För att ändå försöka uttrycka något slags förståelse för proggrörelsens fientlighet mot ABBA så får man väl erinra sig att det i början av 1970-talet bara var några år sedan det blivit "tillåtet" att sjunga rock på svenska och att låta texterna avspegla svenska erfarenheter, att vara "autentisk". Många upplevde det förmodligen som en hotfull backlash när svensk popmusik nu plötsligt åter blev engelskspråkig och internationell. Därtill under ledning av Stikkan Anderson som ju inte alldeles utan skäl förknippades med en ganska cynisk och industriell syn på populärmusik. Då blev det förstås oemotståndligt frestande för många att också beskriva ABBA som plastiga robotar. På denna tid var ju vänstern ofta folkligt småstatsnationalistisk och såg schlagerindustrins internationella gränslöshet som ett hot mot autenticiteten – det var ju långt innan den globalistiska artistvänstern kommit att sätta likhetstecken mellan "autentisk" och "queer" och göra Eurovision till sin särskilda högtidsfest.
Mikael Wiehe har förvisso fortsatt att komma med fyrkantiga angrepp på ABBA men en artist som Lasse Tennander har t.ex. gjort avbön:
Det vi gjorde mot ABBA och Björn och Benny var inte så bra. Det går inte att be om ursäkt heller. Det går inte att ringa upp Benny Andersson och säga 'vad dumma vi var mot er på 70-talet'. Det är synd. Benny värnade och värnar lika mycket om den svenska musiken som någon av oss gör och han har säkert gjort mer för den än vad vi har gjort.
Notera det fetade.
Mikael Wiehe har förvisso fortsatt att komma med fyrkantiga angrepp på ABBA men en artist som Lasse Tennander har t.ex. gjort avbön:
Det vi gjorde mot ABBA och Björn och Benny var inte så bra. Det går inte att be om ursäkt heller. Det går inte att ringa upp Benny Andersson och säga 'vad dumma vi var mot er på 70-talet'. Det är synd. Benny värnade och värnar lika mycket om den svenska musiken som någon av oss gör och han har säkert gjort mer för den än vad vi har gjort.
Notera det fetade.
