Citat:
Ursprungligen postat av
Arkhamist
Allt detta hade löst sig om människor hade skaffat barn mellan 18-25, som naturen föreslår. Då är både kvinnan och mannen som mest fertila, äggen och spermierna håller som högst kvalitet och risken för medicinska komplikationer som lägst. Det är det västerländska samhället och framförallt det judiska påfundet feminism som har skapat en situation där båda parter men framförallt kvinnor uppmanas att utbilda sig och förvärvsarbeta och skaffa karriär eftersom det finns gott om tid senare i livet för barn. Man hävdar att alla andra alternativ är så kallade kvinnofällor. Detta problem går att lösa med lagändringar som värderar upp arbetet hemma med familjen och likställer det med arbetet ute i samhället men då krävs politisk vilja, och sådan finns inte då det nuvarande systemet anses heligt och ”rättvist”.
Så istället känner man behov av att försöka motverka kända medicinsk problematik med en massa riktad forskning i syfte att fördela skuld från den åldrade vita kvinnans infertilitet till den äldre vita mannen, som naturligtvis inte får gå utan skuld. Detta gör man genom ohederlig statistik som baseras på par där båda två gissningsvis är jämngamla. Lögn, förbannad dikt och statistik är som vanligt de tre stadierna av ohederlighet.
Det finns fler tjejer än killar som kan tänka sig att skaffa barn tidigt, men eftersom tjejerna vill vara tillsammans med killar i liknande ålder som de själva så får många vänta tills killen de är tillsammans med känner sig redo- OM han blir det. De flesta killar i åldern 18-25 vill njuta av livet utan alltför mycket krav och ansvar (liksom de flesta tjejer vill). Att de unga tjejer som vill skaffa barn inte vill göra det med något de ser som gubbar tycker jag är förståeligt.
Att hålla en relation bra kan dessutom tidvis vara enormt svårt, och det är nog mer regel än undantag att man inte träffar rätt person vid första försöket som tonåring och sedan lyckas hålla relationen bra. Relationserfarenhet och självinsikt underlättar enormt när man vill bygga en stark relation.
Personligen med de erfarenheter jag har som mamma till 4 tycker jag det är enormt klokt att vänta med att skaffa barn tills man är i en stadig relation med en person man älskar och känner väl, och tills omständigheterna i ens liv är sådana att man kan ge barnen ett bra liv.
Att göra både kvinnor och män medvetna om de risker som finns när det gäller fertilitet och barnanskaffande i högre ålder är inte att skuldbelägga män. Om jag inte missminner mig var faktiskt risken för psykisk funktionsnedsättning hos barnet lägre om en äldre man skaffade barn med en äldre kvinna, än den var om han skaffade barn med en yngre kvinna.
I seriös forskning försöker man begränsa vad utfallet man får kan bero på. I en forskningsstudie med 70 000 par var t.ex. alla kvinnor 20-29 år, den visade att män över 50 löpte 4 gånger så stor risk att få ett barn med Downs syndrom jämfört med pappor som var 20-29 år, och att redan vid 40 års ålder ökade risken med 30-40 % för Downs syndrom och missbildade extremiteter. Risken är ändå liten, men riskökningen är rejäl och värd att tänka på, både för kvinnor och män.