Säger upp mig från soft jobb med 110-120k / månaden

Jag håller på att fatta ett märkligt beslut. Jag är på väg att säga upp mig från ett jobb som jag tror att de flesta skulle drömma om. Jag tjänar 90-100k / månaden, och har just förhandlat mig till en lönehöjning om minst 15%, vilket ökar min lön till 110-120k. Jag har ett arbete där jag just nu knappt gör något arbete alls om dagarna.

Ändå kommer jag snart säga upp mig. Jobbet saknar bra utvecklingsmöjligheter. Jag är rädd att om jag stannar för länge kan det bli svårt att gå vidare till något annat för att kunna tjäna mer eller få mer ansvar. Jag är ganska tidigt i min karriär, har jobbat ca 4-5 år, och vill utvecklas för att kunna tjäna mer på sikt.

Jag har ett erbjudande som motsvarar ungefär 75%-100% mer i lön, men sannolikt kommer kräva 3-4 gånger mer arbete från mig. Betydligt sämre timlön, men från en mer meriterande arbetsgivare och roll.

Jag har fått rådet att ta det jobbet för att förbättra resten av mitt liv och att jobbet jag har nu är av en typ som man ska ha i slutet på sin karriär, inte i början. Jag tror på det rådet.

Men det slog mig nu att det jag tänker göra säkert framstår som galet i mångas öron; att jag slänger bort ett drömjobb. En del av mig känner så. Jag ville därför också höra om andra delar den uppfattningen.

Jag hade stannat kvar varför inte ha slappjobbet varför måste man utvecklas och göra jorden bättre?

Varför göra mer jobb för i sig mindre pengar ge mig jobbet som du tänkt lämna 😁

Trots att jag inte tjänar fullt lika mycket får jag dåligt samvete när det inte är så mycket att göra. Ibland jobbar vi häcken av oss och vissa perioder kan det vara väldigt lugnt och i de lugna perioderna klättrar jag på väggarna och känner att jag inte gör skäl för min lön. Om jag fick 100000 i månaden för att gå och dra benen efter mig skulle jag må skitdåligt och undra över vilken idiot min arbetsgivare är som betalar mig för att sitta och surfa på arbetstid. Jag tycker att du ska byta jobb.

Jag kommer ihåg mitt första sommarjobb, det var slött men bra betalt ca 200k/veckan. Blev erbjuden ett längre vikariat som cirkusdvärgtränare med ca 400k/veckan plus bonus. Det var inte lätt att slita sig från det men det nya jobbet som fluortant var mkt utvecklande och från ett mkt prestigefyllt landsting.
Var helt klart värt det hårda jobbet att balansera brickan med fluorkoppar mellan stadens skolor men lönen var ju inte mycket att skryta med, bara 750k/veckan.

Min motivation är främst att förverkliga mig själv. Men jag kommer också att betala mer skatt, så det gagnar alla.

Man jobbar inte för att utvecklas, man jobbar för att ha råd att leva. Du kan utvecklas efter jobbet. Det är ett riktigt dumt valt eftersom du bara kommer bli tröttare och mer sliten om du är tvungen att jobba hårt när något hänt och man inte egentligen orkar. Nåja om det slit är mer värt än hälsa i dina ögon så är det.

Nej, jag kände visst så också när jag började och hade ambitioner. Då försökte jag helat tiden hitta saker att göra. Utöver mycket annat viktigt arbete som jag faktiskt gjort, sparade jag senast in SEK 1m+ och en massa tid åt ming chef, genom ett initiativ som jag själv identifierade och tryckte på hela vägen för att det skulle genomföras. Därigenom har jag redan betalt för mig själv. Dock viftade min chef bort de flesta av mina bidrag, vilket frustrerade mig eftersom jag hoppades på att det skulle leda till något mer positivt för mig.

Jag får därför inte så värst dåligt samvete för att jag inte gör mycket. Han har visat att han inte vill belöna hårt arbete.

90-100kr i timmen är inte så mycket, skulle satsa på det nya jobbet. Dagarna kommer nog gå mycket snabbare också, lycka till!

Ja, det är väl en poäng. Att jag kanske borde bara vara nöjd och fokusera på annat. Å andra sidan vill jag gärna nå till något mer. Jag är kanske girig.

Jag sade upp mig från ett välavlönat jobb, +100K, och halverade lönen. Nu gör jag något vettigt. Man mår bättre så i långa loppet. Pensionssytemet kommer ändå att haverera och det är väl bättre att må bra i 30 arbetsår år än att fundera över en högst osäker pension.

Jag har inget problem med att få dagarna att gå. Jag jobbar hemifrån och kan därför göra mycket annat.

Har du lust att berätta mer? Jag är nyfiken.