Hur kan vuxna människor tro på spöken?

Som sagt. Det var i alla fall inte en vanlig skugga vid väggen jag/vi såg. Det var en "gråspräcklig" lite mer som en tredimensionell massa/figur som for igenom hallen - mer mitt i. Inte på någon vägg.

Den var på en genomfart - inte intresserad av oss fick jag känslan av.

De gånger det hände mig och sen även min man ( som jag då inte sagt nåt till ) kändes det först läskigt och sedan skumt. Men sen har vi lämnat det. Vad det var kan vi inte veta. Nån rädsla känner jag inte för det vi såg.

Men alla vuxna vet att vi människor inte vet allt. Vi människor är begränsade i våra sinnen. Djur tex hör, ser, luktar saker som inte vi människor kan uppfatta. Det får människor ändå vara ödmjuka inför.

Varken jag och min man är psykiskt sjuka. Är fungerande vuxna. Inte sjuka överhuvudtaget. Äter inga mediciner, har aldrig tagit droger, dricker sällan. Är inte antivaccare. Läser inga spirituella böcker. Vi har både barn och heltidsjobb som vi hanterar utan problem.

Jag har faktiskt upplevt väldigt många paranormala fenomen. Men som du säkert också känner är det svårt att dels minnas allt tydligt nog för att skriva ut det i text. Eller helt enkelt förmedla den paranormala dimensionen i text. Det är inte enkelt. Låter alltid banalt och inte alls trovärdigt eller bara som en lögn.

Jag tror på spöken kanske 60 dagar om året. Resten av året är jag skeptisk.

Tro på spöken eller inte? För att svara på det så måste jag veta definitionen av ett spöke. Så vad är ett spöke?

Du befinner dig lite i det stadiet jag befann mig med Religion, när du bli vuxen så inser du att alla saker som du och dina kompisar runt omkring dig skrattar åt för dom är så dumma, rättfärdigt så, faktiskt taget tas på fullaste allvar i den kommande vuxen världen, du gör dig en tjänst om du snabbare börjar inse hur ologisk och ointelligent vuxen-världen är.

Det paranormala är inget man "tror" på, det existerar oberoende av vad vi människor tycker om det.
Att klumpa ihop andevärlden med religion är dock fruktansvärt efterblivet då dessa inte har något som helst med varandra att göra. Religion är en mänsklig skapelse, andlighet och det övernaturliga är det inte.

Det finns inget paranormalt som är bevisat, det är bara tro, inbillning eller bluff.

Var det helt enkelt en väldigt låg intelligens och med det dess djuriska fördomsfullhet som begränsar möjligheten för att kunna begripa verkligheten?

Eller är det en statligt sponsrad ideologisk utbildning som vänder människor från verkligheten för att istället leva hela livet i en egen skapad påhittad världsbild?

Kan inte förstå roten till denna villfarelse och anledning till att så många inte vet om hur verkligheten ser ut längre att istället vänder sig till villospår som förklaring.

Någon som är mer insatt?

Vad är anledningen till att så många människor spenderar hela sitt liv i en lögn?

Jo, prekognition har bevisats bortom rimligt tvivel under laboratorieförhållanden. Så du har helt enkelt fel.

Sen säger det sig självt att paranormala fenomen, som ju i grunden är kopplade till det mänskliga medvetandet och därmed subjektiva till sin natur, inte låter sig studeras eller bevisas enligt samma premisser som fysiska ting. Förstår man inte det är man antingen extremt korkad eller bara okunnig.

Dock inte rätt tråd för den debatten.

Grattis du fick självaste mig att svara. Jag har en video där din morsa suger min kuk och säger att om hon fick en önskan i hela världen så var det att hon skulle abortera alla sina barn. Detta är 100% sant men eftersom det är så känsligt så kan/tänker jag inte styrka det. Inser du nu hur larvig du framstår? Du har ingen sådan film, om du hade det så skulle du kunna skärmdumpa filmen, sudda allt förutom "varelsens" fötter och visa omvärlden.

Men det går ju inte när filmen inte ens finns. Pajas. Jag sa ju att även vuxna människor fortfarande tror att Disney-varelser finns på riktigt

Du är klok, att uppleva saker som man inte helt enkelt kan förklara, det är inte ett bevis för det övernaturliga.

Man kan både vara öppen för andliga upplevelser och använda sitt kritiska logiska tänkande för att söka efter rationella förklaringar.

Vissa upplevelser jag har hände i gränslandet mellan dröm och vakenhet, vilket vore dumt att förneka.

Att väga ihop kritiskt tänkta alternativ med upplevelsens syn, hörde och känslointryck, det gör det man upplevt till tolkningar av det inträffade.

I tolkningsprocessen finns ett val, man kan välja att tro eller inte tro, varje gång, ingen gång eller ibland.

Har sett förnekande personer se sk spöken och bli livrädda. Det är rätt kul. Man blir lite mer ödmjuk efter att ha upplevt något man inte kan förklara. Man kanske slutar att tro att människan är alltings mått... för så är det ju inte. Kvantfysiken kan faktiskt kanske kan påverka till vår större värld. Vi kan ju faktiskt uppfatta en enda foton. Så. Men folk verkar leva i Newtons universum.

Låt mig vända på frågeställningen: varför skulle det automatiskt vara sannolikare att barn trodde på övernaturliga ting än vuxna? Det mesta av vår världsbild inhämtar vi ju som barn; finns det något evolutionärt skäl att vi skulle släppa denna för att bilda oss en helt ny vid, säg, 18 års ålder?