slutet på sista meningen jag citerade ej kom med. Har nu petat in det.

Ja, jag får inte ihop det jag ser med en offerroll utan att börja använda ett skohorn.
Med det menar jag inte att han inte manipulerat henne, snarare tvärtom.
Han har styrt, ställt, dragit fördelar av hennes sjukdomstillstånd.
Att HD är förbannad, snokar och gränsätter har jag likaväl förståelse för - men inte hat.

Efter hon förlåtit har hon till och med delat på skulden. Det är att vara väldigt förstående eller rent sjävbedrägeri för sanningen svider.
Troligen ihop m nån skev tacksamhet då han vårdade henne som psykiskt sjuk.
Deras resonemang kring död är inte medelsvensson vill jag dock tillägga och det är obehagligt hur hon trivialiserar i förhör.
Det mer normala hade väl varit att faktiskt ta fullt avstånd och säga att man inte var vid sina sinnens fulla bruk. Men det gör hon inte.

Hur som haver.
Om nu offer sitter på ett kronologisk spektra så säger jag ja. Tillbaka i tiden men inte 2018.

Nånstans i december sätts bollen i rullning, hon är galen efter SD åkt LW och vänder sig mer aktivt mot JS och är själv otrogen. Vindarna vänder och det är här nånstans jag reagerar intuitivt på beteende och vad som sägs och görs. Red alert.

Ok, jag förstår.
Eller tror...

Känns lite ensamt här...

Jag förstår men du ÄR inte ensam!
Du är otroligt duktig på att beskriva hur H antagligen har haft det (ett känslomässigt helvete)
och vad många levt/lever med, dagligen.
Hur svårt det är och hur smärtsamt det är.
Men också hur komplext det är.

Och vilka förödande konsekvenser det kan leda till.

Du är oerhört klok!
Och detta handlar om verkliga, komplexa människor.

Och som jag skrev, jag vet lika lite som du eller någon annan.
Vi VET inte.

Det är bara det att jag anar något som tidigare var "dolt" för mig.
Något som kanske är helt fel men som likväl skrämmer mig.

Jag önskar verkligen jag har fel...

Effektutlöst kanske.

Tack för en tydlig och överskådlig bild med tider och allt under kvällen!

Blivit tvungen att korta ner innehållet. Ska titta närmare på första vändan vid ett senare tillfälle. Men här kommer några reflektioner:

00:09:02 L står rakt nedanför F*gelbärsg 50, på vägen. Noggrannhetsvärdet är 10 m.

Det faller sig naturligt att det var just här de skulle ses för att vandra uppåt 250 m mot AC.
De hade lika långt att gå till mötesplatsen, ung 400 m, såvida S inte valde cykelvägen. Beräknad gångtid är 3 minuter.

Ett möte vid midnatt är sannolikt. L är lite sen och ropar Hallå, innan hon vänder efter några minuter.

S blir kontaktad av UP redan 23:06 och det visar sig vara en både pratsugen och frågvis herre. S låter irriterad, ex:

S: är det fel på checkern?
U: "svarar något om att han inte kan se bokstäverna"
S: Precis. Samma här.
U: ok, så er der sikkert en fejl
S: Absolut. Förlåt mig.
U: hvorfor?
S: Jag vill förstöra.

Som du skriver så messar S fram tills 23:58. Svarar inte på UP:s meddelande 23:59. Och jag utgår ifrån att han befinner sig hemma, inte mitt i skogen.

Spekulerar i att tiden har flugit iväg - S inser att han kommer försent till mötet. Förbereda sig har han heller inte hunnit. Ska vi gå på hans egen berättelse så glömmer han mobilen. Det skulle kunna vara sant om han är överstressad och adrenalinstinn inför mötet som ska sluta i mord.

Han lägger alltså undan mobilen för att ta på sig ytterkläder och går därefter ut för att promenera till mötesplatsen. Kl 00:01 kan han tidigast vara på plats, om den egna historien om glömd mobil är sann.
Frågan är fortfarande varför han väljer att gå ända fram till motorvägsbron som ligger 200 m från mötesplatsen och där L stod och väntade. De behöver heller inte gå en omväg via bron för att ta sig upp till AC. Det finns två skogsstigar mittemot F*gelbärsgatan, vilket betyder att de går upp på cykelvägen och direkt in på en skogsstig som leder till cachen, dryga 200 m.
Här håller han på att försäga sig och ange exakt plats, ändrar sig och förklarar luddigt "där man gick in i skogen" för att det bättre ska stämma in med vägskyltarna nedanför motorvägsbron. Får inte ihop det på annat sätt än att han vill dölja att de skulle ses på annan plats, närmare hans hem.

En hypotes är att han är på väg att förlora markkontakten på natten, och drabbas av tillfällig sinnesförvirring med synhallucinationer. Känner sig förföljd - av sina egna mörka skuggor? Hjältepersonligheten tar över och kontaktar polisen, som kan symbolisera rättvisa och samvete. Jag funderar om det kan röra sig om något åt det hållet med tanke på de motstridiga krafter som verkar inom honom.

Hur som helst beter han sig irrationellt och underligt; både poliser och granne ifrågasätter beteendet.

Låt säga att han promenerar ytterligare 200 m, till motorvägsbron, då är han där tidigast 00:03. Vänder om och springer hemåt. Det finns alltså en teoretisk möjlighet att han missar L med någon minut.

Hypotes nr 2: 23:58, tåget har gått och L ropar Hallå. Inte bra, han bestämmer sig för att skjuta upp sin plan med ett par timmar. Men först måste han uppfinna gärningsmän som är ute efter att råna folk på mobiler.
Råkar stöta på en granne under natten på väg till L, och lägger ner.

Fetad text: Ja det är uppseendeväckande och bekymmersamt att hon kan resonera så, lång tid efter tillfrisknandet. Döden ses som en befriare. Som när L bara hade varit försvunnen i några timmar. Hon hade sina aningar såklart och kunde inte ens dölja sin skadeglädje.

De allra, allra flesta skulle känna ångest inför tanken och ta starkt avstånd, som du säger, från diskussionerna som då fördes.

Ska försöka förklara och backar tillbaka till emotionernas rike. Jag skrev:
"Efter hon förlåtit har hon till och med delat på skulden."

Vilket inte är helt ovanligt, det tillhör väl en del av förlåtandet. Antingen åker gubben ut med huvudet före eller så ser man nåt orsaksamband, nån viss delaktighet. Det har gått i slentrian or what ever. Hon pratar om noll sexliv bland annat. Enbart en grå skugga, borta med vinden.

Här rör det sig om väldigt många års otrohet och tungt problematisk familjebild till skillnad från andra otrohetsaffärer.
SD är granterat med och framställer sig som besvärad, förföljd och håller med. Han eldar i brasan, ynkryggen vill hamna i bättre dager.

Hon väljer iaf att fortsätta men vill lägga locket på. De går i terapi, hon har frisknat till, jobbar full tid, de tar burkar, reser och återfår sexlivet.
Det borde vara rena nytändningen.

Jag är helt övertygad att han kränker hela hennes kvinnlighet och person ända in i benmärgen när han fortsätter med LW.
För att hon redan förlåtit på bas av att hon var tråkig, asexuell och "vårdkrävande".
Det går inte att ha som argument eller bortförklaring längre.

Hon tar ut skilsmässa, men ältar in absurdum.
SD ska släppa LW och gå vidare. Det vore det bästa för honom säger hon till JG i slutet på april.

Det korkade är att hon tagit samma hjulspår som SD och ställer krav.
Men hennes krav gäller enbart envägs:
själv kör hon dubbelt, ljuger och undanhåller.

Då ställer jag mig osökt frågan:
Vad sysslar hon med?

Ja, och de allra, allra flesta skulle ha förståelse.
Hon var ju stensjuk och garanterat inte vid sina sinnens fulla bruk. Vilket tyvärr är det som sker vid djup allvarlig depression av värre slag. Det är helt galet det de haft som tema.
Med tanke på det som nyss diskuterats men då relaterat till RPU (förvrängd verklighetsuppfattning) så kvalar hon in på ett LPT.
Men hennes resonemang 2019 känns tyvärr inte fullt friskt heller, med tanke på vad som de facto var nära att hända. Denna förståelse är obehaglig, att det görs till nåt jämförbart med vården. Att det var att ställa upp när hon led?
Usch.

Jag är nu för trött för att tänka
men ja.
Det känns som att det är möjligt att "något" hände höst/vinter-17.
Någon form av "vidareutveckling".
Tänkte om det kan vara en effekt av både svår/lång livssituation där "dubbelkränkt" finns med + ngn form av grundläggande "skörhet" som sedan bildar en "ny" eller "försvårad "typ"
dvs när hon förstår att förlåtelsen med mera var förgäves...

Måste sova. Jag har svårt att uttrycka mig nu.

Ett minst sagt annorlunda förhållningssätt till döden. Hon anser alltså i efterhand och i nyktert sinnestillstånd, att det var fullt naturligt att S som inte led av depression, skulle överväga att göra slut på allt.
Att hennes tankegångar var bisarra och att hon saknade livslust kan hon inte belastas för. Men av honom, kan hon begära bättre omdöme.

Sen så är det ju så, att många som drabbas av förlossningsdepression/psykos även bär på bipolär sjukdom i grunden. Den medfödda skörheten öppnar också för samsjuklighet som ångestsyndrom.

Med tanke på allvaret i sjukdomsbild så tror jag det ska tas med i beräkningen.
Alltså, hon har varit riktigt under isen och levt med en otrohet hon varit medveten om i flera år. Knappast accepterat som så, men det har rullat på för att hon inte varit stark nog att ta tag i saken.
Sen är hon förstående och förlåter - och upptäcker att han fortsätter. Han har ju knappast tagit henne på allvar för fem öre.
Det måtte vara en hel del ackumulerad vrede när hon ränner in i armarna på JS, inte bara mot LW.

3 december blir hon som sagt ursinnig på SD, drar iväg utan att säga vart och berättar sen att hon var till JS. De inleder en affär nån gång samma månad.
Nu reagerar ju inte SD så värst.
Utifrån SDs fyrkantiga box skulle jag kunna tro att det blir lite plus minus noll. Han har ju som sagt ägnat sig åt GC i många år med sin "vän".

Han tycker snarare att hon är värd att ha roligt efter alla år. Han har inte direkt vunnit VM i att läsa av situationer.
Men hon är nog delaktig i att den bilden uppstår om "vännen".
Hon låter honom läsa hennes dialoger med JS, till skillnad från vad som sker sen (förtroendekris ang snokandet i feb).

29 dec 2017
LW:
"Hanna var tokig, skällde för att han inte stannat på eventet och pratat med mig bland folk. Bestämde sig för att åka på egen utflykt på lördagen, sa inte vart eller med vem. Men redan i mitten på veckan var allt bra igen, ngen av dem kan lämna den andra."
(...)
-Nejdå, hon skaffar inget. Det var med S*illen.
"-Hon berättade samma dag.

-hon visar upp deras chatt så han ska veta.
"Så här skriver vi till varandra. Jag visar för jag skulle inte vilja att du skrev så med nån utan att jag visste" (Ab 168)