Citat:
Jag har inte påstått att den är ett "mästerverk" bara att då den kom var vi många högermän som blev upprörda (men det är ju konstens uppgift att provocera) samt konstaterat att verket fick kultstatus redan för tre decennier sedan. Kludd är den då inte, betrakta den noga, den pryder sin vägg givet rätt inredning, t.ex i något lite lätt sextiotals inspirerat. Nog om det. Konst är tycke och smak och alla gillar inte sena sextiotalets estetik.
Vi som var med kan dock ha en viss nostalgisk fabläss för det även om vi inte delade de politiska idealen. Verket ter sig idag synnerligen oskyldigt då vi inom högern vuxit upp och svårligen låter oss provoceras då vänstern försöker sig på så billiga tricks som besudlande av flaggan, hädelse mot gud, förolämpning av kungahuset eller dylikt. Världen har gått vidare sedan det sextiotal jag växte upp i och vi bryr oss föga om sådant trams.
Gnäll och gråt och var offer över att konsten inte kan skända islam om du vill men sådan är verkligheten. Alternativet är att växa upp och sluta vara ett offer för sin samtid. Begrunda vad som hänt om någon målat Guds son som en hund för ett halvt millienium sedan. Vederbörande hade Snöpts, rådbråkats och steglats. Till en början med.
Vi i väst har ett särskilt ansvar att vara de vuxna i rummet. Tidigare populärt kallat "the white mans burden". Inte så politiskt korrekt uttryck idag men likväl lika aktuellt och fortsatt vår plikt liksom tidigare i historien. Detta uppnås inte genom att uppföra sig som förfördelade barn och grina om orättvisor.
Vi som var med kan dock ha en viss nostalgisk fabläss för det även om vi inte delade de politiska idealen. Verket ter sig idag synnerligen oskyldigt då vi inom högern vuxit upp och svårligen låter oss provoceras då vänstern försöker sig på så billiga tricks som besudlande av flaggan, hädelse mot gud, förolämpning av kungahuset eller dylikt. Världen har gått vidare sedan det sextiotal jag växte upp i och vi bryr oss föga om sådant trams.
Gnäll och gråt och var offer över att konsten inte kan skända islam om du vill men sådan är verkligheten. Alternativet är att växa upp och sluta vara ett offer för sin samtid. Begrunda vad som hänt om någon målat Guds son som en hund för ett halvt millienium sedan. Vederbörande hade Snöpts, rådbråkats och steglats. Till en början med.
Vi i väst har ett särskilt ansvar att vara de vuxna i rummet. Tidigare populärt kallat "the white mans burden". Inte så politiskt korrekt uttryck idag men likväl lika aktuellt och fortsatt vår plikt liksom tidigare i historien. Detta uppnås inte genom att uppföra sig som förfördelade barn och grina om orättvisor.
Faktum kvarstår: Du är lika rädd för muslimer som alla andra. Du lindar bara in det i fina ord. Varför ska vi vara de vuxna i rummet? Är muslimer inte vuxna människor som frivilligt har migrerat till länder som har en öppen syn på att acceptera homosexualitet och håna religion?
