Citat:
Tack för bifogad förhörslänk! Perfekt.
Detta var detta förhör jag skrev om för länge sedan då jag anser att hon "bryter ihop" efter USA resan...
Jag är sämst i Sverige på data och därför länkar jag sällan in saker själv..
Ber om ursäkt för det, använder oftast bara mitt minne.
Nu var det jättelänge sedan jag läste detta förhör men jag reagerar på samma vis som sist.
Jag upplever svamlet och orden som en mkt stark reaktion på besvikelse, förvirring, chock, sorg osv.
Nu har vi kanske kommit till den punkt som delar tråddeltagarnas åsikter mest?!
* luras hon här i förhöret/spelar teater och hade redan den mesta kunskapen före USA
och då även anstiftat/deltagit i mordet?
eller
* är detta som sker i förhöret ett tecken på att hon nyligen blivit djupt sårad, besviken,
förvirrad, chockad osv.
Och smärtan är, just där o då, FÖR stor för att hantera??
Hon vet ej vad hon ska tro/tycka/säga eller hur hon ska hantera?
Vilken fot ska hon stå på??
Men det gör ont, jävligt ont?
Tolkningsfråga...
Jag upplever i alla fall en stark/desperat sorg och smärta när jag läser detta.
Omtumlande sorg/smärta. Obearbetad. Färsk....
Om man är HELT ovetandes från början och får skiten kastat i ansiktet plötsligt under resan,
ja då kan man ju reagera med ett sjukt kast känslomässigt, som kan leda just till detta.
Svammel, gråt, skratt, hysteri, kaos, vad faan hände??
Och jag tror att OM hon har en del i detta så är det nu efteråt det kommer.
Ja jösses....
Vem vet.
Detta var detta förhör jag skrev om för länge sedan då jag anser att hon "bryter ihop" efter USA resan...
Jag är sämst i Sverige på data och därför länkar jag sällan in saker själv..
Ber om ursäkt för det, använder oftast bara mitt minne.
Nu var det jättelänge sedan jag läste detta förhör men jag reagerar på samma vis som sist.
Jag upplever svamlet och orden som en mkt stark reaktion på besvikelse, förvirring, chock, sorg osv.
Nu har vi kanske kommit till den punkt som delar tråddeltagarnas åsikter mest?!
* luras hon här i förhöret/spelar teater och hade redan den mesta kunskapen före USA
och då även anstiftat/deltagit i mordet?
eller
* är detta som sker i förhöret ett tecken på att hon nyligen blivit djupt sårad, besviken,
förvirrad, chockad osv.
Och smärtan är, just där o då, FÖR stor för att hantera??
Hon vet ej vad hon ska tro/tycka/säga eller hur hon ska hantera?
Vilken fot ska hon stå på??
Men det gör ont, jävligt ont?
Tolkningsfråga...
Jag upplever i alla fall en stark/desperat sorg och smärta när jag läser detta.
Omtumlande sorg/smärta. Obearbetad. Färsk....
Om man är HELT ovetandes från början och får skiten kastat i ansiktet plötsligt under resan,
ja då kan man ju reagera med ett sjukt kast känslomässigt, som kan leda just till detta.
Svammel, gråt, skratt, hysteri, kaos, vad faan hände??
Och jag tror att OM hon har en del i detta så är det nu efteråt det kommer.
Ja jösses....
Vem vet.
Ja, jag känner som du här.
Det upplevs som äkta från min sida; smärta och sorg, omtumlad. Och när hon konfronteras med saker som hon helst velat slippa tänka/kännapå, bublar det upp på nytt smärtan.
Men som sagt, jag undrar hur mycket hon fick veta.
Och jag undrar verkligen om hon varit delaktig. Då borde väl försvaren varit större, lite mer som det blev efterhand?
Och inte går man raka vägen till jobbet och utbrister: hoppas hon är död!
