Citat:
Ursprungligen postat av
gullfia
Se min tidigare post - det är inte helt enkelt att ta sig till Polen utan att det dokumenteras.
Vilka som flyger loggas extremt noga. Hade han flugit dit så hade det varit känt nu. Likaså måste alla som går på en färja till Polen dokumentera sig. Hade han gått på någon av färjorna från östkusten till Polen så hade de hittat det vid det här laget.
Även om han har ett polskt pass (osäkert) så är ju namnet tillräckligt likt att de ändå skulle kunna se att det var han, med hans polska pass - som vi inte ens vet om han har.
Det var ju en rysk snubbe vars barn var omhändertagna av Socialen, som hämtade barnen från fosterhem och hoppade på en färja till Polen. När färjan la till i Gdansk stod polska polisen och väntade på honom (polackerna bedömde senare att han hade rätt till sina egna barn och släppte honom för vidare resa till Ryssland).
Det är alltså väldigt enkelt att kolla om någon rest "normala" sätt till Polen från Sverige. Hade han gjort det så skulle det vara känt. Ska man "smita" till Polen så måste man göra det via Danmark och på något sätt ta sig till Danmark utan att det registreras någonstans. Inte alls omöjligt - men kräver säkert planering, kontakter eller lojala vänner.
Hade jag planerat detta så hade jag köpt en biljett med Öresundståget till Köpenhamn dagen innan. Det hade jag gjort med kontanter nere på Resecentrum. Efter att ha tuttat på huset så hinner jag perfekt ned till Centralstationen för att ta tåget 05.40. Eftersom Polisen inledningsvis går på linjen med gängkriminella, så är det ingen som tittar åt mitt håll när jag kliver av på Hovedbangården klockan 09.29.
För att undvika kameror och annat, så går jag ned till de lite mer shady växlingskontoren på Istedgade för att växla till mig euro. På en av de små resebyråerna köper jag dessutom en biljett för sträckan Köpenhamn-Stettin. Det gör jag för att slippa behöva legitimera mig.
Det tåg jag siktat in mig på avgår 12.50 från Köpenhamn och ankommer till Fredricia 14.38. Turligt nog var det ingen som fordrade att titta på platsbiljetten när jag satt i restaurangvagnen. I Fredricia byter jag till Intercitytåget till Hamburg. Det avgår klockan 14.45 och här kommer platsbiljetterna kollas. Men turligt nog går det ju till Tyskland. Detta land fordrar att man ska kunna använda kontanter överallt. Jag löser alltså platsbiljett ombord och betalar kontant. Ingen frågar efter mitt pass. Några timmar senare passerar vi gränsen vid Flensborg. Ingen passkontroll där heller. Det är ju aldrig någon som bryr sig om de som korsar gränsen åt det hållet! Jag tar en tupplur innan vi är framme 18.03.
18.20 avgår Intercity Express till Berlin. Jag har valt denna sträckning eftersom den inte fordrar platsbiljett. Perfekt! Vi är framme 20.56. Vi närmar oss Polen. I Berlin tar jag inte någon av de reservationspliktiga expresstågen till Warszawa, istället tar jag regionaltåget till Angermünde. Det avgår 21.35 och är framme klockan 22.35. Nu har jag tio minuter på mig att passa Regionahlbahn mot Stettin på polska sidan. Även på detta tåg slipper man platsbiljett. Polsk passpolis tittar förbi, men eftersom jag sitter involverad i samspråk med mina polska medresenärer på mitt klingande modersmål, så går bryr de inte sig om oss - vi är ju landsmän!
Klockan 00.44 rullar tåget in på Stettin Glowny. Det är sent, men jag är i säkerhet! Jag kliver av, sveper rocken omkring mig, fattar min duffelbag från tiden som skeppsmäklare i Norge - och försvinner ut i den disiga polska natten.
