Citat:
Ursprungligen postat av
HalHandyman
Vad är ”vanligt” och inte ”onödigt”?
Säsongen 2017-2018 behövde 156 personer intensivvård pga influensa, är det ok? Alla restriktioner och uppmaningar som Sverige trots allt införde tycks ju i det närmaste ha utrotat just influensa betyder det att dessa fall egentligen är onödiga och man följaktligen borde permanenta dessa åtgärder? På kuppen skulle färre multisjuka åldringar dö av influensa och leva 12 år till eller vad det nu var en del fick det till.
Och är man inne på ”onödig” belastning på sjukvården finns det ju hur mycket som helst att ta tag i, vi kan ju börja med alla fetknoppar t.ex., jag kan inte tänka mig något mer ”onödigt” i sjukvården än någon som ätit sig till en diabetes som kräver vård.
Just influensa har det ju funnits vaccin emot, så det är lite skylla-sig-själv om man tillhör riskgrupp och inte tar det. Sedan har vissa otur och blir sjuka ändå, eftersom inget vaccin är 100 procent effektivt på alla. Samma gäller naturligtvis även corona nu, när alla har haft möjlighet att vaccinera sig. Men inte det första året, när inget vaccin fanns att få. Då var det Statens skyldighet att genom olika åtgärder skydda våra gamla och sköra samt de i andra riskgrupper, men i Sverige infördes sådana åtgärder endast i mycket ringa omfattning. (Jämför Australien och NZ där de stänger ner en hel delstat eller storstad om de hittar ETT smittfall...)
Visst finns det massor av onödig belastning på vården. Nu har vi speciellt de som blivit svårt sjuka i covid för att de vägrat vaccinera sig, fast de haft möjligheten, och uppenbarligen inte heller brytt sig om att skydda sig genom att hålla tillräckligt avstånd till andra människor. Och jag är den första att tycka, att vi borde se över rätten till subventionerad vård även för andra som orsakat sin sjukdom eller skada själva. T.ex. motorcyklister, bilister som kört för fort, på fel sida av vägen, utan bilbälte, utan att ha en färdig körkortsutbildning etc., extremsportare, personer som blir skjutna då de frivilligt gett sig in i gänkriminalitet, rökare, missbrukare o.s.v.. Fetma och de därtill relaterade sjukdomarna är lite på gränsen, för det är svårare att aldrig börja äta eller att plötsligt lägga av med det, än att från en dag till en annan börja använda bilbälte. Eller ställa av MC:n. Fetma är mer något som smyger sig på med åren, för de allra flesta, och det har även samband med hormonella förändringar (t.ex. klimakteriet, graviditeten).