Citat:
Ursprungligen postat av
Paris24
Här en svår tanke för dig: kvinnor mår sämre idag än på 1980-talet så något är fel och måste ändras. Det är inte samma sak som att önska att kvinnor ska tillbaka till 1800-talet.
De största förändringar som skett för kvinnor sedan 1980-talet står feminismen för. Det är alltså ganska sannolikt att feminism har en del av ansvaret för att kvinnor mår sämre. T.ex genom att behandla kvinnor som ett kollektiv, eller att ha fel mål för kvinnor som att alla måste jobba mycket och tjäna mycket pengar.
Feminister forskar inte om varför killar får för låga betyg enligt alla mätningar, genus styr betygssättning i våra skolor. En feminist är alltså inte intresserad av genusfrågor, hon är bara intresserad av kvinnor. Vilket är sexism.
Att kvinnor tror att feminism har svaret på deras frågor är som att vara man och tro att kommunism har svaret på deras frågor. Och det finns faktiskt några sådana stollar kvar.
Nej. Den stora förändringen som verkligen har ställt till det för kvinnor sedan 1980-talet är 1990-talets nedskärningar i offentliga sektorn (där främst kvinnor är anställda). Tänk dig själv: du ska göra nästan dubbelt av det arbete du utför idag, med färre kollegor och högre krav/ på kvantitet och högre krav på att det ska utföras inom en viss tid. Så fick kvinnorna inom den offentliga sektorn det vid 90-talets nedskärningar i den offentliga sektorn.
Förskola på 80-talet: 8-12 barn och 3-4 personal på småbarnsavdelningarna.
Förskola på 2020-talet: 20 barn och max 3 personal på småbarnsavdelningarna och högre krav på administrativt arbete. Vård, skola och omsorg har genomgått liknande nedskärningar på personal (utifrån arbetsmängd), men ökade patientantal/ökad administrativt arbete, ökad tidspress.
Detta gör det svårt för kvinnor att kombinera arbete med familjeliv. På 80-talet var det inga problem eftersom kvinnorna inte slet på sina arbeten, utan kunde arbeta på i ett fint och humant tempo. Men med de extremt ökade kraven i offentliga sektorn (som är kvinnodominerad bransch) så blir det svårt för kvinnor att kombinera arbete med familjeliv. Att välja kan flertalet kvinnor inte göra, eftersom flertalet kvinnor måste arbeta och även vill ha familj. Väljer de båda, så blir livet hårt. Kraven i arbetslivet slår hårt mot kvinnorna. Så inte konstigt att de mår sämre nu än under det glada 80-talet.
Men de ökade kraven på arbetsmarknaden har inget med feminism att göra. Utan har med kapitalism att göra.