Citat:
Ursprungligen postat av
rubin22
Dråp efter -95 preskiberas inte.
Mord efter -85 preskiberas inte.
Griftefridsbrott preskriberas väl inte heller, om det är pågående?
Alltså om någon vet var en död person ligger gömd, och inte berättar det för polisen, då begår den personen griftefridsbrott ända tills dess att han berättar för polisen var kroppen ligger gömd. Och ju längre tid han håller inne med det, desto grövre blir griftefridsbrottet. Och preskribtionstiden börjar räknas först från det att han har berättat för polisen var kroppen ligger gömd. Han kan ju nämligen berätta det anonymt så att griftefridsbrottet upphör, och då kan han inte åtalas förrän man har tagit/fått reda på vem han är, vilket kan dröja tills griftefridsbrottet är preskriberat.
Så åklagaren kanske borde satsa på griftefridsbrott och glömma mordanklagelserna, oavsett vem som är gärningsmannen. Men förstås ska han också erbjuda gärningsmannen strafflättnader för griftefridsbrottet, om han berättar var kroppen ligger gömd.
Men om Helena lever i fångenskap någonstans, då är det också ett pågående brott som avslutas först när Helena blir fri. Och då är det ett betydligt allvarligare brott, men förstås ett mer önskvärt brott eftersom det skulle innebära att Helena lever.
Och det är mest sannolikt att Helena lever tycker jag, eftersom det förstås inte finns någon statistik som säger att personer som fortfarande är spårlöst försvunna efter väldigt många år, oftast försvann för att någon dödade dem. Och när ingen statistik finns, då måste man utgå ifrån vad som är mest logiskt. Och enligt mig är det mer logiskt att en ung kvinna försvinner för att någon vill äga henne och därför låser in henne i tex sin källare, än att hon försvinner för att någon har dödat henne, eftersom en levande människa är mer användbar än en död människa. Och även statistiskt sett så är stöld (människorov kan sägas vara en form av stöld) mycket vanligare än mord.