Har ni någon gräns för "tillräcklig inkomst?"

Det är iof sant, men det som skiljer mellan olika individer i tråden är hur mycket man vill jaga de här höga inkomsterna.

Om jag vann 100 miljoner skulle jag naturligtvis inte tackat nej till det, och skulle unnat mig en hel del, men jag hade inte slutat jobba för det.

Men jag skulle inte ta ett jobb som betalade 4 ggr i lön mot dubbelt så mycket arbete, högre stress osv, för det är inte värt det helt enkelt.

Sen finns det ju alltid glidarjobb som ger en riktigt hög lön med ganska liten arbetsinsats, bara att gratulera dem som sitter på ett sånt.

Men man kan aldrig ha förmycket pengar. Det är bara loser som säger så något dumt.

Är Jonas Sjöstedt en loser?

https://www.di.se/nyheter/jonas-sjostedt-attackerar-sin-egen-lon/

Nä, han är ball. :-)

Jag har planat ut gällande utgifter. alla extrapengar som kommer in, och ökad lön när det sker hamnar på sparkontot. Har tom minskat mina utgifter de senaste åren.

Varför skulle man jobba för ? Jag gör vad jag vill varje dag för äger mitt egna liv.

Visst man har så klart egna intressen och hobby. Så reser runt i världen och gör det jag själv vill.

Men ha egna intressen, hobby, projekt det är inte i närheten av att jobba i jämförelse.

Handlar ju rimligen om vart man bor. I Stockholm är som bekant levnadskostnaderna väldigt höga och vill man inte fastna i en dyr andrahandsbostad bör man köpa, vilket kräver en god inkomst för att få ett skapligt lån.

Skulle säga att runt 40-50 tkr är "grundkrav" för att kunna leva helt ok i Stockholm. Då kan man köpa en bostad för ca 2.5 mkr som ensamstående resp. det dubbla som ett par, samt ha råd att finansiera övriga levnadskostnader och förhoppningsvis kunna spara undan lite. Tjänar man betydligt lägre än så är man dessvärre relativt fattig i Stockholm.

På en mindre ort klarar man sig däremot bra på bra t.ex. 30 tkr. En bekant bor på en liten ort och hyr en trea för 2500 kr per månad som exempel.

Hallådär!

Som kontrast till intresset för att bli ekonomiskt oberoende genom en akronym eller att hitta snabba vägar till att bli miljonär vill jag undersöka hur forumet förhåller sig till en något mer jantelagsanpassad månadsinkomst.

Först lite bakgrund. Jag och min partner har båda högskoleutbildning, jobbar i offentlig sektor och drar in ca 20k vardera i månaden, efter skatt. Vi ligger alltså några tusen lägre än medianinkomsten sett till vår utbildningsnivå och har även något lägre inkomst än genomsnittet i vårt eget skrå. Samtidigt ligger vi ju högre än vad många andra kan dra in i månaden. Vi bor i en villa i en by som ligger 3.7 mil från regionhuvudstaden och klarar både driftskostnader och matinköp bra och har även möjlighet att spara undan lite pengar. Därför har jag under några år känt att jag har uppnått en bekväm och "tillräcklig" inkomst. Jag behöver inte mer kompensation, särskilt inte nu när pandemin har möjliggjort hemarbete i större utsträckning och därmed minskat vårt behov av att resa. Det kan tilläggas att vi har haft det ganska väl förspänt för att komma till den vardag vi lever idag. Båda kommer från familjer med högskoleutbildning (dvs bättre förutsättningar för att klara högskolan), och min partner fick del av ett arv från en äldre släkting som hjälpte oss med bolånet.

I ärlighetens namn så får jag väl erkänna att om jag skulle bli erbjuden ett lönelyft skulle jag väl tacka ja, men bara om det inte gick att behålla min nuvarande lönenivå för en något kortare arbetsdag, säg 6 timmar. Samtidigt skulle vi inte bli drabbade av att vår månadsinkomst sänktes med något lakan, ifall det skulle krävas. Till exempel skulle jag inte ha något problem med att betala mer i skatt om det innebar en stärkt välfärd. (Jag kan ju ha synpunkter till vad skattemedel går till, men det hör inte riktigt hit)

Så hur ser ni på detta? Vad är tillräckligt för att ni skulle kunna leva era liv på ett behagligt vis? Vad är självändamålet med mycket kapital för er?
Allt gott

När man som er kommer upp till en inkomst på runt 30 000 så är lönen inte längre så jätteviktig. Man tjänar tillräckligt mycket för att klara vardagen att gå runt. Många värdesätter därför friare arbetstider, enklare att få semester när man önskar och liknande istället för att få några tusenlappar extra i lönekuvertet.
.

Jag blir lite avundsjuk. Måste vara skönt att vara nöjd med sin lott i livet.

Själv strävar jag alltid efter mer. Man kan alltid ha ett större hus, en större båt, fräsigare bil, bo på finare hotell i en större svit, spara mer per månad osv. Dessutom finns det alltid någon som tjänar mer att jämföra sig med.

Jag skulle nog inte ens vara riktigt nöjd om jag drog in 3 miljoner dollar per år. Vet en äldre silverrygg på jobbet som drar in det och det är klart att det vore mäktigt. Alla vet att han drar in rejält med stålar och till och med 25-åriga assistenter blir alldeles fnittriga när han tilltalar dem. Han har flera stycken porschar (en svart Targa, en vit Taycan 4S och en gul 911 Turbo) som han växlar mellan har jag sett. Men han har inte råd med en Bugatti Veyron eller ett privatjet.

Hållet med TS, vi har ca 60k inkomst tillsammans (3 barn, hus, bilar osv) och det känns helt ok, riktigt bra tom, vi klarar oss på betydligt mindre. Har ingen strävan efter mer, utan är nöjd med den livskvalitet vi har nu. Vet inget som direkt skulle öka den om jag hade mer pengar faktiskt.

Prioriterar ett jobb som är meningsfullt och givande, samt min fritid och familj, istället för att jaga pengar. Passiv inkomst får jag ändå så småningom.

Som svar på frågan; 25k ut per person om man är två vuxna med familj är väl minimum för mig, när barnen flyttat ut klarar vi oss fint på 15-20k per person.

Men som Lukas17 säger, vi har alla olika mål i livet, och huvudsaken är att man känner att man gjort de stora valen rätt när man tittar i backspegeln.