Jag har tänkt på det som vittnet Hanna säger, att hon hör kvinnan säga/skrika "så får du/ni inte göra", som ni kan läsa om i 4c i inlägget nedan:
(FB) Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992
Varför skriker hon inte på hjälp?
Hjälp är väl precis vad hon behöver i ett sånt läge, tex att polisen kommer och griper hennes förövare.
Men hon kanske inte vill att polisen ska komma och gripa hennes förövare, för att hon har känslomässiga band till den/dem. Så hon vädjar istället till sin förövare att sluta, genom att säga "så får du/ni inte göra". Ungefär som en kvinna som blir misshandlad av sin man, att hon skriker inte på hjälp utan vädjar bara till honom att sluta.
Dessutom blir man antagligen inte lika rädd när det är någon man känner som överfaller en, för man känner en trygghet när man är med honom, som man inte känner när man är med någon främmande människa.
Skriker på hjälp gör man alltså antagligen främst när det är någon helt främmande människa som överfaller en. Och om det som Hanna säger stämmer, att Helena inte skrek på hjälp, då talar det för att det är någon som står henne nära känslomässigt som har överfallit henne och som alltså är hennes gärningsman.