Citat:
Ursprungligen postat av
R.B.Ginsburg
Hej!
Jag har en längre tid funderat på att lämna min man. Det finns ingen "glöd" mellan oss längre, vi är mer som rumskompis än ett par. Vi har inte haft sex på - tja, det är så länge sedan att jag faktiskt inte vet. Det är nog runt fyra-fem år sedan. I
Min man gick i tidigare pension för ett par år sedan, och har sedan dess i princip bott i tv-soffan. Han sover aldrig i sovrummet längre, utan ligger på soffan. Han vill aldrig göra någonting, han ser bara på Netflix och Viaplay hela dagarna. Han hjälper aldrig till med något hushållsarbete om jag inte ber honom, oftast inte ens då. Jag kan be honom diska och han skjuter upp det i timmar och det slutar med att jag diskar själv.
Detta är iofs petitesser, det finns värre saker... Vi bor ca 5 mil från affär och buss, och jag har inte körkort. Jag har en sjukdom, polyneuropati, som gör att jag måste använda rullator utomhus. Jag är således helt beroende av min man. När han är grinig, vilket han är rätt ofta, kan han vägra att t.ex. åka och handla eller köra mig till ex.vis läkaren.
Jag är helt beroende av honom ekonomiskt, har inte jobbat på ca 15 år p.g.a min sjukdom. Får inga bidrag eller ersättningar.
Jag står inte i bostadskön, och finns hos kronofogden p.g.a massa dumheter tidigare. Det känns som om jag "sitter fast" här.
Finns det hjälp att få? Jag blir ju inte misshandlad, i alla fall inte fysiskt, så någon hjälp från socialtjänsten är väl uteslutet?
Hjälp! 😥
Till helvetet tar man vägen 😫
Råder dig att bara bo hos en vän i en vecka för att se om han smörar och bättrar sig.. Meeen för att vända på det...
Om jag förstår dig rätt är du sur för att han inte diskar medans han försörjer dig då du inte får några stöd? Och du är sur för att han inte är kåt på någon som tjatar som man dessutom måste ta hand om.
Who can blame him. Lol.
Hur lyckas man fucka upp så rejält att man inte får stöd? Kan du förklara det? Du bor i ett av världens rikaste länder med ett utarbetat välfärdssystem.
Osmart att aldrig ta körkort och inte se över din ekonomi bättre. Det var ju otur att det drabbade dig illa att "arbeta hemma utan lön" som du beskrev. Men vem har valt att göra det? Du själv. All feminism i välden gör inte att du får mer pengar nu tyvärr.
Familj och att göra allt för sin man är en god tanke så länge man inte skiljer sig. Ingen har en spåkula men om du hade velat ha möjligheten att skilja dig borde du ha sett till att du hade resurserna att sticka redan innan det blev aktuellt.
Din man gör sådär för att han vet att du inte har ekonomisk makt och du har valt det själv.
Ingen väljer att bli sjuk men du har levt några decennier och byggt upp dina val och din attityd under den tiden och du kunde ha planerat bättre inför framtiden.
Det du har nu kan beskrivas som en martyr-attityd. Du har inte accepterar allt det som drabbat dig och tycker synd om dig själv.
Vägen ut är att du också erkänner dina misstag och inte skyller ifrån dig, och tar ansvar och ärligt ser situationen och går vidare.