Främmande undervattensverksamhet i Stockholms Skärgård.

Men vänta nu, Kanholmsfjärden var sannolikt ingen kränkning.
Militär syftlinje eller inte, det är inte svårt att nå skäret från öppet vatten.
Om det var en avsiktlig kränkning skulle man sannolikt inte ha klantat till det som man gjorde.


Som sagt, vad människor tror sig ha sett bevisar ingenting, folk ser allt möjligt konstigt, i synnerhet fenomen som backas upp av t.ex. marinen.

Edit, ska tillägga att jag tror att övriga försvarsgrenar är mer skeptiska till kränkningarna än marinen och det finns realistiska marinofficerare som är skeptiska.

Om vi använder lekmannatermer så var det utan tvekan en kränkning. Vet inte om du läste artikeln, men han (tekniskt kunnig person med sjövana) har alltså sett ett 70 cm högt föremål som stack upp ur vattnet, vred sig kring sin egen axel, hade en glasskiva med 15cm diameter monterat på sidan och slutligen försvann rakt ned i vattnet. Han såg detta från tre meters håll. Det är inget suddigt foto taget på 1 km avstånd.

Säkerligen överensstämde observationen med det marinen vet om utseendet på möjliga farkosters periskop, och så drog jakten igång.

Du får tro vad du vill. Alla sansade normalbegåvade människor tror något annat.

Ja. Och?

Geografin är väl en sak.
Några snäpp mer intressant är den batymetriska kartan
(framför allt om du vill tuffa runt i ubåt i fientliga vatten).

• En ubåt av modell Projekt 613 (NATO-sign; Whiskey) sticker 4,55 meter.

• SSV om Danaflöt (utmärkt på sjökorten som fågelskyddsområde) har du ett antal grundklackar på runt 4-6 m. Något längre söderut, vid Flisan finns en bumling som når 1,8 meter under vattenytan. Studerar du tremeterskurvorna, så sticker de ganska långt ut från Bökeskär (med en grundaste djupmarkering på 1,2 meter).

• 'Entrén' till Gåsefjärden är bara ett par hundra meter smal och går inte att stoppsladda in i med en ubåt. Speciellt inte om man vill låta bli att röja sig för fienden.

• Det var s a s ingen tillfällighet att krigsförtöjningsplatserna för 13:e torpedbåtsdivisionen var belägna i Gåsefjärden.

• Hur du än vänder och vrider saken, så är det inte en plats man bara slinker in i. Speciellt inte i närheten av en svensk örlogsbas.

• Om de svenska torpedproven (som sannolikt var den faktiska anledningen till att S-363 var på besök i området) drog ut på tiden, och man behövde ladda sina batterier, så var det ett taktiskt smart grepp att gå längre in i skärgården för att köra dieslarna och ladda sina batterier. Möjligen gick man då in i fel fjärd*.

• Den politiske officeren ombord, Vasilij Besedin, har ju för svenska marinofficerare medgivit att man hela tiden visste var man befann sig.

- - - -

*

Exakt, det är en observation av högt värde och man drar dessutom inte igång en jakt utan flera oberoende källor. Men oavsett vad man säger och vilken information som framförs, så hävdar alltid psyops-trollen: inga bevis. Det spelar ingen roll om Marinen skulle sänka en ubåt, släpa upp allt på land och inför media visa upp döda ryssar. Det skulle ändå heta inga bevis.

Du fortsätter med ditt skitprat, ”inte många kursändringar”! Vad tror du oddsen är på att sätta flera helt slumpmässiga kursändringar och ta sig så långt man gjorde i en militär farled.

Man behöver inte göra en enda kursändring från öppet vatten till Torumskär om kursen är den rätta från början.
Vet du något om sjöfart eller navigation ö.h.t?

Man kan mycket väl hamna där U137 grundstötte om man tror att man håller nordlig kust ca50 distansminuter öster om Karlskrona, det är i stort sett rak väg in till skäret som inte ligger speciellt långt in i skärgården.
Och allt prat om hemliga militära farleder med målade stora märken, hur hemliga är dom?


https://www.flashback.org/newreply.php?do=newreply&p=77432354#info

Så att dels göra kursändring och gå upp i ytläge och sedan dyka helt slumpmässigt är något du tror har skett?
Är det så du navigerar med dina badankor?

Men herreje... ”Man kan mycket väl hamna...”
Låt oss vara specifika. En Whiskey-ubåt, med 4,55 meters djupgående i ytläge, kan inte ”mycket väl hamna” på Torhamnaskär (Torumskär).


• Att gå med rak kurs in i Gåsefjärden kan göras om du kommer farande i snurra. Eller med en Stridsbåt 90 (djupgående 0,8 meter). Men inte med en fullstor dieselubåt av Whiskey-klass (igen; med ett djupgående om 4,55 m - hon behöver ca 9 meters djup för att gå i u-läge).


• Ubåten kan inte köra rakt in i Yttre Gåsefjärden i u-läge, utan att bli upptäckt.
Hon har, även om hon skulle gå i ytläge, passager med bara ca 6 meters djup syd Skrävlingarna och väster Handskarna att ta hänsyn till. Marginalerna blir mycket små, även vid manövrering.

• Och jag vet inte hur många ubåtsbefäl du känner, men att riskera sitt fartyg genom att bara ånga förbi de grundklackar och små förträngningar som finns i den här flacka skärgården... nej, finns inte på kartan.

• Inpassage kräver manövrerande i den fördjupning som är någonstans mellan 10 och 20 meter (följ 10-meterslinjen på sjökortet och titta extra noga på kortet sydost fågelholmen Danaflöt.

- - - - -

Vasilij Besedin skriver även detta i sin bok ”Inifrån U137”:
• ”Ubåten girade åt styrbord och gjorde en exakt sväng som man bara borde kunna göra
om man kände till hur farleden var markerad på svenska sjökort”.

• Han beskriver för det första att ubåten för en manöver.
Han refererade dessutom till en led som inte finns markerad på svenska kommersiella sjökort, alltså dem som man kan köpa i handeln.
Farleden med enslinjerna finns endast på hemliga militära sjökort.

• Och enslinjerna är inte bara målade stora märken, utan ofta små kummel av betong, ibland målade, ibland med radarreflektorer. Med strålkastare eller mörkerkikare syns dessa märken dygnet runt.

• En del har inte tyckt att dessa varit så hemliga. Andra har haft motsatt uppfattning:

• Hans G Forsberg, ubåtskommissionens ordförande:
”Det finns ensmärken som man ska ha för att gå klar. Vår slutsats var att om ubåten hade gått fyra meter åt vänster så hade ubåten skrapat i grundet, men gått klar från det med ett skrapmärke. Hade de gått åtta meter åt vänster så hade de inte nuddat något utan kunnat fortsätta, säger Hans G Forsberg till SvD.”

• Ubåtens kursändringar tyder på att de kan ha känt till den hemliga militärleden. De girade åt rätt håll före grundet. Att de ändå gick på det förklaras av att ensmärket hade rasat och att de därmed hade linjerna i ens allt för sent – eller att ubåtens fart var för hög.

• Besedin igen: ”Att ta sig hit in borde vara omöjligt utan att känna till farleden, utan att ta ut kursen och utan att ha precisa pejlingar på synliga utmärkningar”.

• Med nära nog absolut säkerhet, kan vi utgå ifrån att ryssarna hade varit på plats och ritat in var ensmärkena stod långt tidigare. Man hade en förkärlek för att inte bara lita på svenskt kartmaterial och öppna källor. Man ville kontrollera allt själva. Mängden ambassadpersonal kan delvis förklaras med hur stor del av underrättelsearbetet som bedrevs med HUMINT.

- - - - -

Andra findings från Besedins bok:

• Ubåten hade fungerande dubbla navigationssystem.
Besättningen var välutbildad och hade fått ta emot flera utmärkelser.
Befälhavaren, Anatolij Gustjin, tillhörde de främsta.
I boken beskrivs att ubåten hade ett hemligt specialuppdrag.

• Specialuppdraget förklarar också varför högsta officer ombord inte var kapten Anatolij Michailovitj Gusjtjin
utan stabschefen vid ubåtsbrigaden, kommendör Josif Avrukjevitj.
Denne hade ”...stor erfarenhet av att genomföra ubåtsuppdrag”.

• Att ubåten hade ett hemligt uppdrag styrks också av att FRA natten 24–25 oktober snappade upp meddelande
mellan ubåten och hemlandet med ett kodord till ett orderkuvert.

Varför skulle någon medvetet åka på ett "spionuppdrag" med en ubåt, i ytläge, och bullrande dieseldrift, med full fart rakt in i en fjärd där ubåten inte kan varken dyka eller ens vända? I en fjärd som är så grund att ubåten oundvikligt ändå skulle kört fast längre in - istället för att som nu tidigt köra med full fart upp på land?

Man ville gå långt in för att ladda batterierna.
Orsaken till att man gick upp på grund var att man missade ett rasat ensmärke.
Det hade gått utmärkt att ligga och ladda batterierna hela natten för att sedan vända om och smyga ut igen. Precis som det tog hela natten för ubåten att upptäckas med bullrande dieselmotorer.

Man visste var man befann sig. Åtminstone nästan exakt.

• I U137s loggbok har man vid en tidpunkt en timme efter grundstötningen skrivit in en i stort sett korrekt positionsuppgift.

• Som underlag för ÖB rapport till regeringen, gjordes två utredningar av ubåtens förflyttning fram till grundstötningen. Dessa var helt oberoende av varandra.
- Den ena baserad på anteckningarna i loggboken, som hade ändrats för att ge intrycket att man helt tappat kontrollen över navigeringen.
- Navigationsjournalens ”mycket prydliga bestickprotokoll” visade ”att det funnits underlag ombord för en mycket noggrann uppföljning av positionen.” Detta bestickprotokoll utgör grund för rekonstruktionen av ubåtens förflyttning under dygnen före grundstötningen.

• S-363:s uppdrag pågick i flera veckor.
- Av företagsordern framgår att ubåten skulle spana mot västubåtar i ett område i södra Östersjön.
- Efter mottagande av en viss signalorder skulle fartygschefen öppna ett orderkuvert, vilket med största sannolikhet innehöll ordern som innebar att tränga in på Gåsefjärden. Den 25 eller 26 oktober mottogs det kodord som innebar att Gusjtjin skulle bryta paketets sigill (det finns FRA-uppgifter gällande detta). Att ordern mottogs ungefär då, står klart om man studerar ubåtens färdväg.

• Den högste officeren ombord, Josef Fjodorovitj Avrukevitj (kommendör, och därmed i rang med överstes grad), medgav senare i samtal med överstelöjtnant Per Andersson, att hans bakgrund var GRU. Han presenterades sig initalt som 'Ich bin der Navigationsexperte (Jag är navigationsexperten).'

• För att komma in till grundstötningsplatsen krävs två medvetna kursändringar samt uppstigning till övervattensläge för att undvika grundstötning. Det är osannolikt att lyckas navigera fel men ändå rätt och komma långt in på svenskt territorialvatten samt militärt skyddsområde.

• Sista kursändringen före ingående i Gåsefjärden skedde på en punkt som kan bestämmas exakt genom att fyrarna Flöjten och Flundrebådan ligger ens, samtidigt som ljuset från fyren Utlängan övergår från röd till grön sektor.

• Operationen med S-363 (.137 är skrovnumret) pågick i flera veckor och man kan ha haft en mängd syften med den:
- ett av uppdragen kan ha varit att testa den tekniska möjligheten att fjärrutlösa en mina, sannolikt med kärnladdning; enligt kommendör Avrukevitj var det första gången som denna typ av kärnvapen medfördes ombord. Han nämnde också att detta var skälet till att han som högre officer följde med ombord.
- ett av uppdragen kan ha varit att hålla ett öga på de svenska proven av en ny ubåtsjakttorped.
- man kan ha velat kontrollera de fasta mineringarna i Gåsefjärden.
- att låta dieslarna gå för att ladda batterierna i Gåsefjärden, vore långt klyftigare än att försöka ladda dem till havs, där risken för upptäckt hade varit betydligt större.

Så det fanns många skäl att medvetet ”åka på 'spionuppdrag' med en ubåt”.

Spoiler

För övrigt låter ditt inlägg i tråden som hämtat ur baksidestexten/förlagspresentationen av Ola Tunanders nyligen utgivna ”Navigationsexperten”.
Tunanders hållning, i artiklar och böcker, har sedan 80-talet varit tydlig: 'De var här av misstag.'
Vilket är en märklig slutsats om man sätter in S-363:s uppdrag i en större kontext. Och tar i beaktande de olika uppgifter som kommit fram - från andra sidan, den ryska – under årens gång.
På det sättet skiljer han sig inte nämnvärt från Rolf Ekéus.
Tunander tror sig kunna sätta varje skott mitt i prick, genom att skjuta först och måla sedan.
Det imponerar inte.